Han tjänar mer och jag vill plugga

Tack, har fått många bra svar. Att han betalar mer under en tid och på så sätt kommer att äga mer är ju en bra lösning om man får in ett avtal. Det ska vi kika på.

Men en sak som jag tänker på rent spontant. Min man var utan bostad, och jag fixar hela bostadsrätten med egna pengar dvs lägger in allt jag någonsin sparat för att kunna få ner lite ränta osv. Dvs att jag på ett sätt "räddar" bostadssituationen för honom och ger honom en relativt mycket billigare situation än alla andra alternativ för honom rent personligt. Är inte det värt nåt? För jag ser det lite såhär.. om jag hade varit utan hem och blev tillsammans med någon som fixar ett bra boende till mig och som dessutom sköter allt hushåll i princip, så att JAG kan fullfölja MIN drömkarriär, är det inte då logiskt att bjuda tillbaka under en viss period? Av döma av era svar är jag en självisk människa liksom, och det är helt ok för mig, men såhär känner jag.

Och som sagt, allt jag ber om är att han står för nån tusenlapp mer till t ex matkontot. Inte att han ska betala min del av räntan eller amorteringen.

Nej, vi fick lån baserat på enbart mig. Jag klarar lägenheten helt själv om vi skulle separera. Men inte om jag pluggar..

Nej han var inte nöjd med att vara inneboende. Det var i en annan stad där det inte fanns jobb etc.

Han skulle behöva betala betydligt mer om han bodde i egen lägenhet alt om han bodde kvar som inneboende där han bodde innan.

Jo jag tjänar ca 22000 när jag arbetar heltid. Vilket jag inte gör nu då jag ansvarar för vårat barns hämtningar och lämningar.

Avkastningen stämmer ju förstås. Jag säger inte att ni har fel, jag välkomnar att ni säger vad ni tycker liksom. Jag tycker bara att det känns som att jag står för allt här hemma och han kör sitt egna race, och när jag vill göra nåt så kan inte jag det pga ekonomi.

Anledningen till att jag fick igenom lånet trots min låga lön var för att jag kom upp i 30% handpenning.

Alltså, om vi skulle separera så skulle han behöva betala iaf 5000 mer i månaden åå boende, mer på mat och behöva lägga betydligt mer tid på barnet (dvs gå ner i tid). Så för min del känns det snarare som att det är HAN somm vill ha kakan o äta den.

Jag har INTE sagt att han ska betala min del av amortering etc. Allt jag ber om är att han står för lite mer mat, lite mer till vårat barn och hem, ev kanske lite mer el. Självklart ska jag betala min del av lånet.

Anledningen till att jag står för större del av lägenheten är för att han varken hade hyreskontrakt eller sparade pengar, inte för att jag ville. Jag hade tänkt att använda mina sparpengar till när jag ville plugga en högre utbildning men sen blev jag oplanerat gravid och då valde jag ett hem. Jo jag har valt att gå ner i tid, JAG vill inte att min ettåring ska gå nästan tio timmar på förskola varje dag..

Men ja, ni har säkert rätt.

Jag var mammaledig, han hade precis fått sitt jobb så passade inte så bra.

Jag har INGA problem med att betala mest om jag tjänar mest. När vi bodde i min lilla lägenhet innan denna så var det så och självklart stod jag för det mesta då. Det var en kortare period dock så förstår att han inte vill jämföra det med två års utbildning.

Vi har skrivit kontrakt på att insatsen är min vid separation och resten delar vi lika.

Men HERREGUD jag har ju skrivit flera ggr nu att det är ett jättebra förslag att vi gör upp en deal om att om han betalar mer så får han äga mer! Sålänge avtal finns så är jag nöjd.

Det enda jag tycker känns SKIT är att jag står för så jävla mycket mer utan att få nåt tillbaka! Jag sliter mitt hår varje dag för att han ska få tjäna sina pengar och att vårat barn (som för övrigt är väldigt liten) inte ska behöva gå så långa dagar. ALLT jag begär är ju fan att han köper lite mer mat. Nu lägger jag ner. Tack för förslagen, jag loggar ut nu, tack o hej.

Person A: inget jobb, ingen bostad, inga pengar.

Person B: jobb, bostad, pengar.

Person A får flytta in till person B för att över huvud taget få ha bostad och jobb, som köper lägenhet och låter person A få 50% av vinsten på lägenheten vid ev sälj.

Person A blir gravid och efter det ser fördelningen ut att person B:

- Tar hand om barn under föräldraledigheten

- Sköter hemmet (vad jag förstår det som)

- Lämnar hämtar allt vad gäller barn

Person A: jobbar.

Person A hade alltså noll. Nu sitter person A på en bra pengako och vill inte ens betala lite mer i hushållskassa. Fy fan vilket bottenköp TS gjort. Hade jag varit tillsammans med en människa som det så hade jag sålt, kastat bort åbäket och aldrig gjort om misstaget att ge en annan person SÅ mycket fördelar utan att få ett skit tillbaka. Vissa a er härinne bölar om att "vadååå ska han vara tacksam eller??" Eh ja? Lite skulle väl vara på sin plats? Hade jag varit BOSTADSLÖS, inte haft nåt kapital, inget jobb, och en person sa: här, kom, jag står för allt, du behöver bara stå för 50% av lånet som är kvar efter att jag lagt alla mina pengar för att få ner räntan - så skulle jag vara så tacksam att jag nog inte skulle veta vart jag skulle ta vägen. Om Ts ska betala 66% av lägenheten ska hon ha 66% av vinsten. Sen ska hon inte göra ett skit av hans uppgifter hemma, och han kan för all del betala en viss underhållspeng för ungen.

Nej det är inte ok att ha en baby på förskolan dessa timmar om man inte MÅSTE. Jävla rövhattar.