Rasism från oväntat håll! Svenska kvinnor är rasister!

Ja, det är ju det fenomenet man retar sig på. Att de utnyttjar en kärlekstörstande man, bara för att komma hit och först utnyttja honom och sedan svenska skattebetalare. Jag förstår att folk äcklas av själva fenomenet. För den skull är det naturligtvis inte OK att stirra eller säga elaka saker så att de hör. 

I de kulturerna är det ju helt normalt att männen är ute i gäng, även efter att de gift sig, medan kvinnorna sitter hemma med barnen. Att ta med en muslimsk fru eller syster till krogen, där det förekommer alkohol och tafsande män, skulle vara helt otänkbart. Gifter man sig med en sådan man, så måste man vara medveten om detta. 

Nja, det finns alla kombinationer - listiga kvinnor som lurar enfaldiga män, liksom beräknande män som köper kvinnor i ett hopplöst läge. Och allt där emellan. Hur eller hur, så är det inte svenska samhällets sak att sopa upp resterna.Jag tycker absolut att de ska få skilja sig, men jag tycker inte att det ska räcka med två års äktenskap för att få stanna här i egen rätt, och få tillgång till hela välfärdssamhället inklusive alla bidrag, all subventionerad vård o.s.v. som svenskar får. Utan då får man packa sig tillbaka till hemlandet. Sju års äktenskap och boende i Sverige (om de har bott i hennes hemland också ska den tiden räknas bort) är mer rimligt. Då blir det inte så lockande att spekulera i att gifta sig med en svensk man, bara för att sedan skilja sig till bidragen från skattebetalarna.

Barnet kan inte få vara en ursäkt för att få stanna, som det är idag. För när alla vet att det går att lura det svenska samhället på det sättet, så blir det bara flera barn gjorda av den anledningen. Som kommer till med det enda syftet att vara måltidsbiljett åt sin utländska mor (eller far, det förekommer ju också fast då brukar det vara afrikanska män).

Jag tycker att vårdnaden ska prövas vid skilsmässan, och om den utländska parten får vårdnaden utvisas barnet tillsammans med honom eller henne. Om den svenska parten bryr sig om sitt barn, så flyttar h*n efter så att de kan ha fortsatt umgänge. Annars får föräldrarna göra som många jag vet som har barn med någon i USA: man ringer och skriver till varandra under terminerna, och barnet får tillbringa de långa skolloven i USA - så att det blir mycket tid på en gång i stället för varannan helg, som inte funkar i de fallen av uppenbara skäl. För barnet blir skolloven i utlandet ett äventyr, en alternativ upplevelse som klasskompisarna inte får! (Man ska komma ihåg att det går flyg nu... världen är inte så stor längre.)

Så tänkte jag inte alls, jag skrev att om den utländska parten FÅR VÅRDNADEN vid en prövning, så utvisas barnet naturligtvis med henne. Får den svenska parten vårdnaden, så stannar barnet här. I och för sig kan man tycka att det är grymt att utvisa en människa utan hans/hennes barn också. Den svenske parten har ju möjlighet att åka till Thailand och hälsa på, eller bosätta sig där - men den thailändska kvinnan kan inte mer komma in i Sverige, där hennes barn finns. På så sätt vore det humanare, att den som INTE har något val får ha barnet hos sig, och så får den som HAR ett val bosätta sig där han/hon vill. 

Nä adoptivbarn kommer inte in i det här alls. De HAR ju ingen vårdnadshavare i hemlandet. Man kan inte skicka tillbaka dem till ingenting. Såvida inte hemlandets myndigheter önskar detta förstås - de måste ju informeras om att barnet tagits ifrån sina adoptivföräldrar. 

"ensamkommande" hör inte heller hit, eftersom de inte är några riktiga barn utan män i åldern 19-40.