Stårschan skrev 2016-10-26 09:04:33 följande:
Anser du att det tredje barnet BÖR ha kompensation? Eller är det OK om det barnet lägger ner lika mycket tid och energi och får lika mycket stöd av sina föräldrar för ett annat intresse som är mycket billigare?
Jag är själv lite fundersam, eftersom vårt yngsta barn har en hobby som är dyrare än det äldsta barnets. Hon har fått åka på ridläger varje sommar, medan storasyster gjort betydligt billigare grejer, och sagt att det har varit OK. Men det har ändå känts lite skevt. Man vill ju vara en rättvis förälder. Ända tills nu, när storasyster vill åka på en språkresa. Den är dyr, men vi har råd, och då känns det ändå som att det på något sätt "jämnar ut sig i längden" om man väger språkresepengen mot den ackumulerade ridlägerspengen. Men jag tror att det hjälper att vi har pratat om sånt här i familjen tidigare, och diskuterat vad som räknas som rättvisa. Vi kom väl fram till att så länge vi har råd så ska vi som familj sträva efter att alla får utöva den hobby de vill, och att sportaktiviteter SKA få gå före annat om man måste göra ekonomiska avvägningar. Hellre resor och sport än nya möbler, fordon och dyra (kosmetiska) renoveringar. Vi har nog helt klart skruttigaste bilen i kvarteret.
Då är ni i ungefär samma situation som jag var då jag var liten o vi idag faktiskt är (dvs jag o min vuxna man o våra barn).
Som liten blev jag aldrig någonsin kompenserad för att syrran fick åka på ridläger, för det fanns bara pengar till hennes ridläger.
Hon fick som 13 åring egen häst som jag inte ens fick röra, än mindre rida på. Vi hade endast råd med en häst så jag fick liksom bara stå där.
Alla oljerockar läderstövlar osv hon fått... jag blev skjutsad till kyrkokören med en smäll i baken liksom. Detta har gjort mig väldigt bitter på mina föräldrar idag o det gynnade verkligen inte mina o min systers relation.
I dagsläget så har vi tre barn o vi har inte råd med att alla ska få gå på ridläger o ridskola (blir väl ca 60 000 om året i skattade pengar). Som TUR är vill inte alla rida utan en går på scouterna o en är för liten för sport. Men i framtiden om alla vill rida vet jag inte hur vi skulle göra... mina barn är medvetna om pengar o då hon som rider behöver utrustning så vill den större som inte rider ha en hooverboard tex. Som sagt de är så pass gamla att de förstår pengars värde.
Jag själv som har fått sälja min häst o slutat rida då det inte fanns utrymme för den tid o pengar då jag fick barn.
Men jo med det bagage jag har så vill jag faktiskt kompensera mina andra barn på ngt sätt, häst tar ju sanslöst mkt tid så tid har jag inte direkt till de andra barnen om jag ska stötta den ridande dottern helhjärtat, detta känns som du märker VÄLDIGT jobbigt för mig o minnena om min barndom gör sig ständigt påminnda.
Om du orkade läsa hit (sorry hahah ) så ärr det främst syskonens relation jag är rädd för. Det märks att det inte gynnar dem att vi satsar så otroligt mkt på endast ett av tre barn.
Alla barnen är gemensamma om det nu har någon betydelse.
Samma gäller julklappar, till de barn som förstår pengars värde ger vi för samma summa, vi klarar helt enkelt inte av att se ett barn besviket över att de fick sidenblommor medens de andra fick nya iphone7.
