Mattenörd skrev 2016-11-05 16:14:42 följande:
Innan första tänkte vi att det skulle bli två, förmodligen tre barn med ett par år mellan varje. Efter ettan var tanken på en till extremt olockande. Tanken fanns ju att jag inte ville ha ett ensambarn men jag det fanns inte på kartan första två åren att jag skulle klara att ta hand om två - bara ett var ju supertufft!
Sen vände det vid ungefär 2,5 år så vi försökte och fick ett till när första var ca 3 år och 3 månader. Det var med facit i hand ett bra avstånd. Den stora hade gått över till att sova hela nätterna åtminstone varannan natt. Han var blöjfri och kunde leka själv på sitt rum 1-2 timmar. Den värsta treårstrotsen klarade vi av när lillasyster fortfarande var så liten att hon mest låg i sjalen och sov (vi var noga med att vänja henne vid sjal redan på BB) och nu när lillasyster är 10 månader och kan ha sina krävande gnälliga dagar så är storebror 4 år och inne i en glad och självgående fas. Tanken på en tredje finns fortfarande i bakhuvudet men kanske om 5-6 år - om vi då kan tänka oss en ny period av sömnlöshet..
Vi hade det precis likadant, vi har oxå 3 år och 3 månader emellan. Vår första var ganska krävande och jag var helt slut och hade aldrig orkat ett till barn tätt.
Nu hann vi "vila upp oss lite" och första hann bli blöjfri och få in hyfsat bra sömnvanor. Vi kunde även passa på att ha barnvakt och göra lite saker för oss som par (bio, teater, middagar, spahelg) innan det kom en bebis till.
Vi har många kompisar som har barn med bara nåt år emellan, jag förstår ärligt talat inte hur de orkar, det är ju som att ha två bebisar, fast dom inte är tvillingar.
Nu är barnen snart 6 resp 2,5 och de leker jättebra ihop.