Småbarnsförälder som tröstäter

Finns det öppna förskolor i ditt område? Kanske ta barnen dit och ta en kopp kaffe med andra föräldrar medans barnen leker. Hur man hanterar stressen med barn som ar sjuka, sover dåligt är ju från person till person. Jämför dig inte med andra. Utan se vad du gör för dig och din familj. Jag brukar ta barnen på promenad, till lekplatser där det finns andra barn och vuxna.

Kan du byta ut vad du nu småäter på till frukt och grönsaker? Ta ett glas vatten eller borsta tänderna när du känner att sötsuget kickar in och unna dig godis på lördagar, eller efter de där super jobbiga dagarna. ????

Kan du få mer tid för dig själv på något sätt? Antar att du är föräldraledig om du saknar personlig utveckling och umgänge med vuxna? Läge att börja jobba igen kanske? Jag och min man har periodvis varit hemma på halvtid båda två, då tycker jag att man fick det bästa av två världar.

För mig är det så att jag blir ännu mer stressad om jag ska iväg med barnen. Då ska jag packa med saker, klä på alla barnen och sedan gå ut i kylan med dem. Suget efter socker är så starkt att det är svårt att byta ut mot något annat. Jag har testat LCHF och jag tror på att det är en bra kosthållning, men problemet är att jag faller tillbaka efter senast en dag. När två barn är upprörda samtidigt är det så svårt för mig att känna frustration och hopplöshet utan att stressäta. Och på kvällen när barnen somnar alldeles för sent, så saknar jag egentid. Och då blir det mest en kedja av tid med barnen som jag upplever dygn efter dygn. När dagen är slut börjar "nattpasset" med en bebis som vaknar nätterna igenom och sedan vaknar jag på morgonen till att äldre barn ropar att jag ska göra det och det. Och så går det runt runt. En liten stund hinner jag få för mig själv varje dag, men jag behöver så mycket mer tid för att jag ska må bra.

 

Jag är säker på att det skulle vara hur lätt som helst för mig att gå ner i vikt om jag kunde skala av mig stressen och kraven och tristessen. Det enda jag kan göra åt min situation borde vara hur jag förhåller mig till allt detta.

Har ni haft möjlighet att dela upp tiden redan från början? Var arbetsgivarna okej med det?

Nej, jag har ammat alla barnen så i början var jag hemma på heltid, sen fick pappan lika många månader på heltid... Men från 12-14 månader ungefär har vi varit hemma på halvtid och jobbat 2-3 dagar i veckan. Det har funkat bra med båda våra jobb. Hade det inte varit för amningens skull hade jag gärna delat halvtid redan från start.

Det ÄR en helt sinnessjuk period i livet och det kostar massor i termer av egen livskvalitet så väl fysiskt som mentalt. Och ändå är det värt det i slutändan. Den tuffaste perioden är kanske över snart, när din föräldraledighet är slut och du får en liten bit av din vardag tillbaka. Sen blir det successivt lättare och lättare ju äldre barnen blir. Jag önskar att någon hade berättat för mig just hur vansinnigt jobbig den första tiden var OCH att den faktiskt tar slut! Det går över och blir bra!

Kan det inte få vara okej om du lägger på dig ett par kilo och inte prickar hela kostcirkeln under den här extremperioden? Fokusera på att äta bra vid måltiderna (när det går), sova så mycket du kan och hitta luckor att få vara DU och inte bara någons mamma. Det blir snart bättre. Och givet att du är mitt i ett av livets absolut tuffaste skeden kanske det inte är läge att också lägga på dig själv krav om vad du stoppar i munnen eller hur du ser ut. Låt den värsta stormen lägga sig.

Och kanske, motsägelsefullt nog, blir det kanske behovet av tröst/stressäta mindre när du struntar i det och försöker ta hand om din trötthet och understimulans.

Känner igen mig så i din berättelse, det blir bättre, håll ut och sänk kraven lägre än du tror är möjligt. Och kräv tid för din egen person! Kram

Tack för ditt fina meddelande! Det får mig att känna mig mindre onormal :)