sextiotalist skrev 2016-11-24 10:49:58 följande:
Det skakar om när man bryter. Min syster och hennes man tog min systers namn, min bror och hans fru har valt att behålla sina namn.
Så här har mina syskonbarn mammas namn, men vårt barn, som inte är gift, valt att ha sambons efternamn som efternamn och mitt som mellannamn.
När jag bytte efternamn (tog ett släktnamn) som 18-åring, så bestämde jag mig att det är det enda namnbyte jag skulle göra.
Hur menar du då? Jag tycker snarare att det är nu det blir en massa konflikter och bråk, om saker som det inte behövde bråkas om för bara några decennier sedan. För att det var självklart hur det skulle vara.
Jag behöll min exmans namn när jag skilde mig, för jag tycker att det är fortsatt viktigt att vi båda två heter samma efternamn som barnen. Dels för själva känslan, och dels för att det underlättar praktiskt i alla möjliga sammanhang att det är uppenbart att vi två är de biologiska föräldrarna till barnen båda två. Kan ju ha betydelse t.ex. i kontakter med skolan, vården, på resor...
Jag vet t.o.m. en man som skulle resa med sin tonårsdotter, som inte fick komma ombord på ett kryssningsfartyg i någon medelhavshamn, för att de hade olika efternamn. Rederiet hade nämligen som policy att inte låta män resa med underåriga älskarinnor, och hade fadern och dottern då olika efternamn så måste de ha med sig verifierade papper på släktskapet i stället.