Någon mer som väntar tvillingar med bf maj-juli 2017?

Hej! Är i v 8+2 och väntar tvillingar. Har vetat om det i två veckor o börjat smälta choken :)

Oj, inte kikat in här sedan jag först hittade tråden. Kul att det är ett gäng som ska få tvillingar ungefär samtidigt :) Ser att jag inte varit själv med illamående. Har nu varit sjukskriven i snart fyra veckor på grund av det men jag börjar se ljuset i tunneln. För mig har inte lergigan fungerat men primperan har hjälpt något. Det har varit jobbiga veckor... Vi fick ett extra ultraljud förra veckan (är nu v11) då illamåendet plötsligt bara försvann o jag blev orolig för missfall. Glädjande nog låg båda kvar där inne och vi fick inte bara se deras hjärtan slå utan även höra hjärtljuden.

För mig var det en tuff början med mycket magsmärta (var så vi fick se tvillingarna redan i v 6 då läkarna trode det var utanförskap). Nu har värken lugnat ner sig men jag känner fortfarande av den men på en acceptabel nivå.

Illamåendet kommer och går men jag har näst intill slutat spy vilket är en stor lättnad, dock är jag såååå trött. Hur mår ni? Vilka är era starkaste symtom och kan ni ge några tips för att råda bot på dem?

Sen har jag börjat fundera på kub-testet, jag har får tid i slutet av v.13. Får jag negativ information vet jag inte vad jag ska göra åt det...

Har många tankar just nu, vilket jag antar att ni andra också har... Som förstågångsförälder undrar jag när ska man köpa barnvagn, hur mycket kläder/ombyten behöver jag till barnen, vad mer ska jag se till att köpa hem? Jag tänker mig att man bör vänta till efter det stora ultraljudet i v.18-19 innan man börjar införskaffa saker, eller vad tycker ni?

@GrönaDuvan för mig var det också en stor chock att höra att det var två, tanken om att jag skulle få det hade aldrig slagit mig. Tog några veckor att acceptera. Men när jag plötsligt kände en ändring i mina symtom o blev rädd för att ett av dem kunde ha dött märkte jag plötsligt att jag fattat tycke för båda och verkligen inte ville förlora något av dem. Så för mig kom det något positivt ur rädslan jag fick, jag vet nu att jag vill ha dem båda. Dock är jag livrädd för hur det kommer att påverka mitt o sambons liv de kommande åren, att det kommer bli mer krävande än vad vi orkar med... Hejdå sömnen lixom.

Jag har varit extremt trött ända sedan befruktningen, alla symtom kom asfort för mig. Har nästan haft ett komaliknande tillstånd ibland. Det kombinerat med illamåendet som började i vecka sex har gjort att jag inte känner igen mig själv, men jag försöker tänka att det är en kort tid.

Ont i magen hade jag ruskigt mkt fram till vecka sju. Efter det har det avtagit men får som mensvärk av o till, men det är ju för att livmodern växer och jag ser det som ett gott tecken :)