Hur många timmar "egentid" är ok?

Båda ska ha möjlighet till lika mycket efter att hushållet är skött och man har fått partid. 1-2 kvällar per vecka är okej för oss.

För mig är det tid utanför hemmet (eller ensam hemma) där det man gör inte är för familjens skull, även om det förvisso kan kännas som egentid att få storhandla ensam på Ica Maxi ibland ;) Vi sysslar också ofta med egna aktiviteter i hemmet men då är man ju liksom ändå "jour" om ungarna vaknar eller behöver hjälp med nåt.

Jag är iväg på egna intressen 2-3 ggr i veckan så jag är borta nånting mellan 4-6 timmar per vecka. Sen vid tillfälle så träffar jag eller maken nån kompis på stan och hänger men det är väl kanske i snitt nån gång per månad så det räknar jag knappt. 

Min man har aldrig sagt nåt, men jag får ibland känslan av att han tycker att jag har för mycket "egentid". Han å sin sida sitter hemma och jobbar (utöver vanlig arb.tid) betydligt mer än vad jag är borta och han är då inte direkt "närvarande" vad gäller barn eller hem. Jag har aldrig hindrat honom från att göra nån aktivitet själv utan försöker snarare uppmuntra sånt, men jag får lite intrycket av att det är min frånvaro som stör mer än hans brist på att hitta på nåt eget. 

Hur resonerar ni i en sån situation? Borde jag dra ner på mina intressen för att han inte har några egna?

Är han missnöjd, skapar detta bråk, har utrycka önskemål om ändring, har du frågat om honom?

Beror helt på flera saker:

- Hur mycket tid finns redan till familjen vs jobbet? Att jobba heltid gör ju att man kanske måste prioritera familjen mer när man väl är hemma.

- Hur många barn man har och om barnen är små. Att ta sig egentid betyder ju att den andra föräldern är ensam med barnen och det är ju stor skillnad om man har tre barn under fem år eller ett större barn.

- Ens eget behov av egentid. Vissa behöver mer och andra mindre för att må bra.

- Sammantaget ska väl båda föräldrarna ha möjlighet till ungefär samma egentid per vecka tycker jag. Då får man ju räkna själv hur mycket "fri" tid som finns och även tänka att det ska finnas familjeliv. Att bara gå om varandra hemma för egentidens skull funkar inte. Jobbar man mycket och har flera små barn är det ju många gånger svårt att hinna med så mycket annat.

Varför? Se till att ta ett snack om det innan mönstret blir permanent.

Nej, han är mer den tysta typen och jag gillar min träning så jag låter det vara. Kanske inbillar jag mig, men ibland får jag bara en känsla av att det inte är poppis att jag sticker iväg. Om min känsla stämmer kan det mycket väl vara så att han tycker det är bekvämt när jag är hemma för då vänder sig barnen alltid till mig vad än det gäller och finns jag inte på plats så måste han engagera sig mer.

Hade jag aldrig gjort.

Hur hade du blivit som människa då?
Sur mm och mått dåligt.

Fortsätt du :)

Jag har oftast kring 2 timmar i veckan som är ren egentid. Då jag tränar.

I övrigt extremt sällan. Däremot är jag ofta hemifrån då jag nästan alla dagar är iväg med något barn på aktivitet. 

I o m det vill jag gärna vara hemma övrig tid, man har fått bra med tid med barnet som man åkt iväg med men inte med syskonen den dagen.

Blir ju dock en del väntan ibland och det kan jag tycka är egentid. Att sitta och vänta 40 min på någon läktare och få tänka hela tankar är inte alls så dumt :)

Jag tycker det beror lite på förutsättningarna.
Sen får man ju kompromissa så att det går att lösa, förhoppningsvis så att båda blir nöjda.

Jag tycker också det är skillnad på egentid som sker på bekostnad av familjen och egentid därutöver.
Jag tex. tränar oftast på mornarna. Det tar ingen tid från familjen (som sover) utan det enda är ju att maken själv får ta morgonbestyren med vår son som går i lågstadiet. Men det är inget han stör sig över själv, jag är ju hemma övriga mornar liksom. Så där får jag egentid "gratis" och behöver således inte dra hemifrån på kvällstid utan då kan maken göra det istället. Win win!

Han har ett gäng som han åker iväg med 2-3 helger per år. Det är inget vi gör i min kompiskrets och jag har inget behov av att komma iväg på egen hand så heller utan jag mår bättre av att få en förmiddag en lördag tex. hemma själv i huset då jag kan plocka med saker i lugn och ro eller läsa bok. Där är man också olika, och huvudsaken då är ju att man kan prata med varandra och komma fram till en lösning som passar båda. I och med att han vet att han har sina helger så har han inga problem med att ta sonen och hitta på något nån helgdag per månad så att jag får min egentid hemma. Det är ge och ta hela tiden!

Fru Ve

Min minsta är så liten så jag vill bara vara hemma och ta hand om barnen just nu. Tycker dock det vore trevligt om min man kunde vara hemma och avlasta och umgås med oss. Hans svar är dock att jag borde gå ut isf, det blir hans kontring. Att jag gör fel som vill vara hemma. Så kan han bara säga eftersom jag inte utgör ett hot på så sätt att jag vill ha mycket egentid. Den egentid jag söker kan jag få i hemmet med hjälp av min man -om han är hemma. Det handlar om att duscha, skicka nåt mail, sova nån timme.

Mail kan du väl skicka oavsett? Eller vad gör du med barnen egentligen :D

Beror på

Har en liten som är klistrad vid bröstet 24/7.

Oj vad många verkar ha gott om tid! *avundsjuk*

Har tre barn, ordet ensamtid betyder i mitt fall jobbet.

Fast det känns okej ändå

Vi tar och ger varandra det den andre behöver.. Ingen av oss känner eg att man behöver egentid ifrån varandra, någon eller båda är ju på jobbet hela dagen och då är vi ju isär. Dock kan det vara skönt ibland att få en paus från barnen när det blir lite mycket. Allas livssituation ser ju olika ut och alla människor har olika behov av egentid med eller utan partner så man får väl gå lite efter att båda parter ska vara nöjda inom rimliga gränser.