I tider av hög invandring och stor bostadsbrist, varför hör man aldrig feminister tala om vikten av att många utbildar sig till byggnadsarbetare och att förbättra villkoren i den verksamheten?
Kan det bero på att de flesta inom byggbranschen är män?
Jag har faktiskt tänkt på det, har även umgåtts med en kvinna som är chef inom bygg innan i livet men visst är det ovanligt.
Det känns väl ganska rimligt att man hellre talar om det man tycker sig begripa någorlunda och har upplevt själv och därför talar kvinnor mer om vård och skola och män om industri och bygg? Och det kanske även känns mer lönt att engagera sig för frågor som berör 25-100% av alla kvinnor än de som berör 1% kvinnor inom byggbranschen?
Vad gäller yrkesval måste det finnas förebilder, både män och kvinnor känner mer tvekan inför att välja ett område där det egna könet är underrepresenterat.
Sen inbillar jag mig att det finns ett vänsterstigma i att t.ex. argumentera för att fler kvinnor ska bli poliser. Blir lite svårt att dra den när partiet officiellt inte verkar vilja ha några poliser överhuvudtaget, antar jag.
Men sen finns det de där eldsjälarna, de som vill bli goda häktesvakter, mysiga manliga förskollärare, överjävliga programmerarkvinnor. De drivs av något mer, och sådana behöver vi nog odla fram fler av, både män och kvinnor.
Könsblandat är roligt. 
Hur vet du att Vänsterpartiet vill ha färre poliser?
Jo, jag håller med dig i övrigt. Bara tänkte att om man förespråkar att hjälpa människor på flykt så kan man kanske inte direkt låtsas att bostäder bygger sig självt. Det gör väl inget om många män arbetar inom byggsektorn? Det gör inte branschen mindre viktig för det ju.
Jag kan väldigt lite om villkoren i byggbranschen. Däremot kan jag mycket om både översikts- och detaljplaneprocesser så den aspekten av bostadsbyggande pratar jag ofta om. Det är väl inget konstigt att människor helst diskuterar sådant de är insatta i, oavsett kön?
Du tror alltså att det byggs för få bostäder för att det är brist på byggnadsarbetare 
För att det inte har något alls med feminism att göra.
Du tror alltså att det byggs för få bostäder för att det är brist på byggnadsarbetare
Jag har faktiskt tänkt på det, har även umgåtts med en kvinna som är chef inom bygg innan i livet men visst är det ovanligt.
Det känns väl ganska rimligt att man hellre talar om det man tycker sig begripa någorlunda och har upplevt själv och därför talar kvinnor mer om vård och skola och män om industri och bygg? Och det kanske även känns mer lönt att engagera sig för frågor som berör 25-100% av alla kvinnor än de som berör 1% kvinnor inom byggbranschen?
Vad gäller yrkesval måste det finnas förebilder, både män och kvinnor känner mer tvekan inför att välja ett område där det egna könet är underrepresenterat.
Sen inbillar jag mig att det finns ett vänsterstigma i att t.ex. argumentera för att fler kvinnor ska bli poliser. Blir lite svårt att dra den när partiet officiellt inte verkar vilja ha några poliser överhuvudtaget, antar jag.
Men sen finns det de där eldsjälarna, de som vill bli goda häktesvakter, mysiga manliga förskollärare, överjävliga programmerarkvinnor. De drivs av något mer, och sådana behöver vi nog odla fram fler av, både män och kvinnor.
Könsblandat är roligt.
Jag kan väldigt lite om villkoren i byggbranschen. Däremot kan jag mycket om både översikts- och detaljplaneprocesser så den aspekten av bostadsbyggande pratar jag ofta om. Det är väl inget konstigt att människor helst diskuterar sådant de är insatta i, oavsett kön?
Du tror alltså att det byggs för få bostäder för att det är brist på byggnadsarbetare
För att det inte har något alls med feminism att göra.