Min dotter har träffat en kille som är 20 år medan hon själv är 17 år. Jag tycker att det är för stor åldersskillnad. Jag är väl medveten om att det oftast är mannen som är den äldre parten, men 3 års skillnad tycker jag är för mycket när man är ungdom. 1 års skillnad och möjligen 2 är acceptabelt, enligt mig.
Hon är ju inte ens myndig medan han, om ett par år, är vuxen.
Vad tycker ni? Är det jag som "överreagerar"?
Tycker det känns ok.
Ser inget konstigt med de åldrarna.
Jag tycker också att det verkar vara helt okej. När jag var 17 år så upplevde jag jämngamla killar som väldigt omogna. Jag hade ingen pojkvän men var på min fritid medlem i en ideell förening som innefattade ungdomar och unga vuxna (typ 16-22 års ålder.) Ibland träffades vi utöver aktiviteten som vi utförde och åkte hem till någon av oss eller träffades i en park och grillade eller liknande. Tjejerna som jag då umgicks med var i min ålder, men killarna i sällskapet var alltid några år äldre, eftersom det blev trevligast samtal då. Killarna i min ålder som umgicks utöver våra aktiviteter i föreningen höll sig oftast för sig själva och bildade ett "grabbgäng" där de umgicks mer för sig själva, innan de mognade till.
Nej , inget konstigt alls.
3 år är ingenting.
Ja du överreagerar
Tycker det låter okej. Men större åldersskillnad än 3-4 år i den åldern hade jag som förälder inte känt mig okej med.
Jag var 16 fyllde 17 när jag fick min första seriösa relation och min dåvarande var 19 fyllde 20... Så tycker inte det är en konstig åldersskillnad. 
Var värre när jag var 16 och hade en kille (kan inte säga seriös relation för det var det inte.....Lång historia och onödigt att berätta i detta läge) som var 22...
Det viktigaste är att han inte ger er dåliga vibbar... Se till så han är hemma hos er på middag ibland, att han är trevlig och att han är snäll mot er dotter. Varningstecken är om han ALDRIG vill umgås med er, eller om han får er dotter att gråta... Men annars så just åldersskillnaden tycker jag inte är något att reagera över i detta fallet.
Hon är ju byxmyndig, så jag vet inte om du har så jättemycket att säga till om egentligen.
För övrigt var jag 17 när jag träffade min fru. Hon var 20. Nu har vi varit tillsammans i 16 år, och har barn hus o allt det där. Jag känner mig ju inte så traumatiserad av att vara tillsammans med henne och som du kanske förstår ser jag inget direkt problem med den åldersskillnaden.
Blir man vuxen vid 22? :D
Hon är ju byxmyndig, så jag vet inte om du har så jättemycket att säga till om egentligen.
För övrigt var jag 17 när jag träffade min fru. Hon var 20. Nu har vi varit tillsammans i 16 år, och har barn hus o allt det där. Jag känner mig ju inte så traumatiserad av att vara tillsammans med henne och som du kanske förstår ser jag inget direkt problem med den åldersskillnaden.
Blir man vuxen vid 22? :D
Hon är ju byxmyndig, så jag vet inte om du har så jättemycket att säga till om egentligen.
För övrigt var jag 17 när jag träffade min fru. Hon var 20. Nu har vi varit tillsammans i 16 år, och har barn hus o allt det där. Jag känner mig ju inte så traumatiserad av att vara tillsammans med henne och som du kanske förstår ser jag inget direkt problem med den åldersskillnaden.
Blir man vuxen vid 22? :D