Avslöjade min bästa kompis otrohet

Och du missat min ironi...

Blev det mer synd om honom för att ingen visste och kunde berätta för honom? Det blev ju ändå skilsmässa. Hade han mått bättre eller sämre om hamnade vetat om en otrohet uppepå allt?

Bra att du förstår och jag håller med.
Men nu i efterhand gör det ingen nytta att berätta det.
Jag borde lämnat honom innan jag hoppade i säng med en annan, han kunde också ha vårdat vårt äktenskap istället fö att bete sig som en hotellgäst med barnvakt så hade det inte hänt.
Fast skulde är min, det vet jag och jag kommer inte göra om det.Jag tror faktiskt inte det, du bara efterkonstruerar.
Men det gör inget. Både du och jag är anonyma så du behöver inte skämmas för det.
Liksom att jag inte behöver stå för vad jag gjort i mitt "riktiga nick".

Han hade definitivt mått sämre.
Han ville inte skiljas men det ville jag, oavsett om jag varit otrogen eller ej.
Jag hade redan tagit upp det en gång men då grät han så förtvivlat att jag inte orkade genomföra det.

Till skillnad från dig har jag inget att skämmas över.

Jag tror säkert att du, liksom de flesta människor, har något att skämmas över. Att man svarat riktigt otrevligt, behandlat någon riktigt illa, pratat bakom ryggen på någon etc. 
Skillnaden är kanske att du inte förmår att se dina egna brister, och läradig av dem - medan många andra ser sanningen i vitögat, och kanske gör på annat sätt i nästa vägkorsning i livet......

Ja?

Jag kan inte svara för honom, men jag hade då velat veta ifall jag blev bedragen, oavsett om det hade blivit skilsmässa eller ej. Men nu tänker jag inte diskutera det.

Jag brukar skämmas när jag gör bort mig riktigt plumt, bra att du inte bryr dig om sånt!

Jag kan inte påstå att jag skäms över det jag gjorde men jag är inte heller stolt över det. Jag har inte berättat det för en levande själ. Ingen vet mer än han jag var otrogen med och han har flyttat långt bort härifrån.
Jag gjorde fel och lärde mig något av det.

Alltså.. Går ju att se detta på lite olika sätt. Jag tycker inte TS har gjort fel direkt. Men hade det varit jag så hade jag förvarnat kompisen och gett henne en chans att berätta själv först. 
Men det är så svårt det där. Riktigt svårt. Min vän kom till mig under en mycket svart period i hennes liv och berättade att hon varit otrogen och att hon inte visste vad hon skulle ta sig till, hennes förhållande var riktigt uselt då. Jag har bevarat hennes hemlighet som hon har mått mycket dåligt över. Jag vet att hennes man aldrig skulle kunna förlåta en sådan sak och jag tror att han hellre är lyckligt ovetandes faktiskt. Det är bättre mellan dem nu än det varit tidigare och de går båda all in för att reda upp sitt äktenskap och jag tror att det kommer att ordna sig för dem. Men jag vet att om detta hade kommit fram så hade det varit slutet för dem då mannen aldrig hade kunnat gå vidare efter det. De har ändå fyra barn tillsammans och den mista är 2 år. Jag tror att i vissa fall så ska man vara tyst och låta det vara.
Men nu vet jag inte hur det såg ut i TS situation, hon bedömde att det var bäst att berätta och eftersom mannen i fråga blev tacksam så gissar jag på att detta var rätt i denna situationen och att TS handlade rätt.
Min man och jag har ett jättestarkt förhållande och otrohet mellan oss finns inte på världskartan. Men OM det skulle hända att min man skulle göra något galet på fyllan och ångra sig till tusen efteråt så skulle jag faktiskt inte vilja veta om det. Skulle hellre leva mitt liv med honom lyckligt ovetandes än att det skulle förstöra vårt förhållande, och jag vet att han känner likadant. 

Och jag hade inte velat veta. I min värld äger man inte andra människor. Och skulle min sambo vara otrogen mot mig så skulle jag bli ledsen förstås men jag hade inte lämnar honom. Skulle han begå ett misstag under alla våra år tillsammans så skulle jag inte riva upp himmel och helvete över det. Men jag skulle föredra att slippa få veta.