Som frågan i rubriken lyder - vart går gränsen för det och när skulle DU reagera? Rent generellt alltså. Om det t.ex. gäller en grannfamilj.
Det handlar inte om att ta hand om utan att visa medmänsklighet, att man genom små saker kan göra stor skillnad. Som att låta ett barn som har det tufft hemma leka en liten stund hemma hos sig.
Genom att göra det lär du tex dina egna barn vad empati är och innebär men det är klart, har du inte någon själv kan du omöjligen lära dina barn det...
Varför i hela friden får dina barn inte umgås ??är ju rädd att misären ska smitta? Hur förklara du det för dina barn och vad tror du att du då för över för värderingar till dina barn? Att föra över taskig människosyn till sina barn är också en form av omsorgsbrist.
Själv hade jag bjudit in dessa barn hela tiden för att försöka erbjuda dem nån timmes normalitet.
Nehej, är de hotfulla eller kriminella?
Stackars deras barn som inte bara får leva i (det du påstår) misär utan också blir alienerade av rabiata grannföräldrar.
Vet du vad empati är?
Jag har redan listat ut att du inte vill/kan visa medmänsklighet utanför en mycket snäv krets.
Principen gäller oavsett ålder, oavsett om det är en eller flera, oavsett om det är en människa eller ett djur.
Det är rätt tydligt att du bara ger något när du tjänar på det. Att resonera som du är inte speciellt vanligt, tack och lov, men de finns. De brukar av förklarliga skäl bli mycket ensamma med tiden...
När husdjuren får göra dina behov inomhus.
Har ett yrke där jag bla är hemma hos folk. Har varit i ca 4000 lägenheter genom åren. Kan säga att 1 av 10 är riktigt jävla illa.
Dina = sina 