Panik över att sambon vägrar gemensamt barn

Du har ju absolut inte god tid på dig. Så du måste nog rätt snart bestämma dig för om det är viktigast för dig med sambon eller att få ett barn.

Att ni är särbo och du gör en egen insemination kan väl absolut vara ett alternativ? Ni måste ju inte göra slut för det. Men jag tycker absolut inte du är ego om du vill ha ett biologiskt barn.

Jag förstår fullkomligt att du längtar efter ett biologiskt barn. Helst med sambon då. Men jag tror inte på övertalning, böner eller hot, om den ena inte vill. Man ska inte tjata sig till ett barn. Tänk dig för. Det måste vara en gemensam längtan och önskan.

Jag skulle inte avstå ett eget barn, för att jag älskar min sambo, som inte vill ha. Man vet aldrig nåt om framtiden. Att stå på perrongen och titta efter ett tåg som gått, som du så gärna hade önskat du var med på, kan göra dig bitter på din sambo, och döda kärleken. Han däremot har hela livet på sig att skaffa ett barn till, om han senare så önskar. Nä.. kärleken övervinner inte allt. Det är bara en myt. Tänk dig för!

Du är ju verkligen inte egoistisk för att du vill ha ett biologiskt barn. Det borde även din sambo förstå. Det är egoistiskt av honom att förvänta sig att du ska avstå barn för att han, som redan har barn, inte vill och ändå förvänta sig att ni ska leva ihop, det är ett svek i sig. Tror du får ställa ett ultimatum. Men det är inte så konstigt om han är rädd när det blev så fel förra gången men han behöver kanske uppleva att det faktiskt kan bli bra också! Tvinga någon att bli förälder kan man såklart inte men du måste vara tydlig i vad du vill och om han säger blankt nej så måste du välja. Du har tid på dig att träffa någon annan om du vill. Skaffa barn på egen hand rekommenderar jag dock inte.

Du satte verkligen huvudet på spiken (?). Mycket tänkvärd text. Ts borde ta till sig av det du skrev.

Jag tror du måste backa tillfälligt i det här. Du pressar honom trots att ni inte alls varit ihop länge. Du får honom bara ännu mer osäker då.

Hade jag varit du hade jag släppt tjatet om barn och försökt få honom stärkt i erat förhållande.

Man ska inte avstå barn men är du säker på att han är den rätte för dig och blivande pappa så kan du ge honom mer tid.
Jag pratar inte om 5-10 år

Ta honom inte till någon rådgivning
Låt han få tid utan prat om barn istället

Jag tycker inte att frågan kanske handlar om det i sak.
Alltså, det behöver inte alls vara synd om barn som flyttar växelvis och samtidigt har ett syskon som bor stadigvarande på ett ställe.

Däremot handlar det om respekt.
Om det är så han känner gentemot sina barn som han redan har, och att han inte vill skaffa fler barn av rädsla för att (återigen) bli ensam, så är det hans rätt att känna så.
Du har samma rätt att längta efter barn.
Men grundinställningen måste vara att man inte kan rå för hur man känner, att man ska respekteras för sina känslor och att ingen ska bli tvingad åt någondera hållet. Barn ska få vara önskade av båda sina föräldrar.

Det bästa ni kan göra är att prata. Men vill han inte så vill han inte. Och då kanske du får söka dig vidare om barn är väldigt viktigt för dig.

Personligen tyckte jag att det var extremt sårande när mitt ex kände behov av att ta in en tredje part för att prata med mig efter tio år tillsammans. Jag förstod henne precis och hon förstod mig precis. Problemet var snarare att hon inte accepterade att jag tyckte som jag tyckte. Det spelade ingen roll hur hon lindade in det så upplevde jag fortfarande att hon bussade en terapeut på mig för att få sin vilja igenom. Jag kände det som ett svek.

Jag var väldigt rak och sa till henne att om ville ha barn nu så får hon lämna mig och träffa någon annan. Jag föreslog det till och med. Då valde hon att stanna med mig i stället och försöka övertala mig till familjerådgivning. Det hände upprepade gånger. Jag mådde jättedåligt av att hon stannade hos mig under falska förespeglingar och att planen egentligen var att fortsätta bearbeta mig. Hon tyckte givetvis att det var henne det var synd om, eftersom hon så gärna ville ha barn. Hon var helt övertygad om att vi hade ett kommunikationsproblem. Att jag inte upplevde problemet så brydde hon sig inte om. Precis som i fallet med dig och din sambo.