Varför drömmer man om familj, hus, Volvo och hund?

Mycket av det där är praktiska saker som förenklar livet.

Barn är det många som vill ha, det är en drift. När man har barn vill de flesta ordna sitt liv så bra som möjligt för sig själva och barnen. Då är det praktiskt med en stor bil, tomt som barnen tryggt kan leka på, en fast inkomst för att slippa ekonomisk oro och otrygghet.

Sen krockar drömmen om vad man vill ha ibland med hur mycket pengar man har. Vi har valt att ha mer tid med barnen och har därmed mindre pengar och därmed mindre bostad.

En del vill ha allt och då blir det stressigt och jobbigt. Det livet skulle inte jag heller vilja ha.

Jag tror att det är en blandning av driften att föröka sig och driften att vara en del av flocken. Vi är flockdjur och att riskera att bli utesluten ur gruppen skapar stor rädsla. Som tur är finns det plats i flocken för folk utan barn, men som du förmodligen har märkt är det inte helt accepterat att vara singel och utan barn. Man hamnar på vissa sätt utanför. En del står inte ut med det.

Sen är vi ju personer med individuella tankar också, inte bara drifter, så vissa vill tex inte ha barn eller leva som majoriteten ändå. Jag valde barnen men har valt bort vovve, hus, heltidsjobb, Thailandsresor, kött och annat "normalt".

Fast enligt din TS hade du ju inte någon man heller och nu har du sambo. Är du sambo med en kvinna?

En del blir tom utbrända av sin strävan efter det perfekta. Jag har en person i min närhet som varit sjukskriven i ett år för det men som fortfarande försöker leva så att livet ser lyckat ut utifrån.

Alltså.. jag tror inte att det är fallet för TS.

Men intressant nog så är du inte helt ute och cyklar. Personer som har en svår uppväxt mognar oftast senare. Hjärnan behöver lugn och ro och åldersadekvata utmaningar för att utvecklas normalt. När man ställs mot svårare utmaningar och turbulens under en längre tid innan 20-25 års ålder så blir hjärnan ofta något senare. Medan andras hjärnor mognar klart runt 25 år så kan den som haft det svårt ha en hjärna som blir färdig flera år senare. Ibland så får man till och med bestående utvecklingssvårigheter.

Den hjärna som blir vuxen först är den som växt upp i en vanlig helyllefamilj.

Jaha ok. Jag tror att många precis som jag tolkade din TS som att du var singel. När man är sambo och runt 30 tror jag att det är ganska vanligt att börja tänka på att få barn som nästa steg i relationen/livet, helt enkelt därför att man ser sig få barn med just den personen, medan om man är singel så är barnfrågan mer abstrakt. Så ja om du har sambo är det nog mer ovanligt att inte alls ha tankar på att vilja få barn men det kan ju komma senare eller inte alls och det är ju inte något fel med det. Vill din sambo ha narn?

Vill ha en bostadsrätt, ha min bil, min bebis (hunden) men inga ungar.. inge svårt att förstå varför andra vill ha det men inte mitt öde.

Förstår inte varför det ska vara svårt att förstå att andra vill ha det likväl att en del inte vill?

Av annat folk. Samhället. Man ska leva i Svenssonboxen, då är man lycklig.

Då tror jag att det KAN vara där skon klämmer för dig. De flesta av oss vill ju inte skaffa barn och sedan bli ensamstående med dem (om man inte medvetet skaffat barn som singel och alltså är inställd på att vara själv) så om man inte känner sig säker på relationen lockar det ju inte att binda sig MER till den personen genom att få barn tillsammans. Jag själv har levt med min man i snart tio år och aldrig ifrågasatt att han är rätt för mig så det kändes självklart att föreställa mig att få barn med honom och dagdrömma lite om hur han leker med vårt barn. Vi har ett litet barn nu och för mig känns det helt rätt, men jag vill däremot inte ha en stor familj utan nöjer oss kanske med ett barn.

Jag började med att skriva att jag INTE tror att det är så med dig. :)

Det finns mängder med forskning kring det. Det gäller så klart inte alla. Termen maskrosbarn syftar ju dessutom till en vuxen som gått igenom en mycket svår barndom men som inte har några som helst men av det. Ett maskrosbarn "blommar"trots en tragisk bakgrund dvs har ett bra jobb, inget missbruk, ingen psykisk sjukdom, bra utbildning, goda relationer och kärleksrelationer. Så ett maskrosbarn har per definition inte blivit negativt påverkad :)

Att hjärnans utveckling kan bli försenad och till och med störd av en jobbig barndom är inte min teori. Det är så väl undersökt så det är välkänt och accepterat av de flesta som forskar på utveckling, hjärnan osv.

Du kan söka lite på scholar om du vill. Där hittar man ofta sammanfattande uppsatser och artiklar .

Det finns mängder med forskning kring det. Det gäller så klart inte alla. Termen maskrosbarn syftar ju dessutom till en vuxen som gått igenom en mycket svår barndom men som inte har några som helst men av det. Ett maskrosbarn "blommar"trots en tragisk bakgrund dvs har ett bra jobb, inget missbruk, ingen psykisk sjukdom, bra utbildning, goda relationer och kärleksrelationer. Så ett maskrosbarn har per definition inte blivit negativt påverkad :)

Att hjärnans utveckling kan bli försenad och till och med störd av en jobbig barndom är inte min teori. Det är så väl undersökt så det är välkänt och accepterat av de flesta som forskar på utveckling, hjärnan osv.

Du kan söka lite på scholar om du vill. Där hittar man ofta sammanfattande uppsatser och artiklar .

Jag är som du ts, och är 39 i år. Jag har många många gånger önskat att jag kände som "alla andra", men har till slut insett att jag inte gör det. Och - alla andra känner faktiskt inte så heller. I mitt liv har jag andra drömmar, som tyvärr inte kommer att gå i uppfyllelse.

Scholar är en del av Google där man bara söker bland forskningsartiklar och uppsatser. Googla det ;)

En traumatisk barndom kan ge många olika skador på hjärnan. Scitzofreni, depression, avvikande sexuellt beteende, missbruk och försenad eller stoppad utveckling osv. Ett par svåra händelser i barndomen klarar dom flesta av bra. Men när det är långvarig trauma så får hjärnan inte det den behöver för att utvecklas. Ett barn som växer upp i en väldigt dålig miljö utsätts för en enorm stress konstant. En hjärna som konstant måste vara i försvar lägger inte energi på att lära sig nya saker och skapa nya kopplingar. Hjärnan behöver sömn, trygghet, lugn, lagom utmaningar och bra mat :) Jag har till och med mött flertalet ungdomar som fått diagnosen utvecklingsstörning, och vid närmre titt så blir det tydligt att personen inte hade fått den diagnosen om hen hade växt upp i ett tryggt hem.

Hela hjärnan blir oftast inte försenad utan det handlar om oftast om de delar som utvecklas sist.

Utrycker "maskrosbarn" används ju just för att det är så sällsynt. Maskrosbarnen lyckas bli hela trots att de flesta andra barn i samma situation har blivit skadade av sin uppväxt.

När jag var 19 var jag singel efter att ha haft en kille i några år och stod precis i början av vuxenlivet.

Jag bara visste att jag en dag ville ha något i stil med VVV och barn. Men först skulle jag ju vara lite fri och var så skoltrött. Plötsligt mötte jag min stora kärlek och mitt "fria" singelliv försvann.

Vi fick kompromissa med våra olika drömmar och viljor och det blev gemensamma drömmar och erfarenheter och vet ni vad? Det blev jättebra det med!

Vi gifte oss och köpte hus. Tyvärr visade det sig att vi inte kunde få barn utan assistans och vi kämpande i flera år och när vårt lilla bebis äntligen kom var det det bästa som någonsin hänt oss.

Nu har vi varit ihop i 20 år och vi har våra upp och nedgångar men jag tror att vi är starka.

Det blev inte villa, Volvo och vovve men det blev hus, Saab och katt. Vi har inga flashiga bilder från semestern i Thailand då vi aldrig har varit där utan från fjällvandringen till Abisko.

Jag dricker inte vin så inget rosévinglas i solnedgången på facebook. Inget annat på facebook heller för den delen då jag inte har någon profil där.

Jag har just sagt upp mig från mitt jobb som höll på att äta upp min glada, stabila personlighet och kommer förhoppningsvis att börja i skolan till hösten. Jag har ännu ingen tjusig universitetsutbildning men kanske blir det så en dag. Eller inte. Det får framtiden utvisa.

Min förhoppning nu är att vi får vara friska och krya och att vårt barn får en fin uppväxt (hen är 8 år nu). Både jag och min man känner att vi vill hjälpa till i samhället på något sätt men har inte riktigt kommit på än vad vi ska tillföra för nytta. Kanske som stödfamilj eller nåt sånt?

Vårt hus är vårt projekt, det finns alltid saker vi vill/behöver göra och vi trivs med det. Vi trivs verkligen så himla bra hemma, det är lugnt och tryggt och det är vår fristad, rekreationsplats och energigivande ställe på jorden.

Detta blev långt och jag skrev direkt från mina tankar och funderingar runt din fråga.

Det finns egentligen inga rätta eller felaktigt val när det gäller hur man vill leva sitt liv. (Så länge man inte har våldstendenser eller felaktigheter som drabbar andra.)

Du har kanske haft otur med dina vänner ts, om de ifrågasätter dina val på ett otrevligt vis. Jag har både barn hus och volvo men känner självklart både par utan barn, singlar och familjer i lägenhet. Det är så vanligt så det är inget man tänker på. Kanske tror du att folk tänker mer på dina val än vad de verkligen gör eller så är de väl kanske bara nyfikna hur du tänker. Jag bor i en lite större stad, lägenhet är vanligare än hus här och det finns hur lyxiga fins

Bitter? Sur? Näää En reflektion i från verkligheten. Du skulle kunna måla den ännu mer utan att överdriva. Ytligheten fortsätter att öka och allt du skriver med att folk utvecklar psykisk ohälsa är också sant. Sjukvården har noterat sedan några år och framförallt senaste året att just detta har ökat, i alla åldrar. EN utveckling som verifierats av en överläkare jag känner. Därför (som jag sagt) tidigare borde man kanske dra ner på just sociala medier och se hur mycket bättre man kanske mår? Man får mer tid till riktiga saker. Kanske en spik som borde slås ner i golvet. Kanske kroken i badrummet behöver bytas ut?

Elle varför inte ge din partner lite extra tid med lite kärlek istället som nu via kik/sms/....utan på riktigt. Livet är annorlunda idag då man söker efter bekräftelse i allt. Många vill ha och dom som inte får tillräckligt mår dåligt. Jag har själv barn om än rätt stora och dom har tagit avstånd sedan några år från just Sociala medier då dom finner det inte ger något positivt, tvärtom. Dom nog lite annorlunda mot vanliga ungdomar men sedan mår dom bra och har mognat  rätt hög fart. Bra värderingar är något vi borde satsa mer på att ge våra barn istället för den plastiga uppmärksamheten som vi kanske postar...

Det är verkligen inte alla som går runt och drömmer om det ts.

Och Volvo, det vill jag verkligen aldrig ha!