Varför drömmer man om familj, hus, Volvo och hund?

För att du är en rebell , äventyrslysten , god intuition , ärlig.Skulle inte förvåna mig om du var Skytt född Nov.21 - Dec 21.

Jag hade världens bästa barndom, växte upp på landet och stortrivdes. Strävar idag efter att bo i villa och låta mina barn få uppleva det. Volvo är en rymlig och säker bil, perfekt familjebil skulle jag säga. Vi gick dock emot strömmen och köpte annan kombi. Jag gillade inte barn när jag var i tidig 20-årsålder men över en natt vände det och min kropp skrek efter barn haha så barnlängtan var inte något jag kunde styra över.

Perfekt liv på sociala medier vet jag inget om då jag inte använder det....

Lantisar brukar ha det där beteendet. Flytta till Stockholm, eller helst en riktig storstad så slipper du den där mentaliteten :)

Här i innerstan är det snarare pinsamt att skaffa barn innan man är 30...

Man är rädd för utmaningar och vill ett enkelt och tryggt liv. Det spelar ingen roll om varje måltid är en vattnig soppa bara man vet att den där soppan kommer så man inte svälter ihjäl.

Nämen jag tycker att du ska ställa den riktiga frågan , vad är det som tynger dig egentligen.Jag vet att vi är en bunt okända människor här men de flesta är faktiskt snälla och så.

Jag vill ha en trygg punkt som mina äventyr kan utgå ifrån.

Ja, jag har universitetsutbildning, make, barn, villa, volvo och vovve. Fast inte volvo, för vi har valt andra bilmärken. Det är min bas, min trygga grund som jag kan falla tillbaka på. Jag kommer till exempel aldrig i livet vara arbetslös mer än en kvart ungefär, tack vare min utbildning. 

Men jag ser det inte som lyckat på det sättet jag tror att du menar. Jag är inte "i mål" eller "klar" på något sätt. Och inte heller ser jag folk som bor i hyreslägenhet, har andra, lägre utbildningskrävande jobb eller inte har barn som misslyckade på något sätt. De har bara gjort andra val, ungefär som när jag och maken äter ute och han tar en fiskrätt och jag äter kyckling. Inget rätt eller fel, bara olika.

Intressat för övrigt det du säger om att du har haft en svår uppväxt, kanske till och med "maskrosbarn", och därför inte vill eller förstår "villa, volvo och vovve". Jag är själv maskrosbarn och det var en av anledningarna till varför jag redan som rätt ung drömde om just det, att kunna ha och skänka mina barn det jag själv inte hade som barn.

Förlåt , vill inte vara otrevlig eller nåt men tror inte en tjej startar en tråd om någon annans Volvo.Det måste finnas en bakomliggande orsak till det , tänkte jag men jag kanske har fel.För det är klart att man kan bo i hyreslägenhet med sin tjej och ha en annan bil än Volvo eller ingen bil alls.

Tillägger dock att visst handlar dessa saker för många till viss del om status och så även för mig, så om du ärligt känner att du inte bryr dig ett dugg om status eller vad andra tänker om hur välkammad eller välklädd du är när någon du känner ser dig stan, eller vad andra tänker om hur och var du bor eller t ex vilken bil du har eller inte har så ska du ju känna dig genuint glad över det. Måste vara skönt och avstressande.

Själv är jag nog en liten skata som de flesta, dvs tycker om fina glänsande saker såsom att ha glansigt hår, fin hy, fina smycken, rena kläder i bra material, ren bil, rent hem, fina möbler, gärna en fin man och fina barn också . VAD man tycker är fint är ju till viss del individuellt men även där påverkas ju de flesta av andra men själva grejen att vilja ha saker omkring sig man själv tycker är fina är nog högst mänsklig. Jag skulle ibland vilja vara mer av en hippietyp som inte bryr sig om utseende och materiella ting men som sagt är bara en vanlig skata .

Om du skulle ha en kille som du trivs jävligt bra ihop med är det vanligt att man börja längta efter att bygga bo, köpa, kanske bygga hus eller köpa en schyst lägenhet, och senare kan barnen komma, ibland tidigare.

Hur som helst förstår jag om man inte vill ha det om man inte har något av det sedan innan, om du skulle ha ett barn men inget av det andra skulle du nog vilja ha det andra också för att det "hör till".

Det är absolut inte "målet i livet". livet är egentligen meningslöst och i människan existentiella kris så har de flesta kunnat resonera sig fram till att det där, hus, förhållande och barn är en någorlunda vettig sysselsättning.

Vet inte varför så många unga idag satsar på det, tror att det helt enkelt beror på att de är 90´talister   mingeneration.story.aftonbladet.se/chapter/90-talet/  

Många av mina vänner jobbade i Norge om somrarna och drog till Thailand och länder däromkring över vintern, hade inte ens en lägenhet.