Är vi för olika?

Hej!

Jag har börjat känna att min och min mans relation är väldigt falsk, jag är så nedtonad med honom.. Jag känner att jag inte kan vara mitt 100%iga jag med honom, jag måste alltid tona ner mig då han är vad jag skulle beskriva det som "lättkränkt". Jag är en ganska frikostig person, jag har en lite grövre humor medan han har enligt mig en torr humor, jag har nog aldrig skrattat åt något av hans skämt, och jag kan aldrig skämta utan att han tar illa upp eller blir ledsen.

Vi har helt olika intressen, jag gillar att göra saker, klättra, gå ut på promenader, friluftsliv osv, han är för lat för promenader och inte särskilt sugen på att röra på sig mer än att gå till bilen.

Han är även väldigt klängig, ska kramas och pussas heeeela tiden, jag är inte sådan som person och så har jag alltid varit, direkt när man kommer innanför dörren så ska man säga hej och gå och ge honom en puss, går jag in och lastar in matvaror i kylen så blir han ledsen och frågar om jag har glömt bort honom. Hallå? Jag har för fan matvaror som ska in i kylen innan jag gör något annat.

Våran son verkar han vara avundsjuk på, så fort jag tar honom och sätter mig i soffan tex så brukar han säga "kan du inte lägga ifrån dig honom och komma och mysa?", neeeeej det kan jag inte, vi har ett barn, ett ansvar, någon som vill ha uppmärksamhet och närhet och han är prio 1 ALLTID!

Någon som haft en partner med helt annorlunda intressen och syn på samlivet men det har funkat ändå? Just nu så mår jag dåligt bara jag måste prata med människan då jag aldrig kan säga vad jag tycker utan att han tar illa upp.

Ledsen för rörig text, jag får inte ihop allt korrekt pga dyslexi.

Anonym (...) skrev 2017-03-09 22:10:17 följande:

Det låter jobbigt :/

Detta kanske kommer låta lite hårt, men jag menar verkligen inte att vara elak. Så som det ser ut utifrån din text så har du bara tre val.

1. Prata med honom och strunta i att han tar illa vid sig. Om hans beteende påverkar ert förhållande på ett så pass negativt sätt som det verkar framgå från din text så måste du prata med honom och försöka fixa någon kompromiss.

2. Stå ut, acceptera situationen

3. Bryta upp och gå skilda vägar

Vi har pratat om detta i många år, och jag har förklarat att jag inte kan leva i någon slags censur för hans skull, jag måste ju få vara mig själv. Har även sagt att nog kanske är det så att vi bör gå skilda vägar om detta inte kan lösas, fritidsintressen och humor tycker jag är en stor och viktig del i en relation. Men då har han bättrat sig i en vecka och sedan rinner det ut i sanden igen. Och varken han eller jag ska behöva göra sig till för att göra varandra nöjda.

Jag tänker också att han borde känna samma sak? Att jag är hemsk och vulgär när det gäller humorn och en idiot som inte vill sitta hemma i soffan och dega dygnet runt. Hur kan han vara nöjd i en halvkass relation?

Är vi för olika?

INNEHÅLL