Hur får jag honom att gå ned i vikt?

En bekant till mig var i samma sits, och började ta tag i det för 1,5 år sedan. Han har gått ner 70 kg nu och har ett helt annat liv, fyllde 30 för ett par veckor sedan.

Han gick med i en viktklubb (där jag var medlem), där han fick en viktcoach. Vi träffas flera gånger i veckan, och man äter bland annat frukost tillsammans om man kan och vill (det rör sig om Herbalife shakes och annat). Man diskuterar mat och näring, och vilka fördelar det har att vara frisk och stark.
Han hade försökt på egen hand innan, men föll alltid tillbaka i samma mönster. 
Nu träffade han andra med samma mål som han, vi kämpade ihop, han började träna med oss (mest promenader i början men efter hand så var han med på pass också).
Det var just samhörigheten och kontinuiteten som gav resultat. Man scannade sig varje vecka, och det var ju jätteroligt att se hur kilona bara rann av honom. Hans diabetes har försvunnit.

Så googla om ni har någon liknande viktklubb/wellnesscenter i närheten av er.
Viljan måste han såklart ha, men jag tror att hade man bara fått med honom på ett möte där, så hade det funkat.
Lycka till!

Jag ska kolla det där med viktklubb. Vi bor i Stockholmsområdet, om någon har lokala tips. Sonen bor hos mig tillfälligt nu och skulle försöka inte äta större portioner än vad vi gör. Jag har försökt få honom att minska på frukosten - han brukar äta fyra skivor bröd och vi äter två. Har sagt till honom att man inte behöver fyra och han har gjort det ibland, och sen "fuskat" igen. Motion "hinner han inte med". Förstår ju i princip att han är helt fokuserad på nya jobbet, men...

Jag ska dra i lite trådar. Herbalife har ett stort kontaktnät, jag ska se om jag inte har någon som känner någon på klubben. Återkommer :)
Var i Sthlm bor ni?

Att "inte hinna med" är ju det vi säger när vi inte pallar att motionera. Det är ju tråkigt ju. Skönare att ligga i soffan med en bra bok :). Det är ju så att det inte går i en handvändning att vända 15 års matmissbruk. man går inte ner 50-60 kg på en månad när det tagit många år att gå UPP samma vikt.

Han behöver verkligen en utomstående coatch till detta. Som förälder funkar det inte. Då blir det bara kontroll och tjat, stämningen blir irriterad.

Varför bor han hos dig? Vuxna barn ska inte bo hemma hos föräldrar om det inte är så att hen möjligen är helt hemlös.

Sök en viktcoatch. Tillsammans med din son kan denne lägga upp ett matkostschema som absolut inte skall nonchaleras och det schemat ska man hålla sig till. Nån dag i veckan brukar man få äta "det man vill" om man håller sig till inte alltför stora mängder.

Han kan också börja röra på sig. Promenader är bra. En kvart  om dagen i en vecka. Sen utöka 10 minuter varannan dag tills han kommer upp i nån timme om dagen.

Förstår din oro och att du vill hjälpa.

Tänker att det borde vara lättare (därmed sagt inte lätt) att få till stånd en livsstilsförändring nu när han bor hemma. Skulle ni kanske kunna köra någon form av "rensningsprogram" (kommer inte på det rätta ordet - menar inte en diet för att gå ner i vikt utan mer ett schema på några veckor som alla oavsett vikt kan köra för att vara lite sunda) som familj? Sannolikt lättare om alla äter samma och ni gör det till en egen liten klubb. Med tanke på att han har en rejäl övervikt borde det ge snabbt resultat för honom och kanske blir det den kickstart han behöver.

Har han någon kontakt inom psykiatrin han har förtroende för? Om ja kanske vederbörande kan peppa honom att ta kontakt med överviktsenheten. Vad gäller motion kanske du kan be honom göra dig sällskap i simhallen / på regelbundna promenader?

Har man väl uppnått fetma är det otroligt svårt att lyckas själv enligt studier, ADHD eller ej.

Män har 1 chans på 210 att lyckas, kvinnor 1 på 124.

Läs mer:
www.sciencealert.com/odds-of-an-obese-person-attaining-a-healthy-weight-are-incredibly-slim-study-finds

Din son behöver alltså ta hjälp av läkare och dietist och det nu, innan han förstör sin hälsa och cirkulation för livet. Det börjar med missfärgningar på underbenen och kan utvecklas till bensår och sedan nekros, alltså att vävnaden dör för att bakterier läcker ut från trasiga blodkärl.

Jag har själv en vän som läkarna tvivlade på om han får uppleva sin 50-årsdag, men efter två kollapser med sjukhusvistelse och nästan amputation av ett ben är han nu äntligen beredd att diskutera GBP- operation. Det känns som hans enda och sista chans till ett normalt liv och han väger mindre än din son.

Agera därför nu så att din son slipper sabba sina ben och blodkärl innan ni kommer i behandling. Han borde troligen redan använda stödstrumpor, men de måste vara medicinskt utprovade, för att ge exakt rätt stöd. För hårt tryck kan förvärra det hela.

Visa dessa bilder på hur hans framtid med fetma kan se ut när cirkulationen börjar ge sig, 2/3 av de som utvecklar lipodermatoskleros är obesa.

www.dermnetnz.org/topics/lipodermatosclerosis/

Bensår pga fetma: 

www.medetec.co.uk/slide%20scans/leg-ulcer-images/target63.html

I norrförrort.

Han bor hos mig tillfälligt eftersom han inte riktigt hade råd med hyran när han var arbetslös. Min dotter har tagit över lägenheten så länge. Dock är det andra-hand utan att det är officiellt. Så det finns alltid risken att han förlorar den. Står i bostadskön förstås. Ja, vi ska kolla det där med viktcoach. Måste bara vänta på bra tillfälle, så att han inte blir irriterad.

Ja, det var ungefär så jag tänkte, att man skulle kunna passa på nu när han ändå bor hos oss. Det är ändå lite svårt med "liten klubb" då han jobbar andra tider nu, vilket gör att vi ofta ändå inte äter tillsammans. Någon i psykiatrin... hm, bra idé iofs., jag tror dock inte att han har nån regelbunden kontakt där, de byter alldeles för ofta personal. Jag tror inte jag skulle få honom i en simhall -  han vill inte visa upp sig i badbyxor, det vet jag. Och jag gillar inte heller att simma. På gymmet, kanske. Promenader kan vara svårt för att han jobbar konstiga tider. Men snart ska vi göra mer i trädgården igen, det kanske är något.

Nu är du lite väl negativt, eller? Jag tänker inte läsa dessa länkar just nu, det är inte hjälpsamt i nuläget.

Mm ja, det är ju tyvärr, tyvärr lite kaosigt inom psykiatrin över lag.. Tror absolut att trädgårdsarbete är en början - allt som inte är stillasittande är en start!

Tror du att fysisk aktivitet på recept skulle kunna vara något, som en liten sporre / hjälp att strukturera upp motionen?

Det är inte som om han aldrig har gjort det. Han brukade gå till gymmet regelbundet, i alla fall nåt halvt år eller nåt år, tillsammans med sin bror. Gymmet finns dock hos andra sonens pappa och nu bor han hos mig, i andra ändan av stan.

Tyvärr så brukar han behöva koncentrera sig på en sak i taget, och nu är det nya jobbet. Och det är inte bara någon ursäkt, jag har själv också ADHD, och tyvärr så är det så att man kan ha svårt att fokusera på mer än en sak och han har tyvärr svår ADHD, jag bara lätt. Han har också sagt att han inte orkar med någon "administration" runt bantandet - så som att skriva upp allt och räkna kalorier. Men jobbet är snart inte såå nytt längre, då kan jag försöka med det.