Vem hjälper män?

Låter som du glömmer i ditt svar att feminismen faktiskt är både män och kvinnor. Feminismen är hela den grupp som ska verka för både mäns och kvinnors problem. 

När man ifrågasätter vad feminismen gör så innebär det inte att något ansvar läggs på kvinnor ensamt. Utan det läggs på feminismen som ju är både män och kvinnor och som ska verka för både män och kvinnors sak. 

Det finns inget som hindrar var och en att göra saker. Men som sagt, alla kan inte arbeta för allt och feminismen är äldre än mig och borde redan ha tänkt dessa tankar, de borde redan ha hunnit arbeta fram bra saker som t.ex. ska hjälpa män.

Dumt att uppfinna hjulet på egen hand om en stor grupp människor redan har jobbat för saken i åratal innan mig. Då är det ju först bäst att fråga vad man har på agendan och hur man tänkt saker och ting.

Du har en intressant poäng och problem som du belyser. Det är hur får man männen att engagera sig i vissa frågor. Tack för att du delar med dig av din historia och erfarenhet kring det.

Beror det på att man inte vill, eller beror det på att man tror det bara handlar för kvinnor, beror det på att man inte känner sig välkommen, beror det på att man inte känner att man har nåt att tillföra, eller känner sig hörd och tagen på allvar i dessa kretsar. Flera tankar som bara for genom mitt huvud som anledning till det.

Kan vara en tråd i sig att diskutera. 

Slutsats? Vilken slutsats? Jag har gjort mitt bästa i tråden att inte ha någon slutsats och vara ödmjuk. Jag har bara velat att man lägger korten på bordet kring vad som görs idag, vilka frågor man jobbar med och på vilket sätt vad gäller män. 

Att fråga någon eller några vad dem gör idag inom ett område är inte samma sak som att dra en slutsats om något. Att ifrågasätta något är inte heller samma sak som att kritisera. Skulle jag redan ha en slutsats så skulle jag ju inte fråga vad som görs idag. Du tror inte att du automatiskt går in i lite försvarsställning då det finns många män som brukar spy galla över feminism och så? 

Hej,

bra synpunkter och mycket bra punkter du tar upp om vad som kan göra män arga. :) 

Några reflektioner som jag tänkte på när jag läste ditt inlägg. Du skrev att "Vad dessa (och andra organisationer) verkligen försökte göra för män var det få som såg eller brydde sig om." 

På den kan jag bara spåna från min egen erfarenhet och hur jag upplever att män ser på saken. Känner igen det från andra situationer i livet. Man jobbar med något med andra vet inte vad man jobbar med. Gäller styrelser, föreningar, organisationer m.m. Ofta har det då kommit ner till kommunikation och information. Det har inte kommit ut informationen från t.ex. en förenings styrelse om vad som jobbas med. Information är svårt. 

Skulle det synas mer i media, aftonbladet osv. att nu har vi gjort det här för att hjälpa männen så här. Då tror jag inte så många skulle tvivla. Men det finns en känsla att det inte är rumsrent att skriva om det som hjälper män. Också en intressant fråga om varför det är så. 

Ett annat exempel är när man talar med någon som mycket solklart och bestämt säger att det jobbas för män, men vid frågan om vad som det jobbas med inte kan ge svar på det. Då är det inte konstigt på något sätt om folk tvivlar. Jag tror det finns mycket säkert många som jobbar för män och som kan tala om vad de också gör. Men sen misstänker jag att det finns flertalet som säger de jobbar för män bara för att det låter bra, det ger poäng, eller det borde vara så, men i själva verket inte har något att backa upp det med. Då är det bättre att vara ärlig och säga att man inte gör det istället.

Så det ovanstående sagt är det jag tror gör att män inte ser vad som görs eller tvärtom till och med kan reta upp män. Man borde sluta smussla runt med att svänga sig med att man jobbar för män om man inte gör det och om man gör det också kan informera om vad man gör. Först då blir det ju trovärdigt. 

Sen kan jag hålla med om att fler män också kunde engagera sig. Men det är ju en annan fråga. Oavsett vem som påstår att man gör något borde också kunna backa upp det annars förloras trovärdigheten. 

--- 

Min andra reflektion är efter du skrev "För vi talar sällan om att många män kan bli väldigt arga när exempelvis organisationer för sexbrott och ätstörningar (som ses som typiskt kvinnliga problem) söker sig till och aktivt försöker nå unga män. "

Nu vet jag inte på vilket sätt man aktivt försökt nå unga män. Men det jag tänker på är organisationer som försöker nå män med redan inställningen att jag som man är förövare och jag ska få hjälp för att fixas till. Vem skulle inte bli arg av det synsättet. 

Tänk om någon skulle komma hem till dig och rota runt bland dina saker för att se till att du inte är en tjuv i förebyggande syfte. Eller alltid söka igenom din väska för det har visat sig att just kvinnor har stulit många läppstift.

Kanske fel exempel men så fort man från ruta ett stämplar någon som brottsling och därefter ska försöka hjälpa. Såklart man blir arg. Skulle vilken kvinna som helst också bli. Det kan också vara en anledning till varför män blir arga om man som organisation mot sexbrott söker män och stämplar dem som förövare. Sådan organisation vill inte jag ha med att göra t.ex.

---