Förlossningsrädsla inför planerat snitt?

Har inte gjort detta men det finns absolut. Inför första barnet var jag så rädd för möjligt snitt att jag fick gå hos bvc-psykolog under graviditeten. Nu blev det inte snitt för mig dock.

Blev oväntat akutsnittad med mitt tredje barn, två första födda vaginalt. Har alltid varit väldigt tveksam till att bli snittad och det blev inte bättre av akutsnittet, även fast det gick lugnt till och allt gick fysiskt bra.

När jag var gravid med fyran upptäcktes det i sent skede av graviditeten att det kanske skulle vara nödvändigt med snitt igen, vilket kändes vansinnigt jobbigt för mig, men jag fick typ ingen som helst stöd av vården förutom min BM på MVC som helt förstod mig. Fick remiss till Aurora-samtal, men upplevde att BM där inte fattade något alls, hon sa att "ja vanligtvis kommer ju kvinnorna hit och gråter för att de vill ha snitt, inte tvärtom", så det besöket gav inget alls.

Jag hade gärna velat läsa din uppsats då, det finns inte särskilt mycket skrivet om det någonstans tycker jag. letade rätt mycket då, men hittade typ inget, så bra ämne! Kör!

hej!
Med barn nummer ett blev det urakut snitt så där hann jag inte fundera så mycket. 
Barn nummer två planerat snitt vilket jag mestadels såg fram emot - mycket för att jag då fick veta hur barn nummer ett förlösts. 
Men nu, med barn nummer tre och dessutom 12 år senare är jag livrädd! Har mardrömmar, får panik när jag tänker på snittet som det snart är dags för. Det är så många saker som känns som det kan gå fel. Och detta även fast bägge snitten innan har gått väldigt bra. 
Rent logiskt har jag inget att vara rädd för, men tankarna som finns är att av digniteten "om jag dör så kommer jag antagligen inte märka nåt iallafall". Alltså extremt ologisk och fruktansvärt jobbigt rädsla.

Jag kan tro att man lätt glömmer att prata om den biten. Att kejsarsnitt fortfarande ses som en "enkel utväg". Som jag önskar jag kunde föda vaginalt, att inte veta när det sätter igång utan bara "åka med kroppen" istället för att gå och vänta på ett bestämt datum. 
Jag önskar också att BM någon gång skulle ta upp det här med förlossningen. 

Så ja, jag tror det finns fler som jag som är rädda för "den enkla utvägen". 
Huvva!