Börjar bli trött på att passa sambons barn när han ska gå ut med sina polare.

Det är givetvis oacceptabelt att han beter sig så när han har barnen. Men jag mår inte heller bra av det, har ont i magen varje gång han går ut eftersom jag inte alls litar på hans omdöme. Hade han betett sig som han gör i mitt eller med sina syskons närvaro (dricka några öl och socialisera) så hade jag inte klagat. Det tär på vår relation, ville liksom slå mig till ro på "äldre" dar.

Det är väldigt oattraktivt med såna män!

Jag kan bli så arg ibland när han gnäller om pengar, då får mina pengar gå till all mat och alla nyttogrejer. Men en helt plötsligt så har han pengar till att poppa spritflarrer och dyra taxiresor för tusentals kronor. Det stör mig! Det finns ingen som kan prata med honom (kanske hans partypolare då) om det här, hans exfru tog precis allt han gjorde så jag är den sista som han lyssnar på. Jag är bara en svartsjuk gnällspik som vill låsa in honom i hemmet enligt honom.

Smart gjort av dig att du drog, står knappt ut längre.

Så himla tråkigt att det ska vara så! Nu är jag också "pappas tjej" och jag kan absolut festa till det men skulle inte komma på fråga om någon fylla när barnen bor hos oss under veckan. Det är som så att min sambo har gått över gränsen, det är en törstig stor förvuxen bebis som felprioriterar. Den här veckan har vi barnen men helgen har han bytt igen eftersom det är båthäng och fiske (hö hö hö i lårviken, va fasen vet jag) med grabbarna. Skönt att barnen iaf slipper se skiten men jag är astrött på det här.

Citerade dig där ovan!

Helt sjukt att fler har haft en sån man, då vet du iallafall hur dåligt man kan må av en sån relation.

Klart att tanken har slagit mig, så full som han är så skulle han lätt följa med en brud hem. Inte för att jag inte tror att han inte är kär i mig eller så, tror inte att han skulle bedra mig i nyktert tillstånd men när han är packad så kan väl vad som helst hända. Mest får jag såna tankar när han och vännerna åker iväg en helg och super ner sig någonstans, när han har barnen så måste han på något sätt krypa hem vid 5 på morgonen.

Det där med att det alltid finns pengar till festande har jag också tänkt på. Hur mycket kostar det inte när 10 män drar ut och drar rundor med shots och annat skit i mängder? Det är säkert hundratusentals kronor som min slösar bara på grabbarn per år.

Ja det är helt sjukt hur vissa klagar på ekonomin och sedan lyckas de ändå svepa några helrör på krogen. I min sambos fall så tror jag att han, vännerna och kollegorna kör via sina företag. Har ingen aning, det är alltid någon i omgivningen som betalar. Inte som en annan som anpassar plånboken efter lönekontot.

Jag har väldigt svårt att nå honom, han är väldigt arg på mig. Han fäller argument som att jag minsann dricker också, att jag är full ibland och jävligt kaxig enligt honom. Givetvis har jag varit det men inte när vi har barnen, inte i några mängder och sedan så är inte jag mamma. Det går inte att ha konstruktiva diskussioner när han bara kastar skit, vi älskar varandra men kan inte prata.

Barnens mamma och jag är väldigt olika varandra. Hon är och har vad jag förstått väldigt ordentlig, skötte allt med barnen och hushållet. Lät honom göra precis som han ville och känner av det än idag med henne, hon är fortfarande väldigt "gullig" mot honom. Jag är helt tvärtom, högljudd och en riktig gnällspik i hans värld nuförtiden. Det är bara hans äldsta och jag som säger till om pappans supande. Alla andra kysser marken han går på, han är liksom en hyvens man annars.

Jag skäms ju för min gubbe är över 40 och ingen student direkt. Har ditt ex skärpt till sig idag eller har det blivit värre? Jag är bara så trött på att samhället verkar tycka att det är mer okej när män festar i grupp, kvinnor ska vara duktiga, hemma och fnittra lite åt sin busiga karl som dricker öl på tisdagen. Tycker att det är tröttsamt.

Vet inte varför jag stannar, har inget att skylla på egentligen. Tror att jag först och främst är utmattad och på det blivit deprimerad. Jobbet sliter, relationen sliter och på det så försöker jag hålla skenet uppe varannan vecka när barnen är här. Dåligt att skylla på det men är helt slut!

Småpojkar och partykillar växer upp och fortsätter vara patetiska vuxna suputer. Patetiskt! Sen skärper vissa till sig när de får barn.

Jag ska kolla det, få med honom på samtalsterapi är helt lönlöst. Jag behöver väl gå till en innan jag blir helt galen. Det är så tungt att gå runt och vara konstant sura på varann. Alla hårda ord man säger till varann fastnar.

Har han inga barn så får han väl fortsätta leva som en buse. Huvudsaken att du är lycklig idag.

Mycket möjligt att det är så. I tanken så fattar jag att jag borde göra så men i praktiken skrämmer det mig. Har så dubbla känslor, är livrädd över att det skulle vara helt över då. Ska försöka dra iväg i helgen nu när han ändå är borta, behöver tänka på annat.