Varför pratar hon med min man istället för mig?

Min lillasyster (medelåldern) har problem i livet, med sin exman, depression, osv. Hon anförtror sig mer till min man än till mig. Samma med en vän med liknande problem- hon öppnar upp sig mer för min man än mig.

Hur kan två människor som jag känt i hela livet känna sig mer trygga med min man som de känt halva livet (inte hela) istället för mig?

Jag är kanske barnslig nu men ja visst unnar jag dem någon att prata med och jag är glad att de hittat någon att göra det med men varför med honom och inte mig? Jag känner mig förbisedd och faktiskt lite avundsjuk. Rentav sårad.

Är det fånigt av mig att störa mig så på detta?