Kontakta pappan till mitt ofödda barn eller inte?

Vi frå nog bara agree to disagree tror jag, istället för att vi båda fortsätter upprepa samma argument haha :)

Jag håller med dig i stort. Enda undantaget tycker jag är en kontakt i samband med att barnet fötts. Det är början på deras nya liv som föräldrar tillsammans. En inbjudan till samarbete sker då under nya omständigheter och med utgångspunkt i barnets behov. För övrigt tycker jag ts ska lämna honom ifred.

Ni som säger att ts "tvingar" honom att bli pappa, tycker ni resonerar dumt. Hon blev gravid helt enkelt, och det är inte alla som vill göra abort, för många kan det vara jättetufft att gå igenom en abort och särskilt om man längtar efter barn. Jag har gjort abort en gång och det var verkligen inte det lättaste att gå igenom trots att det helt och hållet var mitt eget beslut och jag har inte ångrat det. Men tycker ingen har rätt att pressa någon till abort mot sin vilja.

Jag tycker att ts borde vänta lite och höra av sig till killen senare, kanske när barnet är fött och han har hunnit smälta att han ska bli pappa. Sen är det ju mycket möjligt att han inte vill vara närvarande och då får du ju acceptera det.

Tja, han är ju påtvingad pappa, på ett eller annat sätt. Även om han nu inte kommer vara en nuvarande pappa. Även fast det är kvinnans beslut så förstår jag honom till fullo. Han har rätt till sina känslor. Jag hade inte heller varit glad om jag var en påtvingad mamma. Han behöver inte gilla hennes val. Ts har valt att behålla barnet och det får hon, det betyder inte att mannen måste ta hand om barnet.

Påtvingad av vem? Om det är någon han ska vara besviken på är det ju sig själv. Barnet är en naturlig konsekvens av hans egna handlingar.

Påtvingad att vara pappa mot sin egen vilja? Han vill ju inte vara pappa men kommer nu att bli det, då är han ju en påtvingad pappa. Ts val att behålla, han behöver inte gilla valet eller vara närvarande.

För att göra en lång historia kort; Jag dejtade en kille under en kort period och blev gravid trots skydd. Han ville absolut inte behålla barnet men jag ville av olika anledningar inte göra en abort. Vi diskuterade saken kanske 2-3 gånger och sedan har vi inte hörts mer. Han var tydlig med att han inte vill ha med mig att göra mer om jag behöll barnet. Detta var ungefär i vecka 6-7, jag är i vecka 15 nu.

I början var jag helt inställd på att respektera hans beslut, vill han inte så vill han inte och ändrar han sig får han väl höra av sig. Typ. Men nu känner jag inte så längre. Vet inte om det har med hormoner att göra men jag är plötsligt så ledsen över hans brist på intresse och att det blev som det blev. Vissa dagar känner jag mig arg på honom för att han "lämnat" mig så här samtidigt som jag ju vet att det är mitt fel och självvalt då jag valde att behålla barnet mot hans vilja. Samtidigt så har jag skuldkänslor för att jag tvingar honom att bli pappa nu och att mitt stackars barn med största sannolikhet kommer få växa upp utan pappa.

Tänker ofta att jag ska ringa upp honom och se om han vill prata med mig nu, det har ju ändå gått ett par veckor sen sist och jag tänker att han kanske fått tid att smälta det här lite. Men har jag ens rätt att kontakta honom? Känns så fel när han verkligen klargjort att han inte vill ha med mig att göra men samtidigt vill jag gärna se om det finns en chans att få kontakt igen, mest för barnets skull såklart men även min egen då jag mår så dåligt över det här.

Eller borde jag bara vänta tills barnet är fött?

Tar tacksamt emot råd , är så kluven..:(