Abort eller behålla? kan inte bestämma mig...

Du behöver nog ge lite mer runtomkring ingo för att få bra råd. Såsom ekonomi, längd på ett förhållande och hur gamla ni är känns relevant.

Sen är ju frågan om man nånsin blir helt redo. Alla runtomkring säger att de är säkra på att jag kommer klara det och bli en bra mamma. Själv är jag inte så säker...

Har gjort klart min utbildning men har inget fast jobb ännu. Killen pluggar. Vi har varit tillsammans i några år. Vi är båda 25+

Jag var iofs livrädd när jag blev pappa vid 27års ålder... med bra ekonomi, stabilt o långt förhållande, stort hus. Jag tror alla är lite oroliga för att bli föräldrar.

Skulle inte vara någon arg gubbe där, råkade trycka.

Att i alla fall en av er har jobb hade varit en bra grund. Ni har ju varit tillsammans i några år, så ni är ju stabila. Men känner ni er väldogt trygga med hur arbetsmarknaden ser ut för er, så kan det ju funka att skaffa barn först trots avsaknad av jobb. Man behöver inte ha nån stor bostad förrän barnen blir större. Väljer du abort, så har du många år på dig att skaffa barn, så det behöver du inte heller fundera på.

Förstår att det är ett gränsfall, vågar inte ge några råd i frågan tyvärr. Gå på din magkänsla.

Problemet är ju att jag inte har någon magkänsla. Eller rättare sagt, känslan ändras hela tiden. Ena stunden är jag 100 procent säker på att jag vill behålla barnet, nästa stund känns allt jättejobbigt och läskigt och jag funderar på abort. Är inte så orolig för att inte få jobb, har en bra utbildning där det är lätt att få jobb och ekonomin är hyfsad. Men är lite orolig att bli fast i den här lilla lägenheten pga att det är omöjligt att få tag på lägenheter i den här stan. Rädd att bli deprimerad av att tvingas bo så.

Det är vanligt med sådana panikkänslor som du har. Sådana känslor brukar lägga sig senare i graviditeten. Mitt råd är att behålla. Tänk så många tjejer som gör abort pga sådana känslor både hos killen och mamman och så ångrar de sig bittert efteråt.

Jag hade inte behållit om jag inte var 110% säker. Ångrar hellre en abort än ett barn. Jag har världens finaste kille, förstahandskontrakt, okej med pengar, stabilt jobb, var 30+. Blev gravid trots preventivmedel, gjorde abort direkt. Har inte ångrat oss en sekund.

Håller med. Det är jättevanligt! Har känt så med alla mina barn.

Varför tänker du på abort som alternativ?Vill du inte ha barn?Och om du vill är det då du har större lägenhet?Är du säker på att du kan få barm då?

Därför att det var helt oplanerat, blev gravid trots skydd och jag känner mig egentligen inte redo att skaffa barn. Vill gärna ha större lägenhet och stabilt jobb. Dessutom är jag inte hundra på relationen till min kille, får ständigt tjata på honom för att han ska göra något. Jag vill jättegärna ha barn, men vill kunna erbjuda barnet det bästa och tycker barnet förtjänar att vara helt önskat. Naturligtvis är jag inte helt säker på att jag kan få barn sen när jag önskar det, hur skulle jag kunna vara det? Det är väl ingen. Lutar nog åt abort även om det känns väldigt sorgligt och jobbigt.

Detta med att det är så himla många som ångrar sig är nog att anse rätt osäkert och kanske lite av en myt. Har hört så många säga det, men ingen som har något riktigt att basera påståendet på, utan bara för vidare "vad man hört". Och anser man sig ha underlag för sitt påstående så är det fortfarande rätt så osäkert påstående att göra. Baserar man det på vänner/bekanta som berättat att de ångrat en abort? Vad är att säga att det inte beror på att det är mer okej att erkänna att man ångrar en abort än att säga att ma är glad att man gjorde abort och att det därför är fler i ens omgivning som är benägna att erkänna det än att man är glad? Eller om ens underlag är baserat på vad man läst t.ex här på familjeliv och andra ställen online - folk som mår dåligt eller ångrar sig är ju förmodligen mycket mer benägna att svara i trådar på ämnet eller starta trådar angående det än någon som inte känner så. Samma sak om man tänker att underlaget är en bm eller kurator som berättar att hen får besök av många kvinnor som ångrar sina aborter. Självklart får de det, de som inte gör det behöver ju knappast eller iallfall mycket mer sällab söka samtalsstöd. Alla dessa sätt att försöka avgöra hur många som faktiskt ångrar och mår dåligt över sin abort är väldigt opålitliga då det enkelt blir uppfattningen att fler eller många ångrar sig relativt till hur många som inte ångrar sig.

Faktiskt så har istället studier visat att den överväldigande majoriteten av kvinnor inte ångrar sin abort, varken den närmsta tiden direkt efter eller flera år senare. Det har också visat att det finns signifikanta faktorer bland de som ångrar sig där flera är externa faktorer, såsom omgivningens syn på abort.

journals.plos.org/plosone/article

time.com/3956781/women-abortion-regret-reproductive-health/

www.slate.com/articles/double_x/doublex/2016/10/the_myth_of_abortion_regret.html

Ja,sällan man kan erbjuda det bästa och barnet är 110 %planerat,alltså att allt är perfekt och så.Men ditt beslut.

Många som gör abort vill ha barn, bara inte nu.
Sannolikheten att hon inte skulle kunna bli gravid igen är nog ganska liten. Onödigt att skrämma henne.

Mitt råd är att prata med Kvinnoklinikens kurator. Det hjälpte mig jättemycket. Nu såg min situation annnorlunda ut, min kille ville inte behålla barnet och jag ville eg men velade precis som du pga påverkan från min sambo. Det slutade med abort.

Idag önskar jag att jag behållit barnet och har känt så sedan efter aborten.

Men jag tänker också att det inte hade blivit bra att behålla barnet mot min sambos vilja.

Tror, men kan aldrig veta säkert, att han hade hanterat det och kunnat glädjas åt det efter en tid. Är du inte hundra säker skulle jag rösta på att behålla framför att göra abort. Men det är ju bara utifrån min egen erfarenhet.

Helt normalt att få panikkänsla när man är gravid. Det kan man få även om barnet är planerat! Om man tvekar, då skulle jag behållt. Man går inte igenom en abort om man inte är helt säker, och det är extremt få personer på denna jord som ångrar sitt barn när det väl är fött. Praktiska saker löser sig alltid. Och ja, du blir låst. Men det märkliga med att få barn är att man plötsligt VILL bli låst.

En abort är jobbigt att gå igenom både fysiskt och psykiskt. Och det är ingen mening att ångra sen efteråt, för det leder ju inte till någon förändring ändå. Gjort är gjort. Därför ska man vara helt trygg och säker på sig själv innan man gör det. Då vet man att det man gör känns rätt, och man klarar av både det fysiska och psykiska bättre.