hur prata om sin tro med barnen?

Prata om att du tror att det är så och de är fria att tro vad de vill. Det anser jag är det viktiga delen att tänka på när man pratar tro. Att det inte är fakta och att folk tror olika och de bestämmer själva vad de vill tro

Men om hela familjen går i pingstkyrkan varannan söndag och i satanisttemplet varannan då? Sen får barnen  vid mer mogna åldrar välja själva.
En liten fråga bara. Är din make verkligen "satanist", som du skriver. Sådana är ytterst sällsynta. Är hen inte bara icke troende?
Jag tycker att skillnaden är enorm mellan den, som saknar gudstro och den, som inte bara tror att Hornpelle existerar, utan även dyrkar denne potentat som en gudomlighet.
Den som inte tror på Vår Herres existens brukar vanligtvis inte heller tro på djävulens.

Det handlar ju om att i kärlek förmedla den verklighetsuppfattning och livsåskådning som man anser är sanningen till sina barn, inte att lura någon till att tro något bara för att. I och med att ingen hittills kunnat bevisa vilken livsåskådning som är fullt ut sann så är ju allting lika mycket hjärntvätt isåfall. Dina barn kommer genom skola och samhälle hjärntvättas till att tro att Gud är ett fenomen människor förr satte sin tillit till för att de inte visste bättre. De kommer att få höra att Jesus inte alls uppstod eftersom allt övernaturligt är omöjligt. Vill du balansera upp det och verkligen ge dem en möjlighet att välja så ska de absolut få följa med till kyrkan och få det alternativet också så att de som du kan testa om Jesus svarar när de ber och om Bibelns löften håller i praktiken. Skulle det vara så att du låser in barnen och förvägrar dem möjligheten att ifrågasätta din livsåskådning så är det ju inte bra, men det verkar inte som att det är så situationen ser ut. Tycker att du ska leva ut och vara öppen med din tro, umgås med vänner i församlingen, lyssna på den musik som du mår bra av, och be för dina barn och din man, resten får Gud fixa. Låt ingen ta din glädje ifrån dig.

Man skall inte prata med barnen om sin tro och sin religion öht! Utöver ev dop, giftermål och begravningar så skall du INTE ta med barnen till kyrkan. Du skall bara svara på deras frågor, OM de har några, och INGET annat. Det är av yttersta vikt att barn själva måste få välja sin egen väg, och du får INTE förvilla och leda dem bort därifrån. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Oj. Det stämmer säkert i Sverige i alla fall, vi får ju lära oss att inte öppet ifrågasätta det majoriteten för tillfället anser är rätt. Det man inte tänker på när man förvägrar sina barn tillgång till sin egen livsåskådning är att om barnen inte har olika alternativ att välja mellan så gör de inte informerade val utan bara som alla andra gör. Jag vill att mina barn ska kunna tänka kritiskt och fatta informerade beslut och då måste ju jag vara öppen med vad jag tror och varför. Sedan är det upp till andra runt barnen som tänker annorlunda att också vara det. Jag kan inte ta ansvar för att barnen får "samma dos" av alla livsåskådningar, däremot kan jag försöka skydda dem från påverkan jag tror är skadlig i den mån det är möjligt och rimligt. Men dina barns och din mans frälsning är inget du kan tvinga på dem, du kan bara visa att erbjudandet om en relation med Jesus finns och är tillgängligt för alla, genom att leva ut och dela med dig av ditt kristna liv, i respekt för att andra inte förstår din verklighetsuppfattning. Låt dig inte bli nedslagen av att det som är logiskt för dig är provocerande för andra (1 Kor 1:18), utan behåll hoppet och glädjen i din tro och be att Gud ska verka på andra sätt i deras liv och visa sig för dem och göra dem nyfikna. Du är troligtvis inte den enda kristna personen de kommer att möta och det är inte på ditt ansvar vilken livsåskådning de sedan väljer att bekänna sig till, det är helt mellan dem och Gud. 

Barnen behöver inte följa med på möten varje gång. Det med tron är så naturlig. Sätt dig ner med barnen vid något tillfälle och läs ett stycke ur barnens bibel. Barnen kommer med frågor och du svarar. Be en bön om dagen med barnen på kvällen exempel när de ska sova. Besök dina kristna bekanta med barnen.

Vad i hela friden har en pingstvän och en satanist gemensamt i ett äktenskap förutom barnen? Vilka värderingar delar ni?

Satanist? Hur hittade ni varann? Jag tänker att en person som är aktiv och troende inom en frikyrka har rätt svårt att hitta en partner som är äkta satanist, som dessutom blir kär, skaffar 3 barn ihop och är ok med detta? 

Eller menar du med "satanist" att han "bara inte är kristen"?

Jag har en djärv teori.
På den tiden de unga tu hittade varandra, var han kristen och hon satanist. I förälskelsens ömma hetta diskuterade de religion så innerligt och ofta att de ömsesidigt omvände varandra. 
Med påföljd att han blev satanist och hon kristen.

Okej men vad hos honom attraherade dig såpass att ni gifte er och skaffade familj när era livsåskådningar skiljer sig så markant? Fascinerande.

"I dag går det att urskilja tre huvudtyper av satanism. Den första är de offentligt verkande "respektabla" organisationerna. De flesta av dessa bygger på Anton LaVeys lära. LaVey förespråkade egoism och konkurrens som grund för samhället, och hyllade de starkas seger och de svagas undergång. Han förespråkade också användandet av magiska ritualer för att förgöra fiender och få sexuella och materiella framgångar. LaVey-anhängarna tror inte på Satan som ett övernaturligt väsen utan menar att Satan är en symbol för den egoism som finns i varje människa, som de vill ska få fritt uttryck. Samtidigt bör det tilläggas att ingenting tyder på att det finns kopplingar mellan "Church of Satan" och vålds- och sexualbrott, eller annan typ av kriminalitet. I Sverige finns LaVeys lära bland annat representerad av Svenska Satanistkyrkan."

Bibeln är självklart helt sann, men den är inte avsedd för ateister eller rena Gudshatare så de som är det kan sluta läsa den.

Det finns gott om bra barnbiblar. De kan TS med fördel läsa för sina barn.