hur prata om sin tro med barnen?

Prata om att du tror att det är så och de är fria att tro vad de vill. Det anser jag är det viktiga delen att tänka på när man pratar tro. Att det inte är fakta och att folk tror olika och de bestämmer själva vad de vill tro

Tack!
Min man brukar i princip mena på att allt kring kristendom är lögner och hjärntvätt. Men jag vill ju visa på glädjen som jag känner i min tro. :)

Men om hela familjen går i pingstkyrkan varannan söndag och i satanisttemplet varannan då? Sen får barnen  vid mer mogna åldrar välja själva.
En liten fråga bara. Är din make verkligen "satanist", som du skriver. Sådana är ytterst sällsynta. Är hen inte bara icke troende?
Jag tycker att skillnaden är enorm mellan den, som saknar gudstro och den, som inte bara tror att Hornpelle existerar, utan även dyrkar denne potentat som en gudomlighet.
Den som inte tror på Vår Herres existens brukar vanligtvis inte heller tro på djävulens.

Det handlar ju om att i kärlek förmedla den verklighetsuppfattning och livsåskådning som man anser är sanningen till sina barn, inte att lura någon till att tro något bara för att. I och med att ingen hittills kunnat bevisa vilken livsåskådning som är fullt ut sann så är ju allting lika mycket hjärntvätt isåfall. Dina barn kommer genom skola och samhälle hjärntvättas till att tro att Gud är ett fenomen människor förr satte sin tillit till för att de inte visste bättre. De kommer att få höra att Jesus inte alls uppstod eftersom allt övernaturligt är omöjligt. Vill du balansera upp det och verkligen ge dem en möjlighet att välja så ska de absolut få följa med till kyrkan och få det alternativet också så att de som du kan testa om Jesus svarar när de ber och om Bibelns löften håller i praktiken. Skulle det vara så att du låser in barnen och förvägrar dem möjligheten att ifrågasätta din livsåskådning så är det ju inte bra, men det verkar inte som att det är så situationen ser ut. Tycker att du ska leva ut och vara öppen med din tro, umgås med vänner i församlingen, lyssna på den musik som du mår bra av, och be för dina barn och din man, resten får Gud fixa. Låt ingen ta din glädje ifrån dig.

Satanismen är i deras tro inte jävulsdyrkan utan mer att man tror på en Gud som är varken god eller ond. Men man bejakar "jaget".. Dvs egoismen.

Han vägrar följa med till pingstkyrkan. Anser att det inte är något han vill stötta alls. Men jag kommer inte gå in i en satanistkyrka (finns i Uppsala). Barnen är inte döpta eller barnvälsignade (trots att jag ville det), däremot trivs de i kyrkan, träffar nya bekantskaper och hittar kompisar där.

Grejen är den att hur ska man prata med barnen om sin tro? Hur ska man kunna förmedla att det jag tror på, tror jag är rätt - men att det också är ett eget, fritt val?

Tack!

Jag har hört att faktiskt fler än 50% av de kristna/aktivt troende inte vågar dela med sig av sin tro till barnen för att inte "påverka utan att det ska bli ett aktivt, eget val av barnet"...

Berätta att du tror så, att det finns andra som tror annorlunda och de inte behöver välja och du älskar dem oavsetr

Man skall inte prata med barnen om sin tro och sin religion öht! Utöver ev dop, giftermål och begravningar så skall du INTE ta med barnen till kyrkan. Du skall bara svara på deras frågor, OM de har några, och INGET annat. Det är av yttersta vikt att barn själva måste få välja sin egen väg, och du får INTE förvilla och leda dem bort därifrån. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Men då får de inte se/uppleva min lycka, varifrån jag samlar kraft och ork? De blir då inte en del i det som genomsyrar hela mitt liv, i allt jag gör, i allt jag säger.. de kommer då inte få se den "äkta" mig utan bara en svag reflektion...

Oj. Det stämmer säkert i Sverige i alla fall, vi får ju lära oss att inte öppet ifrågasätta det majoriteten för tillfället anser är rätt. Det man inte tänker på när man förvägrar sina barn tillgång till sin egen livsåskådning är att om barnen inte har olika alternativ att välja mellan så gör de inte informerade val utan bara som alla andra gör. Jag vill att mina barn ska kunna tänka kritiskt och fatta informerade beslut och då måste ju jag vara öppen med vad jag tror och varför. Sedan är det upp till andra runt barnen som tänker annorlunda att också vara det. Jag kan inte ta ansvar för att barnen får "samma dos" av alla livsåskådningar, däremot kan jag försöka skydda dem från påverkan jag tror är skadlig i den mån det är möjligt och rimligt. Men dina barns och din mans frälsning är inget du kan tvinga på dem, du kan bara visa att erbjudandet om en relation med Jesus finns och är tillgängligt för alla, genom att leva ut och dela med dig av ditt kristna liv, i respekt för att andra inte förstår din verklighetsuppfattning. Låt dig inte bli nedslagen av att det som är logiskt för dig är provocerande för andra (1 Kor 1:18), utan behåll hoppet och glädjen i din tro och be att Gud ska verka på andra sätt i deras liv och visa sig för dem och göra dem nyfikna. Du är troligtvis inte den enda kristna personen de kommer att möta och det är inte på ditt ansvar vilken livsåskådning de sedan väljer att bekänna sig till, det är helt mellan dem och Gud.