Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)

Hej,

Jag är 34 och min man är 37. Vi har försökt bli gravida i 3 år, genomgått 4 IVF:er och efter 4e IVFen fick vi två embryon till frysen. Vi satte in det ena embryot den 5 juni och plussade en dryg vecka senare. Så nu är vi äntligen gravida för första gången. Åren av försök har tärt på oss väldigt mycket men vi hoppas vi går ur det starkare än någonsin och med ett litet knytte i famnen om nio månader. '

Idag går jag in i v 6 (v5 +0) och har fått ett tidigt UL inbokat om drygt två veckor så jag hoppas att lilla fröet vill stanna kvar så att vi får se ett pickande hjärta på UL.

Stort grattis! Hoppas vi får följas åt hela vägen!!

Är i v5 +5 och mår inte alls illa längre. För nån vecka sedan mådde jag lite illa hela tiden men nu känner jag knappt någonting. Har inte längre molvärk heller. Dock verkar brösten stå för det mesta nu - dom är jätteömma. Sen är jag väldigt trött men det kan lika gärna vara gräspollen som slog till med dunder och brak i helgen - jag är så allergisk och blir jättesnuvig och matt. 

Jag har oxå tid på ivf-kliniken nästa vecka, 6 juli. Är så nervös för att det inte ska se bra ut, att det är ett MA eller nåt. Du ska absolut kunna se ett pickande hjärta på ditt VUL - det är inte för tidigt.

Tycker dagarna går så långsamt och det enda man gör är att känna efter om man har någon symptom samt eländesforska så fort man inte känner något alls....suck.

Jag är idag i v 6 +6 och har inte heller mkt symptom alls. För typ två veckor sedan mådde jag både illa och hade molvärk men nu har jag bara lite lite ömma bröst - men mindre ömma än vid vanlig pms så jag är så orolig att allt stannat av. Eftersom det är första barnet så har jag inget att jämföra med heller... På torsdag har jag tidigt VUL (eftersom detta är resultatet av IVF-behandlingar) och jag vill så gärna se ett pickande hjärta. Men försöker mentalt förbereda mig på ett dåligt besked oxå, så att jag inte blir helt förkrossad och förstörd (blir jag väl säkert ändå om det blir dåligt besked men efter alla dessa år av försök och misslyckanden så har både hjärta och hjärna lärt sig hoppet är vanskligt...)

Håller tummarna för oss alla, med eller utan symptom, att vi får behålla våra pyren!

Vi har gjort 4 IVF:er som alla misslyckats. På 4e IVF:en fick vi dock för första gången även embryon i så bra kvalité att de kunde frysas och så i början av juni tinades en upp och det är alltså den vi plussat på. Och ja, det är så omskakande att äntligen få ett plus, jag har aldrig fått ett plus i hela mitt liv så det kändes verkligen overkligt. Men jag är ju så rädd att det blir MF/MA