Hej! Jag och min sambo är 28 år. Vi har försökt att få barn i lite mer än ett år och har ett MA i bagaget som skedde i feb 2017. Går imorgon in i vecka 7 +0 och ska på VUL på torsdag. Jag hoppas allt ser normalt ut och att vi får se ett litet hjärta picka. Jag har PCOS och blev gravid båda gångerna med hjälp av gonal-f och ovitrelle.
Det ska bli roligt att följas åt och jag önskar alla lycka till! :)
Hej! Hoppar också in här. Är i vecka 7+0 idag, BF 8/2. Har någon gjort VUL i vecka 8+ någon gång? Ska göra ett i vecka 8+3, då måste man väl ändå kunna se hjärta osv? Grattis till alla som väntar!
Jag var på VUL idag och allt såg bra ut. Hjärtat slog och embryot låg helt rätt storleksmässigt. Är i vecka 7 +5 och anmälde mig även till BM idag för inskrivningssamtal. Läkaren sa att jämfört men hur det såg ut förra gången så blir det nog ett barn i början på februari :)
Hej, är det okej om jag också hoppar in här? Har suttit och läst tråden nu och blir både glad och ledsen över att läsa allas historier. Glad för dom vars foster ser bra ut för men ledsen för dom som fått missfall. Kan verkligen inte sätta mig in i hur det måste kännas, massor med styrkekramar till er!
Själv gick jag in i v.10 idag (9+0) och enl BM är jag beräknad till början av februari. Vägen till ett plus var inte lätt för oss, vi är väldigt unga jag är 23 och min sambo 25 men fick försöka 1,5 år innan vi fick plusset. Vi hade en lång resa, min mens kom inte på 10 månader efter vi slutade med skydd och landstinget hjälpte oss aldrig trots flera besök på akuten pga smärtor. Tillslut tog jag kontakt med en privat gyn som på första besöket såg klart och tydligt att jag hade PCOS. Han förstod inte hur dom på kvinnokliniken inte kunde se det trots när VUL gjordes vid flera tillfällen. Fick äta provera och sedan letrzol som är äl stimulerande och ta en äl spruta på det. På första försöket hade vi turen att plussa.
Vi gjorde tidigt VUL i v 5+3 men man kunde inte se ett foster utan bara hinnsäcken och en liten del av gulsäcken. Enl gyn var det för tidigt för att få höra ett hjärta slå men rädslan för nått ska vara fel är fortfarande stor. Vi får vänta på RUL som är sista veckan i augusti trots att vi bett om att gå på tidigt UL. Jag förstår inte att man inte bara kan glädjas åt att man är gravid utan att oron hela tiden ska finnas i bakhuvudet, som att man förbereder sig på det värsta.
Vi var på inskrivning redan i v7 och våran BM var lite sisådär, hon svarade bra på våra frågor men sa vissa uttalanden som kändes obekväma..
Kände att detta blev en lång text men har liksom inte så många att prata med då inte så många vet om våran resa, hoppas ni orkar läsa och trevlig helg på er!