Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)

Jag hade själv under tidigare graviditet bruna/rosa/röda flytningar mellan mens och vecka 11. Allt var okej men antagligen satt moderkakan lite knasigt eller så var slemhinnorna sköra.

Hade du gjort VUL?

Jag vet, så irriterande! När jag ringde min mvc och frågade om jag skulle få lyssna på hjärtat vid inskrivningen så fick jag snabbt höra att detta var ett samtal med mycket information etc. Och jag kände bara att det kanske jag kunde skippa, mycket av det kan jag ju läsa mig till i alla fall. Det jag helst ville var ju att lyssna på hjärtat och det fick jag inte. Men jag går i alla fall nästa vecka på inskrivning och betalar för ett privat ultraljud veckan efter istället.

Hej, är det okej om jag också hoppar in här? Har suttit och läst tråden nu och blir både glad och ledsen över att läsa allas historier. Glad för dom vars foster ser bra ut för men ledsen för dom som fått missfall. Kan verkligen inte sätta mig in i hur det måste kännas, massor med styrkekramar till er!

Själv gick jag in i v.10 idag (9+0) och enl BM är jag beräknad till början av februari. Vägen till ett plus var inte lätt för oss, vi är väldigt unga jag är 23 och min sambo 25 men fick försöka 1,5 år innan vi fick plusset. Vi hade en lång resa, min mens kom inte på 10 månader efter vi slutade med skydd och landstinget hjälpte oss aldrig trots flera besök på akuten pga smärtor. Tillslut tog jag kontakt med en privat gyn som på första besöket såg klart och tydligt att jag hade PCOS. Han förstod inte hur dom på kvinnokliniken inte kunde se det trots när VUL gjordes vid flera tillfällen. Fick äta provera och sedan letrzol som är äl stimulerande och ta en äl spruta på det. På första försöket hade vi turen att plussa.

Vi gjorde tidigt VUL i v 5+3 men man kunde inte se ett foster utan bara hinnsäcken och en liten del av gulsäcken. Enl gyn var det för tidigt för att få höra ett hjärta slå men rädslan för nått ska vara fel är fortfarande stor. Vi får vänta på RUL som är sista veckan i augusti trots att vi bett om att gå på tidigt UL. Jag förstår inte att man inte bara kan glädjas åt att man är gravid utan att oron hela tiden ska finnas i bakhuvudet, som att man förbereder sig på det värsta. 

Vi var på inskrivning redan i v7 och våran BM var lite sisådär, hon svarade bra på våra frågor men sa vissa uttalanden som kändes obekväma.. 

Kände att detta blev en lång text men har liksom inte så många att prata med då inte så många vet om våran resa, hoppas ni orkar läsa och trevlig helg på er!

Vad är skillnad på inskrivning och hälsosamtal? Inskrivning betyder väl att man skrivs in på mvc och får en barnmorska? Och så brukar första besöket bestå av prat kring hälsa och sjukdomar, alkohol osv. Vad ska man annars göra på första besöket? Nyfiken på varför ni skriver att första besöket inte var inskrivning...

Hej, är det okej om jag också hoppar in här? Har suttit och läst tråden nu och blir både glad och ledsen över att läsa allas historier. Glad för dom vars foster ser bra ut för men ledsen för dom som fått missfall. Kan verkligen inte sätta mig in i hur det måste kännas, massor med styrkekramar till er!

Själv gick jag in i v.10 idag (9+0) och enl BM är jag beräknad till början av februari. Vägen till ett plus var inte lätt för oss, vi är väldigt unga jag är 23 och min sambo 25 men fick försöka 1,5 år innan vi fick plusset. Vi hade en lång resa, min mens kom inte på 10 månader efter vi slutade med skydd och landstinget hjälpte oss aldrig trots flera besök på akuten pga smärtor. Tillslut tog jag kontakt med en privat gyn som på första besöket såg klart och tydligt att jag hade PCOS. Han förstod inte hur dom på kvinnokliniken inte kunde se det trots när VUL gjordes vid flera tillfällen. Fick äta provera och sedan letrzol som är äl stimulerande och ta en äl spruta på det. På första försöket hade vi turen att plussa.

Vi gjorde tidigt VUL i v 5+3 men man kunde inte se ett foster utan bara hinnsäcken och en liten del av gulsäcken. Enl gyn var det för tidigt för att få höra ett hjärta slå men rädslan för nått ska vara fel är fortfarande stor. Vi får vänta på RUL som är sista veckan i augusti trots att vi bett om att gå på tidigt UL. Jag förstår inte att man inte bara kan glädjas åt att man är gravid utan att oron hela tiden ska finnas i bakhuvudet, som att man förbereder sig på det värsta. 

Vi var på inskrivning redan i v7 och våran BM var lite sisådär, hon svarade bra på våra frågor men sa vissa uttalanden som kändes obekväma.. 

Kände att detta blev en lång text men har liksom inte så många att prata med då inte så många vet om våran resa, hoppas ni orkar läsa och trevlig helg på er!

Brunrosa flytningar idag, känns som början på mens. Går in i v 8 idag, kan kroppen tro att jag ska ha mens?

Visst är det vid kraftig blödning och/eller smärta man söker hjälp? De gör inget vid bara lite blod?

Vad är skillnad på inskrivning och hälsosamtal? Inskrivning betyder väl att man skrivs in på mvc och får en barnmorska? Och så brukar första besöket bestå av prat kring hälsa och sjukdomar, alkohol osv. Vad ska man annars göra på första besöket? Nyfiken på varför ni skriver att första besöket inte var inskrivning...

Eftersom det är första barnet för mig så vet jag inte riktigt, men har fått intryck att "inskrivning" betyder att man tar blodprov och urinprov, sjukdomshistoria/anamnes, ev risker psykiskt/fysiskt och lägger upp en plan för kommande besök. Medan "hälsosamtal" främst handlar om att stämma av med mamman så att hon vet vad som får/inte ätas etc för att inte skada barnet/graviditeten, om hon äter mediciner, röker etc.

Men det verkar vara vanligt med en mix av dessa två. Mitt första möte var def betoning på hälsosamtal, men räknas som en "påbörjad" inskrivning. Nästa gång vi ses kallas då fortsatt inskrivning och vi kommer ta prover och prata anamnes etc.