• Hedda85

    Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)

    Hej och välkommen till tråden för alla som väntar barn i februari 2018! Det här är tråden för dig som vill längta, glädjas, våndas och diskutera allt kring graviditeten och det som väntar, med andra här på familjeliv.

    Om du söker facebookgrupper istället kan du hitta info i denna tråd: www.familjeliv.se/forum/thread/77707152-februaribebisar-2018/1

    Tanke; istället för milslånga bf-listor, kan den som vill skriva sitt bf och ev annan info man vill ha med som sidfot i ens inlägg, så blir det lätt att hålla reda på varandra.

    Grattis, och välkomna!

  • Svar på tråden Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)
  • telly
    linnhe skrev 2017-07-01 16:39:26 följande:

    Åh vad kul att vi är jämngamla! :) 

    Jag har haft panikångest men som blivit mycket bättre med åren och vi nämnde det för henne, då sa hon att det säkert var anledningen till att vi inte blev gravida på så länge. Även om vi sa att jag hade fått konstaterat av gyn att jag har PCOS och att som det såg ut för oss var vi tvungen att få hjälp att bli gravida. Hon sa dock om och om igen att det måste ha berott på min panikångest som jag inte ens haft på 2 år kanske när vi inte ens försökte. Var bara konstig stämning i slutet av mötet. Varit inne på att byta men finns bara en BM på min vårdcentral och då måste jag hålla på att byta det och är annars nöjd vårdcentralen överlag. 


    Men åh, hatar sånt där. Tvärsäkra svar på varför nån inte blir gravid. Skulle panikångest vara ett preventivmedel då? När du har konstaterad pco. Löjligt! Byta barnmorska kan man göra.
  • Smka
    linnhe skrev 2017-07-01 16:39:26 följande:

    Åh vad kul att vi är jämngamla! :) 

    Jag har haft panikångest men som blivit mycket bättre med åren och vi nämnde det för henne, då sa hon att det säkert var anledningen till att vi inte blev gravida på så länge. Även om vi sa att jag hade fått konstaterat av gyn att jag har PCOS och att som det såg ut för oss var vi tvungen att få hjälp att bli gravida. Hon sa dock om och om igen att det måste ha berott på min panikångest som jag inte ens haft på 2 år kanske när vi inte ens försökte. Var bara konstig stämning i slutet av mötet. Varit inne på att byta men finns bara en BM på min vårdcentral och då måste jag hålla på att byta det och är annars nöjd vårdcentralen överlag. 


    Ja sen är det väl inte hennes sak att bedöma nu är du ju gravid. Vi började försöka få vårt första barn när jag var 23. Vi försökte i två år men påbörjade inte utredningen förens strax innan jag plussade så vi fick aldrig svar på om något var fel. Vi får ofta höra att vi var unga och friska. Sen var det några som sa att jag var för smal så gick verkligen in för att gå upp i vikt och gick också upp ett par tre kilo. Nu när vi väntar vårt andra barn behövde vi inte ens försöka och nu vägde jag mindre än då vi försökte. Sen har jag också hört en hel del komentarer om att vi försökte för mycket att vi bara behövde slappna av. Men spelar ju egentligen ingen roll nu man behöver inte ens spekulera.

    Vet egentligen inte vart jag ville komma. Men om du kan byt barnmorska. Hon har ingen rätt att bete sig så.
  • Greennorthernlight
    linnhe skrev 2017-06-30 23:53:52 följande:

    Hej, är det okej om jag också hoppar in här? Har suttit och läst tråden nu och blir både glad och ledsen över att läsa allas historier. Glad för dom vars foster ser bra ut för men ledsen för dom som fått missfall. Kan verkligen inte sätta mig in i hur det måste kännas, massor med styrkekramar till er!

    Själv gick jag in i v.10 idag (9+0) och enl BM är jag beräknad till början av februari. Vägen till ett plus var inte lätt för oss, vi är väldigt unga jag är 23 och min sambo 25 men fick försöka 1,5 år innan vi fick plusset. Vi hade en lång resa, min mens kom inte på 10 månader efter vi slutade med skydd och landstinget hjälpte oss aldrig trots flera besök på akuten pga smärtor. Tillslut tog jag kontakt med en privat gyn som på första besöket såg klart och tydligt att jag hade PCOS. Han förstod inte hur dom på kvinnokliniken inte kunde se det trots när VUL gjordes vid flera tillfällen. Fick äta provera och sedan letrzol som är äl stimulerande och ta en äl spruta på det. På första försöket hade vi turen att plussa.

    Vi gjorde tidigt VUL i v 5+3 men man kunde inte se ett foster utan bara hinnsäcken och en liten del av gulsäcken. Enl gyn var det för tidigt för att få höra ett hjärta slå men rädslan för nått ska vara fel är fortfarande stor. Vi får vänta på RUL som är sista veckan i augusti trots att vi bett om att gå på tidigt UL. Jag förstår inte att man inte bara kan glädjas åt att man är gravid utan att oron hela tiden ska finnas i bakhuvudet, som att man förbereder sig på det värsta. 

    Vi var på inskrivning redan i v7 och våran BM var lite sisådär, hon svarade bra på våra frågor men sa vissa uttalanden som kändes obekväma.. 

    Kände att detta blev en lång text men har liksom inte så många att prata med då inte så många vet om våran resa, hoppas ni orkar läsa och trevlig helg på er!


    Jag har också PCOS och har fått behandling i form av provera, gonal-f och ovitrelle. Åt först provera och letrozol men letrozol tabletterna gav dålig effekt så gick över till sprutor istället. Vi blev gravida på första ägglossningen och på VUL i vecka 9 kunde vi se ett litet hjärta slå. Tyvärr sa min läkare att embryot mer såg ut att vara i vecka 7 storleksmässigt och att de var lite litet. Var på återbesök två veckor senare och då var hinnsäcken tom och embroy t hade tillbakabildats. Fick konstaterat MA och fick göra en medicinsk abort med tabletter då kroppen inte ville stöta ut det själv.

    Är nu gravid igen (vecka 9) och var på VUL i torsdags och den här gången såg allt mycket bättre ut. Jag fick PCOS konstaterat när jag var 16 år och har alltid vetat att jag kommer behöva hjälp för att bli gravid, är idag 27. Slutade med mina p-piller i maj 2016.

    Jag hoppas att allt kommer gå bra för er!
  • OFrasisO
    telly skrev 2017-07-01 08:24:51 följande:

    Skönt att höra att allt gick bra då. Fick du göra vul tidigt eller utgick man från att allt var som det ska?


    Jag gick till en privat gyn och hade gjort undersökning för att kolla så att allt stod rätt till och att jag kunde bli gravid. Så när blödningarna kom gjorde vi två VUL. Ett där hjärtat inte hunnit börja slå... Jag blev helt förstörd och var helt säker på att vår lilla bebis gått förlorad. Men en vecka senare gjorde vi VUL igen och då fanns ett fint tickande hjärta <3

    Så om jag var du skulle jag försöka få ett till VUL. Även om inga garantier finns att bebisen stannar efter det heller så känns det tryggt att få se ett hjärta när man har blödningar.
  • telly
    OFrasisO skrev 2017-07-02 08:37:57 följande:

    Jag gick till en privat gyn och hade gjort undersökning för att kolla så att allt stod rätt till och att jag kunde bli gravid. Så när blödningarna kom gjorde vi två VUL. Ett där hjärtat inte hunnit börja slå... Jag blev helt förstörd och var helt säker på att vår lilla bebis gått förlorad. Men en vecka senare gjorde vi VUL igen och då fanns ett fint tickande hjärta <3

    Så om jag var du skulle jag försöka få ett till VUL. Även om inga garantier finns att bebisen stannar efter det heller så känns det tryggt att få se ett hjärta när man har blödningar.


    Det blev inte mer än ljusbruna flytningar som avtog på kvällen, så jag känner mig rätt lugn.
  • linnhe
    Smka skrev 2017-07-01 17:53:20 följande:

    Ja sen är det väl inte hennes sak att bedöma nu är du ju gravid. Vi började försöka få vårt första barn när jag var 23. Vi försökte i två år men påbörjade inte utredningen förens strax innan jag plussade så vi fick aldrig svar på om något var fel. Vi får ofta höra att vi var unga och friska. Sen var det några som sa att jag var för smal så gick verkligen in för att gå upp i vikt och gick också upp ett par tre kilo. Nu när vi väntar vårt andra barn behövde vi inte ens försöka och nu vägde jag mindre än då vi försökte. Sen har jag också hört en hel del komentarer om att vi försökte för mycket att vi bara behövde slappna av. Men spelar ju egentligen ingen roll nu man behöver inte ens spekulera.

    Vet egentligen inte vart jag ville komma. Men om du kan byt barnmorska. Hon har ingen rätt att bete sig så.


    Åh det värsta man kan höra, att man försöker för mycket. Hur kan man försöka för mycket? Vill man ha barn så vill man, har man väl bestämt sig så är det svårt att inte tänka på det! Sjukt det där med vikten, jag är också väldigt smal men aldrig fått höra om att det ska påverka chansen. Vad kul att det tillslut tog sig för er, och att det gick bra med andra graviditen med! Stort grattis!!

    Vi för se hur vi gör med barnmorskan min sambo tycker vi ska ge henne en chans.
  • linnhe
    Smka skrev 2017-07-01 17:53:20 följande:

    Ja sen är det väl inte hennes sak att bedöma nu är du ju gravid. Vi började försöka få vårt första barn när jag var 23. Vi försökte i två år men påbörjade inte utredningen förens strax innan jag plussade så vi fick aldrig svar på om något var fel. Vi får ofta höra att vi var unga och friska. Sen var det några som sa att jag var för smal så gick verkligen in för att gå upp i vikt och gick också upp ett par tre kilo. Nu när vi väntar vårt andra barn behövde vi inte ens försöka och nu vägde jag mindre än då vi försökte. Sen har jag också hört en hel del komentarer om att vi försökte för mycket att vi bara behövde slappna av. Men spelar ju egentligen ingen roll nu man behöver inte ens spekulera.

    Vet egentligen inte vart jag ville komma. Men om du kan byt barnmorska. Hon har ingen rätt att bete sig så.


    Åh det värsta man kan höra, att man försöker för mycket. Hur kan man försöka för mycket? Vill man ha barn så vill man, har man väl bestämt sig så är det svårt att inte tänka på det! Sjukt det där med vikten, jag är också väldigt smal men aldrig fått höra om att det ska påverka chansen. Vad kul att det tillslut tog sig för er, och att det gick bra med andra graviditen med! Stort grattis!!

    Vi för se hur vi gör med barnmorskan min sambo tycker vi ska ge henne en chans.
    Greennorthernlight skrev 2017-07-01 18:57:18 följande:

    Jag har också PCOS och har fått behandling i form av provera, gonal-f och ovitrelle. Åt först provera och letrozol men letrozol tabletterna gav dålig effekt så gick över till sprutor istället. Vi blev gravida på första ägglossningen och på VUL i vecka 9 kunde vi se ett litet hjärta slå. Tyvärr sa min läkare att embryot mer såg ut att vara i vecka 7 storleksmässigt och att de var lite litet. Var på återbesök två veckor senare och då var hinnsäcken tom och embroy t hade tillbakabildats. Fick konstaterat MA och fick göra en medicinsk abort med tabletter då kroppen inte ville stöta ut det själv.

    Är nu gravid igen (vecka 9) och var på VUL i torsdags och den här gången såg allt mycket bättre ut. Jag fick PCOS konstaterat när jag var 16 år och har alltid vetat att jag kommer behöva hjälp för att bli gravid, är idag 27. Slutade med mina p-piller i maj 2016.

    Jag hoppas att allt kommer gå bra för er!


    Jag beklagar verkligen för missfallet, kan verkligen inte föreställa mig hur det känns. Hoppas det är något man själv aldrig för uppleva!

    Skönt ändå att du fick veta det så ung. Jag hade regelbunden mens innan jag började med p-piller sedan när jag slutade med i november 2015 blev allt knas. Enligt gyn så har man PCOS redan ifrån första mensen. Kul för oss båda att det tog sig på första äl även om det blev med hjälp av olika sätt. Så glad för eran skull att det såg bra ut. Går allt som det ska borde vi ju få knoddarna ungefär vid samma tid!
  • Kelia

    Hej!

    Plussade igår efter ca 1 år av försök, aldrig mer p-stav!

    Jag är 29 och min sambo fyller 30 nu i månaden och detta är vårat första barn :) Vi har varit tillsammans i 6 år så det kändes som det var dags.

    Ska ringa barnmorska imorgon, men undrar ungefär hur lång tid det tar innan man får tid för möte nu så här i semestertider, ska resa om en och en halv vecka så hoppas det inte krockar :p

    Även om det är planerat så är vi båda i chock just nu, och har inte berättat för någon :)

  • Smka
    Kelia skrev 2017-07-02 18:49:50 följande:

    Hej!

    Plussade igår efter ca 1 år av försök, aldrig mer p-stav!

    Jag är 29 och min sambo fyller 30 nu i månaden och detta är vårat första barn :) Vi har varit tillsammans i 6 år så det kändes som det var dags.

    Ska ringa barnmorska imorgon, men undrar ungefär hur lång tid det tar innan man får tid för möte nu så här i semestertider, ska resa om en och en halv vecka så hoppas det inte krockar :p

    Även om det är planerat så är vi båda i chock just nu, och har inte berättat för någon :)


    Grattis! Jag fick tid tre dagar efter att jag ringt men vet ju ej hur det ser ut där du bor. Vad jag förstår finns det ställen där man inte ses förens i v 12 eller något. Skulle du inte få någon tid innan resan är det nog ingen fara att gå dit efter.
  • telly
    Kelia skrev 2017-07-02 18:49:50 följande:

    Hej!

    Plussade igår efter ca 1 år av försök, aldrig mer p-stav!

    Jag är 29 och min sambo fyller 30 nu i månaden och detta är vårat första barn :) Vi har varit tillsammans i 6 år så det kändes som det var dags.

    Ska ringa barnmorska imorgon, men undrar ungefär hur lång tid det tar innan man får tid för möte nu så här i semestertider, ska resa om en och en halv vecka så hoppas det inte krockar :p

    Även om det är planerat så är vi båda i chock just nu, och har inte berättat för någon :)


    Jag fick en tid en månad fram, lite tråkigt men det är ju juli och semester. Dessutom kan du ju boka in när du vill.
Svar på tråden Bf feb 2018 (för dig som stannar på FL)