Återkommande dumpningar - vad gör jag för fel?

Tack ! Du har många bra tankar och synpunkter ölkjh.

Tycker det är tråkigt bara att det ska behöva ses som negativt att prata om sitt liv.. varför är det problematiskt att prata medecin.. kan inte det faktiskt vara väldigt intressant? Om de tycker att det är jobbigt så får de väl ta ansvar och säga till så som att jag får säga till att vedebörande ska sluta prata om ngt om jag tycket det blir för jobbigt. Var kommer ansvaret fram??

Folk ska ofta lägga över en bild om sitt tyckande på någon annan ( tex hon är tråkig) istället för att själv ta ansvar ( nej det är jag som har känslan av att jag har fått för mig att ämne si och så är tråkigt och det är jag som tycker det dvs mitt tyckande)

Det är mycket psykologiskt som jag har insett genom att ha haft sjukdomar och hamnat i udda situationer.

Om jag inte vart tillgänglig så hade vi enbart setts ca 1 ggn på 2 veckor det är det jag menar! Men då kanske det får vara så då??

Som jag skrev tidigare så pratar jag inte så mkt sjukdom med partnern just för det du beskriver... dock behöver jag stöd och pratar mkt om det med familj och bekanta istället.

Jag har inte lagt på ngt på killen... vi har bara träffats och haft trevligt. Om han tycker det så är det i så fall hans subjektiva uppfattning pga hans egen pressade situation. Det är väl inte mitt fel att han har ytterst lite tid?? Jag har försökt möta honom i det men jag måste ju ändå få viss tid annars existerar ju inte relationen.

Ja, även om killen har extremt lite tid att lägga på en partner så ska det inte bli så skevt att du är den som alltid får se till att vara tillgänglig när han kan, även om det då isf bara blir en gång då och då. Då låter det dock som att det inte är en kille för dig iaf.
Killen du pratar om, är det han som hade barn och därför hade så lite tid?

Isf är det ganska troligt att han behöver träffa någon som kan avlasta honom en del och inte någon som han riskerar få ta hand om pga sjukdom. Det låter som om han hade barnen jämt? Har han dem varannan v var du nog inte så intressant i hans ögon eftersom han inte hade mer tid för dig.

Någon skrev att du kanske skulle ta en paus i dejtandet, det tror jag är en bra idé.Att dejta non stop kan göra vem som helst modfälld. Dels finns det massor med folk som bara är ute efter ett ligg och många av dem har fler på gång samtidigt så det aldrig blir stiltje och dels finns det såna som ständigt undrar om de kan hitta nån bättre.

Ang att prata om sjukdomar, om det inte kan vara ganska intressant. Nej, bara för den som har sjukdomen och möjligen för någon som forskar kring den eller andra sjukdomar. För gemene man är det vansinnigt urtrist att höra någon älta och gå på om din sjukdom.

Du kanske upplever det som att du pratar väldigt lite om din sjukdom, men den du pratar med kan uppfatta det som att du ältar eller att du pratar för länge om det. Det kan ju lätt bli så om man själv är intresserad av något, att man dras med och bara pratar på. (Jag kan göra så iaf dock inte om sjukdomar)
Att folk inte säger ifrån är av ren artighet, man gör inte så. Istället väljer man att inte umgås med den personen mer.

Ang att du också måste få viss tid. ABSOLUT! Annars är det ju meningslöst. Fundera på hur ofta du vill att man ska ses i början för att avgöra om man har något att bygga vidare på.
Avsluta själv om personen sällan har tid att träffa dig, är man intresserad av någon tar man sig tid. Visst kan man ha perioder av mycket jobb, men då ser man till att kunna prata i telefon iaf en stund kanske varje dag.

Om du ser dig själv som värd en man som prioriterar dig kommer andra också att se det så.
Din prioritet bör vara att hitta rätt man, inte på att hitta en man vem som helst. Tro mig, hellre leva ensam än med en man som vare sig respekterar en eller prioriterar en.

Nej jag vill inte hitta vem som helt såklart .. jag har gjort slut med män men i ett tidigare skede.

Varför är många svenska män så knepiga?? Jag försöker möta dem halvvägs eller ännu mer faktiskt men om de inte vill möta mig nånstans så går det ju liksom inte...

Om det betyder att han bara utnyttjat mig och inte velat möta mig eller göra någonting för mig så är det ju såklart jag blir arg för jag har ju blivit utnyttjad.. det vore konstigt om jag bara accepterar ett utnyttjande.

Ska dessa personer komma undan med ett dåligt beteende.. jag tycker faktiskt inte det egentligen även om de hittills kommit undan eftersom jag inte gjort något överhuvudtaget för att ge igen.. jag har bara helt sonika accepterat.

Flera av männen jag dejtat har haft barn... han senast hade barn varannan vecka men ändå hade han knappt tid att höras på vardagarna .. på helgerna brukade vi ses även om jag gjort klart att jag inte ville ha en helgrelation så blev det såklart på hans premisser ändå hela tiden.

Han skulle hela tiden få prata av sig om sitt jobb och sina problem medans jag fick sitta där tyst eftersom jag inte får prata om min sjukdom och min forskning i det som tar upp största delen av min tid. Jag brukde då prata om mina vänner och " roliga" saker.

Så det var mest han som pratade om problem inte jag. Men jag får ändå ta skiten för det?

Urs vad livet är EXTREMT orättvist... jag behöver ingen 50/50 rättvisa men ett förhållande borde va ge och ta från båda hållen .. acceptera den andre och dennes liv från båda hållen.

Du har rätt jag borde inte dejta på ett tag.. jag vill nog inte ens det.. jag verkar ju bara hitta killar som använder mig till deras egocentriska behov.

Jag tror det finns fina killar därute .. jag har tidigare (innan jag blev sjuk) varit tillsammans med en för länge sedan( var inte svensk) och jag ser ju andra ha relationer som fungerar (säger inte att det är lätt men ändå att det funkar).

En kille jag dejtade i början av denna karusellen sa då att jag var så oförstörd.. jag förstod inte då vad han menade men idag förstår jag verkligen vad han menar..tyvärr....

Många män är knepiga, det handlar inte om nationalitet. Jag har personligen mest varit utsatt för utnyttjande av utländska män men jag ser det som en lärdom, jag måste gå på min magkänsla, känns det inte bra så är det inte bra. Jag har lärt mig med åldern (är 45 nu) att kräva det jag vill ha och tala om vad jag behöver. Får jag inte det jag behöver är min tid värd mer än att gå och irriteras och försöka få någon att passa in i min mall. Hellre ensam då som sagt.

Det låter lite som att du har tillåtit dig att bli utnyttjad för att du så gärna hoppats att det ska bli mer. Sluta med det När du väl börjar dejta igen så känn noga efter. Hör han av sig så ofta som jag tycker är ok? Anstränger han sig för att vi ska ses? Känner jag mig prioriterad? Är han intresserad av mig eller är jag bara någon han lassar av sig sina problem hos? Osv. Om det inte känns ok för dig, tala om det. Men på ett trevligt sätt. Vill han inte samma sak som du, gå vidare.

Ge igen, tja det är liksom ingen idé, det är bara en själv som lider av det. Och vad ska man ge igen för? Om man själv är tydlig med att man är ute efter en varaktig relation och inte en tillfällig och sen en man knappt hör av sig, ja då får man själv avsluta dejtandet. Det ska kännas bra även då. Men att ge igen för att en person inte vill samma sak som en själv? Nä.
Varför slösa ännu mer tid på någon som inte är det man vill ha?

Bra tankar!

Hej ts, jag har läst allt du skrivit och jag tycker ärligt talat att verkar vara en ganska jobbig människa utifrån hur du resonerar och uttrycker dig. Allt är någon annans fel och alla förslag slår du bort med att nää, det är egentligen inte så farligt eller det är männens fel som inte är intresserade av att prata om forskning och sjukdomar. Men det är inte mig du ska imponera och jag kan ha tolkat saker fel, men fundera en runda.

Du tycker att männen lurar dig när de gör slut för att de slösat din tid. Istället för att se verkligheten, de har gillat dig men sen har de insett att ni inte fungerar tillsammans av en eller annan anledning.

Att du är kroniskt sjuk är tyvärr ett minus på dejtingmarknaden. Ja alla KAN bli sjuka, men de flesta fortsätter att vara friska, med dig vet man att du garanterat är sjuk från start och kommer fortsätta vara det.

Tänk dig själv om du träffar någon med cancer som har 3 år kvar att leva. Inte skulle du ryckt på axlarna och sagt "alla kan dö när som helst"och skaffat barn med den personen.

Dessa män kanske gillar dig helt och hållet som person, men efter ett par månader så inser de att det inte är hållbart i längden, att de inte kommer orka ta det extra som kommer med att vara tillsammans med en sjuk person.

Med detta sagt så finns det ändå garanterat män därute som skulle falla pladdask för dig om/ när de träffar dig. Du är du och det ska du fortsätta vara om du är nöjd med dig själv, förr eller senare träffar du någon som tycker du är fantastisk, så fortsätt leta.

Mitt råd är att när du träffar nästa man och du berättar om din sjukdom så tillägg också att du vill att han funderar igenom ordentligt ifall han kommer orka med det som hör till, annars är det lika bra att avsluta direkt, då du inte har tid att ödsla tid på någon som efter ett par månader lämnar dig när det blir jobbigt. Då kommer du kanske solla bort några som inte är " up for the challange".

Tack för bra svar!

Absolut ligger det inte enbart på den andra människan.. it takes two to tango!! Jag tror definitivt jag gör vissa fel och har vissa brister därför försöker jag lista ut vad dessa kan vara.. bara att skriva en tråd och försöka få råd så att man kan ändra sig är väl rätt bra och ansvarsfullt tycker du inte??

Har du verkligen läst allt jag skrivit?? Jag pekar mkt på fel hos männen absolut men jag erkänner ändå egna misstag och försöker hitta svar.jag analyserar och komnunicerar. Om jag gör det och inte dem så tycker jag ändå att jag jobbat mer på relationen.. det säger jag inte för att det handlar om just mig utan om en vän hade kommit och frågat angående henne och hennes kille och tyckt detsamma.

Jag slår verkligen inte bort alla förslag jag tar åt mig.. jag försöker få dem att tänka ett steg ytterligare .. jag måste förklara så man förstår mer för annars slulle ett potentiellt råd kunna bli fel om man inte vet hela historien.

Ja jag är kanske lite jobbig men det är för att jag jobbar för ett bättre resultat.. ja det är jobbigt att bli ifrågasatt för sina svar kanske men som sagt försöker jag inte hitta vänner här utan jag försöker hitta svar.

Jag tycker absolut det du säger har en poäng och kommer ta till mig det. Tack!

Jag tror /hoppas inte att de har lurat mig jag säger bara att de inte behövde uppta min tid när de hade informationen redan för länge sedan.

Det sista tipset att fråga om han orkar med det det är exakt det jag gjort och de säger ja men sen blir det alltid nej. De kör på för att det passar dem utan att tänka på att de tar upp min tid och energi.

Jag är 33 jag kan inte hålla på att dejta kille efter kille i 9 månader var tills de tänker efter och kommet på oj jag ville nog inte...

Eller jag har ju faktiskt hållt på så men jag pallar inte mer. Tycker att man kan vara lite mer ansvarsfull och respektfull.

Är det jag säger så himla märkligt ?.. tänk er in i min sistuation att det var ni som dejtat galet mkt människor samtidigt som ni har trötthetssyndrom..

Nu har jag läst Alla dina inlägg och i majoriteten av dem tar DU upp din "sjukdom" eller brist på energi. Där ligger svaret misstänker jag. Det är tröttsamt att umgås med någon som hela tiden ägnar tid åt att prata om hur de mår och symptomer.