Nu är bebisarna här! Bf Juli 2017
Startar en fortsättningstråd nu när bebisarna börjar titta ut!
Välkommen hit
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-07-11 15:44
Test
-
-
Svar på tråden Nu är bebisarna här! Bf Juli 2017
-
Aha då förstår jag:) hörligt att hon gillar vagnen! Vi har knappt varit ute sedan han kom. Måste ta tag i det.acinnaleh skrev 2017-07-12 15:58:25 följande:
Vi slarvade med att se till att hon ammade. Ammade före resan men sen tog det nog lite mer tid än vanligt innan hon ammade igen. Blev lite i ofas liksom. Hon sover dessutom sjukt bra i vagnen så hon var både pigg när hon kom hem och hungrig...
Vi hade inte tillräckligt i 50, främst byxor som är svårt. De hon har är för långa oavsett storlek ;)
Imorrn har vi nästa BVC besök.
Jag tycker det är så kul att väga och se hur som växer:) -
Jag är lika med gråten, börjar bli påfrestande. Sitter helst bara i soffan hela dagarna och "gömmer" mig. Åka iväg ger mig ångestDelilah2001 skrev 2017-07-12 15:58:39 följande:
Kroppen börjar bli ok, men känner mig rätt trött och svag.
Det är värre med psyket, gråter mycket och är helt överkänslig. Gråter för allt och inget.
Någon mer som drabbats?
Kroppsligt känner jag inte att jag varit gravid, syns knappt heller så där har jag haft tur. -
Jag mår rätt bra. Psykiskt känns det som det börjar stabilisera sig. Är dock väldigt orolig av mig och tänker mycket på psd och sånt....Treansresa skrev 2017-07-12 14:12:22 följande:
Hur mår ni i kroppen och psyket nu efteråt?
Kroppsligt känns det trögt...magen är stor fortfarande och får nog träna hårt i många år för att fixa den. Rörde mig ju knappt under graviditeten och känner att kroppen känns trött och sliten. Men det jobbar jag nog upp snabbt, känns redan bättre. Är ju liten i kroppen och bra grundkondition, men det kommer ta ett tag att komma tillbaka...är ju inte pur ung direkt heller.
Fast nu var det sista barnet och nu ska jag ta tag i denna kropp!! -
Ja samma här.. Sambon föreslog oskyldigt att vi skulle åka och veckohandla idag, jag reagerade som att han föreslagit att vi skulle åka till mars!Treansresa skrev 2017-07-12 16:08:00 följande:
Jag är lika med gråten, börjar bli påfrestande. Sitter helst bara i soffan hela dagarna och "gömmer" mig. Åka iväg ger mig ångest
Kroppsligt känner jag inte att jag varit gravid, syns knappt heller så där har jag haft tur.
Han fick åka själv.
Känns som ett jättestort steg att ge sig ut i världen igen! -
Jo, tycker med det är jobbigt, glömmer hela tiden att jag inte får lyfta.acinnaleh skrev 2017-07-12 18:45:56 följande:
Mår ganska bra men tycker det är jobbigt att man inte får lyfta mer än typ bebisen. Hade dock väldigt ont i ryggen först efter förlossningen och det känns direkt om jag lagt typ en vattenflaska i handväskan så det är nog bra med lyftförbud :)
Magen försvann direkt även denna gång även om man kan se lite av den om man tar av tröjan. Tror såret läker bra men är typ hårt under.
Psykiskt tycker jag fortfarande att det som skedde på Facebook första dagarna efter dottern föddes är skit. Nu väntar födelsedagar, får se om hon skärper till sig.
Förstår att du är arg. Nu har jag inte fb, men både farmor och mormor var snabba med att lägga ut både bild och namn på fb. Så alla vet redan. -
Idag har vi varit på viktkontroll igen. Som jag skrivit i den andra tråden så var vår tjej lite tyngre än genomsnittet när hon föddes (nästan 3,8kg) men tappade i vikt första dagarna och hade sedan en lite långsammare viktuppgång än vad BVC förväntat sig. Därför har vi varit väldigt noga med att mata minst var 3-4 timme. Den 7/7 när hon var 10 dagar gammal vägde hon alltså 3,69. Idag den 12/7 passerade hon äntligen födelsevikten med råge! 3,87 kg vägde hon. Och huvudmåttet hade också blivit större. Skönt!
Till svar på frågan tidigare i tråden så har jag överlag mått bra rent fysiskt sedan förlossningen. För några dagar sedan kände jag av ganska starka kramper i livmodern, och när jag gick på toaletten så stöttes något stort ut (stort PLOPP o_0). Sen dess har jag inte känt av något, förutom att underlivet ömmar till och från. Första veckan hemma var det jobbigt rent mentalt, med stark ångest på kvällarna, men det har blivit bättre även om det inte är helt borta ännu.
Hur har ni gjort med besök och så? Vi har haft några stycken besökare men de flesta kommer nästa vecka. -
Hur mycket är era små vaken på nätterna?
Olle har sovit rätt bra från start, vaknat och ätit bara...men nu har vi haft två nätter där han varit vaken en del, och jag har glömt hur jobbigt det är!! Det tär verkligen på psyket och jag känner mig otillräcklig. Mannen fick påminna mig om att vi faktiskt hade det likadant med de andra två...speciellt äldsta sonen.
Olle har också svårare och svårare att vara hos någon annan än mig, vilket får mig att känns mig "taskig" mot de andra barnen.
Mina bröstvårtor har börjat göra ont igen efter allt snuttande och dragande.
Känner mig ledsen idag, tårarna bränner bakom ögonlocken. Känner mig så otillräcklig. Har ingen lust och ingen ork. -
Vi har haft lite besök då och då. Alla har inte varit här än, men det är ju också sommar och många är bortresta...KaffeOchHybris skrev 2017-07-12 19:02:11 följande:
Idag har vi varit på viktkontroll igen. Som jag skrivit i den andra tråden så var vår tjej lite tyngre än genomsnittet när hon föddes (nästan 3,8kg) men tappade i vikt första dagarna och hade sedan en lite långsammare viktuppgång än vad BVC förväntat sig. Därför har vi varit väldigt noga med att mata minst var 3-4 timme. Den 7/7 när hon var 10 dagar gammal vägde hon alltså 3,69. Idag den 12/7 passerade hon äntligen födelsevikten med råge! 3,87 kg vägde hon. Och huvudmåttet hade också blivit större. Skönt!
Till svar på frågan tidigare i tråden så har jag överlag mått bra rent fysiskt sedan förlossningen. För några dagar sedan kände jag av ganska starka kramper i livmodern, och när jag gick på toaletten så stöttes något stort ut (stort PLOPP o_0). Sen dess har jag inte känt av något, förutom att underlivet ömmar till och från. Första veckan hemma var det jobbigt rent mentalt, med stark ångest på kvällarna, men det har blivit bättre även om det inte är helt borta ännu.
Hur har ni gjort med besök och så? Vi har haft några stycken besökare men de flesta kommer nästa vecka.
-
Vi har varit och hälsat på hans farmor så hon fick hålla honom, sedan är det bara syskon som träffat honom. Känner ingen stress att fler ska träffa honom ännu , vill folk konma får dom ringa:)KaffeOchHybris skrev 2017-07-12 19:02:11 följande:
Idag har vi varit på viktkontroll igen. Som jag skrivit i den andra tråden så var vår tjej lite tyngre än genomsnittet när hon föddes (nästan 3,8kg) men tappade i vikt första dagarna och hade sedan en lite långsammare viktuppgång än vad BVC förväntat sig. Därför har vi varit väldigt noga med att mata minst var 3-4 timme. Den 7/7 när hon var 10 dagar gammal vägde hon alltså 3,69. Idag den 12/7 passerade hon äntligen födelsevikten med råge! 3,87 kg vägde hon. Och huvudmåttet hade också blivit större. Skönt!
Till svar på frågan tidigare i tråden så har jag överlag mått bra rent fysiskt sedan förlossningen. För några dagar sedan kände jag av ganska starka kramper i livmodern, och när jag gick på toaletten så stöttes något stort ut (stort PLOPP o_0). Sen dess har jag inte känt av något, förutom att underlivet ömmar till och från. Första veckan hemma var det jobbigt rent mentalt, med stark ångest på kvällarna, men det har blivit bättre även om det inte är helt borta ännu.
Hur har ni gjort med besök och så? Vi har haft några stycken besökare men de flesta kommer nästa vecka.
-
Lilleman sover hela morgonen/dagen och sedan börjar han vid 16-17 att äta, äta och äta. Sover max 1 timme i stöten innan han ska äta igen även hela nätterna. Är själv med honom denna vecka också då sambon Jobbar sin sista tuffa vecka. Försöker sova när han sover och ställer in alla måsten och borden. Försök vila när du kan så kommer kanske energin tillbakaGrönaDruvan skrev 2017-07-13 10:39:34 följande:
Hur mycket är era små vaken på nätterna?
Olle har sovit rätt bra från start, vaknat och ätit bara...men nu har vi haft två nätter där han varit vaken en del, och jag har glömt hur jobbigt det är!! Det tär verkligen på psyket och jag känner mig otillräcklig. Mannen fick påminna mig om att vi faktiskt hade det likadant med de andra två...speciellt äldsta sonen.
Olle har också svårare och svårare att vara hos någon annan än mig, vilket får mig att känns mig "taskig" mot de andra barnen.
Mina bröstvårtor har börjat göra ont igen efter allt snuttande och dragande.
Känner mig ledsen idag, tårarna bränner bakom ögonlocken. Känner mig så otillräcklig. Har ingen lust och ingen ork.
