Oplan gravid, ensamstående och psykisk ohälsa

När jag gjorde en abort för ca 100 år sedan så fanns möjlighet att på kvinnokliniken komma i kontakt med en kurator för att prata om situationen före aborten. Det kanske går snabbare än om du ska skriva in dig på mvc.

För att lida av psykisk ohälsa så måste jag ändå säga att du verkar väldigt rationell i ditt tänkande. Du säger att ekonomin kommer att fungera och du kan få materiell hjälp från din bror. De vill också utredas som familjehem utifall att det skulle behövas. Va fina anhöriga du har som ställer upp! Du skriver också att du inte vill att ditt barn ska växa upp som du har gjort vilket också är en bra insikt.

Mitt barn är inte året fyllda än. Jag har alltid haft mycket ångest och då och då hamnat i depressioner som jag tagit mig igenom med och utan medicinering. De första tre månaderna var inte så kul. Det var endast fokus på att barnet skulle få det som behövdes och jag skulle få sova därimellan. Sen utvecklas barnet och man får så fruktansvärt mycket tillbaka, första leendet, blickarna, intresset som börjar visa sig. Jag är inte ensamstående men min partner och jag har ingen familj där vi bor och heller inga vänner som skulle kunna vara barnvakt någon timme eller så. Min partner har jobbat heltid i princip hela tiden vilket gjort att jag varit ensam på dagarna och om vaknätterna.

Vissa dagar har jag känt att jag inte orkar mer men på något sätt gör man det ändå. Jag har mycket ångest kring om jag gör rätt, om barnet mår bra och utvecklas som det ska men har fått mycket stöd från bvc. Det finns också familjeenheter på vissa orter där man kan få gå och ventilera ang sitt föräldraskap.

Det är tungt med barn oavsett om man får ett barn som äter och sover som det ska eller om man får ett barn med kolik. Kan du få avlastning ett par timmar i veckan eller iaf lite social stimulans av anhöriga och vänner så tror jag (utifrån det du skriver) att du kommer att fixa det.

Känner du att abort är det bästa beslutet för ditt mående nu så är inte det fel beslut att ta. Men jag tycker verkligen att du ska söka samtalshjälp hos någon mer erfarenhet kring abortfrågor innan du fattar beslut.

Rörig text, det är så mycket jag skulle vilja prata med dig om. Frågor att ställa, svar att lyssna in, det är svårt i text. Men jag önskar dig all lycka till, hur du än gör!

Får du ett barn med kolik eller funktionsvariant så kommer det såklart att vara kämpigt, men du kommer inte veta något annat så du har inget att jämföra med. Första barnet tänker jag ÄR jobbigt oavsett för att det är en sån stor omställning i livet. Men så är det såklart också alldeles alldeles underbart (annars skulle det finnas väldigt få människor med syskon :) )

Men precis som (hjälp) skriver så får du ta livet en dag i sänder tänker jag. Man kan inte gardera sig för allting precis hela tiden.

Ska man se väldigt krasst på det hela så kan det också vara en fördel att få barn som ensamstående. Det tar mycket tid och energi att vårda en parrelation när barnet har kommit. Har man andra anhöriga som kan ställa upp med hjälp har du den tiden att vårda dig själv istället för relationen till någon annan. Det är krasst, jag vet, men ett sätt att se positivt på något man tidigare sett som negativt.

Hade gärna inboxat dig men är svårt när vi båda vill vara anonyma ;)

Jag hoppas att det går fint hos din syster! Lycka till när du ringer till mvc imorgon. Jag tänker och hejar på dig!