Impotent eller ointresserad?

Tack snälla ni för respektfulla svar. Jag vet att han alltid älskat sex, sex med mig, men det känns svårt just nu. Han vill inte hämta medicinen för att det är pinsamt, nu ska jag försöka få honom att beställa hem den-tack! Måste försöka hitta tillbaka till vår känsla, vårt sex, för utan det funkar inte livet känner jag. Han blir sur å krängd, jag känner mig otillräcklig. Vågar inte ens ge honom en kyss av rädsla för att vi ska hamna i säng och att det ska skita sig där...vill inte få honom att känna sig misslyckad å vill också slippa att stå framför spegeln och leta efter fel på mig...och då undviker jag honom...

Kanske vi ska lämna dottern till min äldsta son å ta en natt på nåt hotell bara vi två...å lite Viagra...det kanske man törs kanske bara han inte känner sig pressad för det vill jag inte heller. Tänk att nåt så enkelt kan bli så svårt?!

Ja det är sorgligt. Jag har försökt prata. Han pratade gärna om sex när det funkade, snuskprat, blommor å bin prat med mina söner med en glimt i ögonen, hur-om-och när-prat men nu är det svårt...

Tog lång tid innan jag fick iväg honom till dr ang detta öht. Hans stolthet, jag har svårt att tvinga fram diskussioner när han så tvärt visar att han inte vill prata om det, jag förstår hans känsla där men jag kan inte bära honom igenom det här. Jag följde inte med till dr, jag väljer att sova på soffan för att undvika såna här situationer. Jag kan va "snäll och tålmodig" och jag kan vänta hur länge som helst om det nu beror på diabetesen. I mitt huvud beror det på mig...min självkänsla har också fått sig en törn...blir misstänksam och ledsen. Tystnaden gör ont!