Vi som börjar med IVF hösten 2017

Den här tråden verkar iaf vara aktiv, jag började i somras men inget plus än trots fler än ett försök.
Jag fick tillbaka ett femdagars idag och man blir lit nojjig så jag behöver nog höra er säga det också
Embryot kan väl inte åka ur om man går på toa och tar i från tårna för att magen är trög. Eller??
Gjorde det kanske 20min efter det att jag fått tillbaka embryot och blev lite nojjig sådär som jag kan bli

Det är liksom ingen ide att tjuvtesta för alla mediciner kan påverka känns det som. Ovitrellen om man tagit en sådan kan ge positivt resultat upp till många dagar efter att man tagit den t.ex.
Man vill ju inte ha ett falskt positivt, man vill ju ha ett ärligt positivt

Jo jag vet ju att det är så egentligen men så sitter man där och vill så gärna och så vandrar tankarna. Tank om det blir/blev negativt pga min nysning, stressen över jobbet/tentan/whatever, det hoppande gympa passet eller för att jag drack ett glas lättöl. Ni vet ju hur det kan vara och ibland behöver man bara få höra att man bara nojjar sig för konstigt otroliga saker.

Ruvardagar och dagarna innan nästa mens så man kan försöka igen är de längsta tycker jag. Men snart är det testdag om typ 10-12dagar eller så

Jag höll på att bli tokig över jullovet jag med. Men allt löste sig för mig tillslut på ett bra sätt. Jag kör privat i Uppsala och bor 3tim i bil bort typ. Fick mens vid nyår och skulle behöva UL i omkring trettonhelgen och får inte tag på "min läkare" i min stad som brukar sköta UL så åker jag till Uppsala för äggplock och återförande bara. Backup planen var att jag kunde ha åkt till Uppsala för UL, men att åka 6tim ToR för ett UL lockar liksom inte. Men jag hittade en annan klinik som jag fick tag på och kunde ställa upp så jag slapp åka till Uppsala, det var skönt. 
Men jag avskyr sådant, när man längtat så mycket efter att vara igång igen och så får man vänta för kliniken har stängt, fy sjutton asså. 

Hur mår du? Har du några symptom åt något håll?

Jag ligger ju en dag efter dig och har haft mensvärk flera dagar, ingen aning om det är positivt eller negativt eller bara en effekt av lutinus.
Jag försöker att inte tänka så mycket på det alls och det går bra, eftersom jag inte har några symptom alls förutom mensvärken

Ellencassandra, Det låter ju som femdagars iaf

Jag har ju gjort flera försök 6-7st och bara ett har lyckats. Det lyckade försöket var tvillingar och då fick jag nidblödning och olika konstiga symptom innan testdagen. Kommer inte ihåg om det var mensvärk inblandat eller inte. 
Men just nu upplever jag att jag haft typ mensvärk varje försök så jag tror det är varken positivt eller negativt utan bara jobbigt. Jag tror att jag måste ha en nidblödning för att det ska fästa för det var så den enda gången det lyckades. Men jag vet samtidigt att det inte alls stämmer för det finns ingen logik eller garanti alls....jobbigt jobbigt jobbigt är det.

Syskonförsök, barnen är så goa att jag vill ha ett fotbollslag ungefär
Kanske inte så många men jag trodde att jag skulle vara nöjd med två, för många skaffar bara två men det är jag inte. Jag kan förstå de som skaffar fem barn det kunde jag inte innan jag fick mina. 

Det känns som man kan få allt av alla mediciner man äter. Falska plus och mensvärk och andra symptom som är biverkningar. Skulle inte förvåna mig om det är lutinuset. Men jag går och tänker att det är kört pga den uteblivna nidblödningen men det är så dumt för så behöver det ju inte vara. Som Hanna8911 skrev att man behöver inte märka något trots att man är i v8.

Mensen brukar nog dyka upp oftast när jag slutar med lutinuset +/- ett par tre dagar. 
Förra försöket var ett fryst i halvnaturlig cykel, jag har inte ägglossning så fick letrozole. Då kom mensen en vecka efter återföring ungefär men då slapp jag lutinus också. Det var skönt. Jag gillar inte lutinus överhuvudtaget, det kladdar och rinner och så.

Japp via ivf allihop. Det har visat sig att jag inte har ägglossning vet inte om det beror på min pco eller inte. Utan ägglossning är det svårt att bli gravid själv så att säga.
Ett annat land så vi följde deras schema och började med stimulerad ägglossning och sex hemma. Några gånger sen provade vi insemination och sen ivf. 4 eller 5 ivf:et tog sig. Sjukt sjukt jobbigt under tiden och alla misslyckade försök och det känns som alla i hela världen blev gravida hela tiden utan problem. Hade svårt att glädja mig tillslut när kompisar och familj berättade om deras tillökning. Skitjobbigt och visst vi har inget sagt till dem heller så ah.  Vart jag än såg på stan såg man barnvagnar eller gravidmagar bara kändes det som. Otroligt jobbigt och tufft och jag har en idé om hur du känner nu. Det är jobbigt med alla känslor och funderingar det är det men samtidigt så är det värt det när det väl lyckas. 
Just nu känner jag att det är okej och jag har inte upplevt så många av alla känslor jag gjorde innan jag lyckades. Nu går inte världen under om försöker misslyckas på samma sätt som tidigare utan det är mer åt en axelryckning och jaja vi får försöka igen. 

Självklart hoppas jag att du är gravid och kommer bli mamma om ca 8mån eller vad det blir
Men ställ in dig på att det kan ta 3-4 misslyckade försök innan det tar sig också. 

Jag är ju nästan på samma dag som du, har testdag på måndag och tänkte inte testa. Det har börjat mörkna lite i trosskyddet så jag tror mensen är på g här med. Har tidigare varit med om att mensen smygstartat under sista lutinus dagarna jag känner igen det hela. Staven som man för in pillret med har blivit lite mörkare den med efter insättning. Jag har iof inte fått något på pappret än. 
Skulle jag nu ha fel och mensen inte dyker upp tar jag ett test på onsdag eller torsdag. Jag tycker det är lättare att få ett negativt gravtest om mensen kommit än om den inte gjort det. 

Man kan ju vara gravid och ha en liten blödning också och jag hoppas att det är så för både dig och mig. Men för min mentala hälsa måste jag vara medveten om att det troligtvis inte är så. Det känns piss det gör det för kliniken sa att det här embryot var mycket finare än de som tog sig för 3-4år sen typ.  Jag har kämpat med både hopp och förtvivlan under ruvardagarna. Jag har inte haft några tecken på att det skulle gå bra men så har jag tänkt att det är ju ett otroligt bra embryo jag har osv.