Jag var på tjejmiddag i lördags, en vecka efter vårt negativa test från andra ivf. Två av tre berättar att de är gravida. Jag höll på att bryta ihop men lyckades samla mig. Nu vet jag inte om jag kommer orka umgås med de. Jag har tyckt det varit tillräckligt jobbigt att umgås med folk med barn. Hur gör och känner ni andra?
Jag lider med dig! Det är bara att kämpa vidare...
Hej allihopa!
Fick min mens igår. Och ska påbörja sprutor när mensen kommer. Vilken dag började ni med gonal f ? Min klinik är inte öppen förrän den 3e och då blir de min 4e mensdag. Men blev osäker om jag kanske skulle börja med sprutorna på min 3e mensdag. Ska jag chansa och börja med sprutan imorgon eller ska jag vänta till kliniken öppnar och rådfråga dom? Rädd att de blir försent om jag väntar.. hur hade ni gjort? :(
funkade jättebra.
Hej alla hoppar tillbaka till denna tråd. Gjorde en fet den 25 nov i Linköping och till min lycka blev jag gravid. I vecka 6 var jag på första vul och fick se ett litet hjärta slå. Igår slogs min dröm i tusen bitar. Sambon och jag skulle på nytt vul och var så glada över att få se vad som gömde sig i magen. Har haft massa gravidsymtom så var väldigt lugn. Men tyvärr så såg jag fort på bilden att det inte stämde såg bara en tom säck. Läkaren letade och letade och sa tillslut tyvärr finns det inget foster kvar. Jag hade fått ett sk missed abortion kroppen tror att jag fortfarande är gravid men det finns inte längre något liv. Ska tillbaka om en vecka för nytt vul och har inte blödningar börjat då ska jag få tabletter. Smärtan är olidlig och har googlat ihjäl mig för att finna ett svar. Någon här inne som har varit i samma situation?
Hej alla! En uppdatering från min sida. Gjorde fet den 25 nov och lyckan var total blev gravid. Första vul 6+0 (tidigt pga av tidigare utonkveds) såg jag ett hjärta picka på så fint. Hade starka gravidsymtom som illamående och fick söka hjälpa och få läkemedel utskrivet mot det. Vid andra vul i torsdag i 8+3 fick jag det hemska beskedet att fostret inte längre fanns utan att jag hade fått ett fördröjt missfall. Kroppen och livmodern tror fortfarande att jag är gravid fast det inte finns något liv. Fick en tid om en vecka för att se om kroppen tar hand om det själv. Helt förstörd gick sambon och jag hem för att vänta.
På söndagen fick jag svåra smärtor och åkte in akut. Där såg de fostret men det hade dött i 6+3. Läkaren ville ge mig abortpiller så jag skulle stötta ut allt men jag vägrade. Skulle inte klara det psykiskt att se allt, mår fortfarande dåligt över mitt utomkveds och det hände för ett år sedan. Hade en underbar läkare som förstod mig som skrev upp mig på en akuttid måndag morgon kl 08. M0ndag morgon fick jag träffa en till underbar läkare som bekräftade samma hemska nyhet. Hon frågade om jag inte ville göra medicinsk abort men jag förklarade hur jag mådde så hon avbröt mig och sa du behöver inte säga mer jag ringer ner direkt. Kl. 9 rullade jag ner på dagkirurgin och vid kvart i tio gjorde de en skrapning. Allt gick bra och är glad att den delen är över. Är hemma idag från jobbet för att samla ihop mig lite. Ringde och pratade med rmc och de gav klartecken att köra ny frys på nästa mens så det känns skönt. Så om allt går som det ska bli det nytt försök i februari för oss
Varit på ul nu! Var mycket mer ägg denna gång men hon ville att några skulle växa till sig så ska på ett ul igen på onsdag, förmodligen ägguttag fredag eller måndag! :)