Orolig för min 1 åring

Min pojke lärde sig aldrig att dricka ur pipmugg. Han var också väldigt svår med maten, satte i halsen ofta och inte ens särskilt intresserad av mat, vilket gjorde att han låg ganska mycket under på viktkurvan och vi fick extra vägningar på BVC och får det ibland fortfarande. Han var extremt ostadig, lärde sig att sitta sent och lärde sig att gå vid ett och ett halvt år. Han dreglade kopiösa mängder tills han var över 2 år och jag fick sy egna dreglisar, eftersom de som fanns i affären var för små. I perioder fick vi ge honom vätska med medicinspruta för att han över huvud taget skulle få i sig något att dricka - även efter 1 års ålder. Jag var helt övertygad om att något var galet, men nu vid 3 år så är han nästan som vilken unge som helst. Men jösses, vad vi har tränat! Det motoriska har helt enkelt varit väldigt sent. Hela våren körde vi hårdträning på grovmotoriken: ut i parker, manat honom att klättra, försöka hoppa, träffa en boll med foten och gå, gå och gå och det har gett resultat. Fördelen som vi har haft, har varit att han var ensambarn och vi har pratat, pratat och åter pratat, läst massor med böcker och hållit på, tills dagis påpekade att han verbalt sett var som en 4-åring vid 2 års ålder. Och vi som var så oroliga över mat, över motorik, och över alltihop. Hade vi inte haft all den tiden, så hade vi troligen varit lika oroliga nu som vid 1 och 2 års ålder. De flesta har ju inte den tiden. BVC säger nu att grovmotoriskt är han okej. Han kommer kanske aldrig bli en idrottskille och han kan fortfarande inte trampa på en trehjuling eller är ens i närheten hänga med sina jämnåriga i grovmotoriska lekar, men det funkar, för att vi har tränat MASSOR. Dagis säger att han går så långsamt att de ibland har varit tvingade att ta med vagn och de trodde att vi över huvud taget inte lät honom träna på att gå, och då går vi minst 45 minuter till och från dagis varje dag (samma sträcka som för en vuxen tar 6-7 minuter att gå, men det går sååå långsamt) Ibland har man bara velat gråta och ge upp, och jag har varit så orolig över muskelsjukdom eller liknande, men BVC hittar inget fel alls. Och när vi slutade oroa oss, så kunde plötsligt ungen springa (väldigt långsamt, men i alla fall.) Svåra allergier och astma, har han förstås, men det går att reglera med mediciner och kost.

Oavsett vad ni tycker är svårt med ert barn, så uppmanar jag verkligen er att träna, träna och åter träna, på det som är svårt. Glöm inte bort ert andra barn i träningen i alla fall. Kanske kan syskonet hjälpa till på olika vis, genom lekar?