Inlägg från: Orolig släkting |Visa alla inlägg
  • Orolig släkting

    OK att köra på sitt barn?

    Anser ni att det är okej att köra på sitt tvååriga barn med en barnvagn för att markera att ett beteende inte är önskvärt?

    Jag fick nämligen bevittna en släkting som tyst, med flit och arg min körde på sin tvååring hårt bakifrån med barnvagnen så att hen ramlade till, och sedan ställde sig helt tyst med axlarna uppåt öronen, kramade om sina händer mot bröstet och tittade blickstilla ner i marken framför fötterna. Tvååringen är normalt väldigt verbal, intelligent och pratar oerhört bra för sin ålder, och tvekar inte för att uttrycka sin känslor och säga ifrån när hen tycker att någon gör fel. Jag har aldrig sett hen så chockad förut.

    Jag sade ifrån direkt att det inte var okej att göra så mot ett litet barn och att släktingen skulle be barnet om ursäkt, men blev totalignorerad av släktingen och utskälld av släktingens partner för att jag lade mig i något jag inte hade med att göra. Partnern tyckte att det inte var min ensak eftersom jag själv inte har barn och inte vet hur jobbigt det är. Nu när jag skriver detta inser jag att detta sades högt och att barnet utan tvekan måste ha hört det. Stackars barn :( Det kan väl tilläggas att barnets föräldrar har det väldigt bra ställt ekonomiskt, har ofta barnvakt, har städerska hemma, och ena föräldern hade nyligen chansen att vara hemma, ledig, i ett helt år med full lön, men valde att jobba istället. Deras två barn är snälla, omtänksamma, intelligenta och det värsta jag sett/hört dem göra är att hoppa i soffan. Tvååringen har tydligen ibland blivit väldigt ledsen och arg för att hen inte vill gå ifrån dagis, i övrigt är de verkligen änglar som mest sköter sig själva i den mån de kan. Jag tror inte föräldrarna förstår hur bra de har det.

    De förklarade efteråt att orsaken till knuffen var att barnet (lugnt) gick en bit framför vagnen, vilket släktingen liknade med att springa ut på vägen framför bilar. Vi var ute i naturen och gick på en bred stig, inte nära någon väg eller något fordon. Släktingen har tydligen tidigare försökt förklara för tvååringen att det är farligt att springa ut framför bilar, men det har tvååringen inte förstått, så nu ville släktingen lära tvååringen att hen kan få allvarliga konsekvenser... Av att gå en bit framför sin barnvagn som hen alltid fått göra förut...? Om jag inte förstår den kopplingen, hur ska en tvååring kunna göra det? Eller missar jag något här?

    Oavsett vad så är det väl bättre att först säga till barnet att inte gå framför vagnen istället för att bara köra på hen? Släktingen och partnern är ursinniga på mig och jag vet inte riktigt om jag gjorde rätt som sade ifrån. Jag tycker nog att jag gjorde rätt, men var det rätt? Tvååringen fick inget sår som jag kunde se, och jag har inte träffat hen sen det inträffade och vet inte om det blev något blåmärke. Men hen blev ändå oprovocerat hårt knuffad av sin förälder och det kan väl inte vara okej?
  • Svar på tråden OK att köra på sitt barn?
  • Orolig släkting
    Tow2Mater skrev 2017-08-16 03:30:24 följande:
    Vad har deras ekonomiska situation for betydelse i sammanhanget?

    Ar det ett homosexuellt/lesbiskt par det handlar om (då du pratar om "partner") ?

    Hej Tow2Mater! Det jag ville få fram med det jag skrev om deras ekonomiska situation var, precis som neverm­ind också skrev, att deras ekonomiska situation gör att deras vardag underlättas på många sätt, så där har dom det mycket mindre jobbigt än de flesta föräldrar i sverige idag.


    Parets kön eller sexuella läggning är inte relevant för händelsen eller min frågeställning.

  • Orolig släkting
    Anonym (fia) skrev 2017-08-16 08:27:06 följande:

    Du gjorde helt rätt. önskar att fler var som du. Han är två år. föräldrarna ska förutse faror. Var det vid en gata håller man barnet i handen.


    Tack! <3
  • Orolig släkting
    nevermind skrev 2017-08-16 08:20:53 följande:
    Det skriver ju TS: De har barnvakt och städerska som underlättar. Så så jobbigt är nog inte deras liv, mindre jobbigt än många andras.
    Precis! :)
  • Orolig släkting
    Litet My skrev 2017-08-16 09:07:45 följande:

    Vilka idioter, du gjorde helt rätt. 2 åringar förstår inte såna konsekvenser, de blir bara rädda. De har inte det konsekvenstänket eller kan koppla ihop att "springer jag ut i vägen efter tex bollen så kan jag bli påkörd och kan dö". Man får ligga steget före och passa.


    Tack! Håller helt med dig :)
  • Orolig släkting
    Anonym (Arg) skrev 2017-08-16 09:46:23 följande:

    Anmäl till soc! Dom är inte lämpliga föräldrar.


    Jag funderade länge på om jag skulle anmäla händelsen till soc, men valde att inte göra det. Det kändes då som att det inte ändå skulle göra någon skillnad eftersom deras liv utåt sett är bra och normalt, och eftersom jag inte sett något liknande beteende från dem tidigare. Plus att föräldrarna och den övriga släkten bara skulle bli ännu argare på mig... Jag tänkte att jag kanske överreagerade, att det inte är så farligt att köra på/knuffa ett barn.. Jag visste inte säkert vad som var rätt och fel och mådde så dåligt över det hela att jag berättade om händelsen för en psykolog. Hon reagerade på det direkt och sa att det lät som barnmisshandel, ursäktade sig, gick ut och tog ett snabbt möte med sina kollegor, och kom sen tillbaka och sade att hon enligt lag måste bryta tystnadsplikten och anmäla händelsen till soc för utredning. Vilket hon gjorde omgående. Jag blev senare kontaktad av soc för att lämna ett uttalande om händelsen. Hur utredningen går, eller om den är klar, vet jag tyvärr inte eftersom det inte var jag som gjorde anmälan. Soc fick bara hämta information från mig, inte lämna ut någon. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade varit stark nog att anmäla dem till soc själv, men huvudsaken är ju att soc vet om händelsen och förhoppningsvis kan hjälpa föräldrarna på något sätt så att inget sånt här händer barnet igen.
  • Orolig släkting
    Konservativ skrev 2017-08-16 09:59:04 följande:

    "Deras två barn är snälla, omtänksamma, intelligenta".
    Deras uppfostringsmetoder kan inte vara helt fel med det resultatet.


    Deras vanliga uppfostringsmetoder är det, enligt min åsikt i alla fall, absolut inget fel på :) Föräldern som knuffade tvååringen är i övrigt väldigt pedagogisk och go med barnen, och leker ofta med dem och får dem att kommunicera på ett bra sätt. Men föräldern blir väldigt annorlunda när hen tappar humöret, vilket kan ske för minsta lilla. Om de börjar uppfostra barnen med våld, oavsett hur grovt/mild våldet är så kommer det att hämma barnens utveckling på många plan och såklart även deras tillit till föräldrarna, vilket jag inte tycker känns som en särskilt bra uppfostringsmetod.
  • Orolig släkting
    Anonym ( ) skrev 2017-08-16 11:59:22 följande:
    Barnflickans resultat kanske ?! Får hoppas innerligt de va en 1 ggr företeelse
    Barnflicka har de inte, däremot barnvakter :) Föräldrarna är i övrigt goa med barnen, inte perfekta men vem är väl det egentligen. Jag vet inte säkert, men jag tror att det var första gången något sånt här hände tvååringen med tanke på hens reaktion. Men ja, jag hoppas också innerligt att det bara var en engångsgrej och att det aldrig händer igen.
  • Orolig släkting
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-16 18:19:21 följande:
    Hur tänkte du nu?
    Barns ilska och utveckling: Familjeterapeuten förklarar | alltforforaldrar.se

    Dominerande föräldrar som slår och domderar får barn som blir ögontjänare

    De lyder bara när föräldrar eller andra vuxna är närvarande men däremellan gör de en massa sattyg. Alternativt använder de samma metod på andra som föräldrarna använder på dem, det vill säga slår och domderar med andra.

    Undergivna föräldrar får barn som är egocentriska

    Ett barn som växer upp i en familj där de alltid får styra och ställa för att föräldrarna inte vågar säga ifrån blir ofta egocentriska och kan ibland också bli översittare.
     
    www.alltforforaldrar.se/artikel/barns-ilska-och-utveckling-familjeterapeuten-f%C3%B6rklarar


    barnmisshandel - Rädda Barnen

    Många misshandlande föräldrar blev själva slagna som barn, men långt ifrån alla föräldrar som blev slagna under uppväxten misshandlar sina egna barn.

    Hur reagerar barn som misshandlas?

    Barns reaktioner på misshandel varierar stort. Barn kan visa tecken på oro, aggressivitet, depression eller på somatiska symtom som magont och huvudvärk. Koncentrationssvårigheter och kamratsvårigheter är vanliga. En del fruktar för sitt eget eller anhörigas liv och kan känna skam eller skuld över att inte kunna stoppa våldet. En del barn blir så illa slagna att omgivningen upptäcker synliga skador på deras kroppar. Men oron och tankarna kan finnas inuti barnet utan att det visar några tydliga symtom på det som sker. Ibland håller barnet tillbaka sina reaktioner då våldet pågår. Reaktionen kan dyka upp senare när barnet känner sig tryggt eller när någon ny livshändelse aktualiserar de gamla minnena. På längre sikt riskerar barnets värderingar och synen på andra människor. Barn berättar oftast inte för andra om våldet utan lär sig att detta är något som ska hållas inom familjen. Barn lär sig också att våld är något som en vuxen, eller den som har ett fysiskt övertag, använder för att uppnå sina syften. En följd av våldsamma upplevelser kan bli att barnet ser världen som oförutsägbar och fientlig. Barnet får svårt att lita på andra människor. misshandel inom familjen alltid att påverka

    www.raddabarnen.se/Documents/vad-vi-gor/sverige/vald-och-overgrepp/detta-borde-alla-veta-om-barnmisshandel.pdf




    Ögontjänaren
    Misshandlaren | Varningstecken - En sajt som vänder sig till kvinnor

    Misshandlaren

    Det går inte att lista ut vem som är en misshandlare genom att observera honom på arbetet eller i det sociala livet. Omgivningen blir ofta förvånad om de får veta vad misshandlaren har gjort mot sin partner. Han är ofta en "bra kille". Han kan vara framgångsrik, intelligent, karismatisk, snäll, trevlig och hjälpsam mot sin omgivning. Han kan ha vilken typ av yrke som helst, se ut hur som helst och tillhöra vilken samhällsgrupp som helst. Han kan vara snäll mot barn och vara med i någon frivilligorganisation på fritiden. Han kanske till och med kallar sig feminist.

    www.varningstecken.n.nu/misshandlaren


    Tack för bra länkar, jag ska läsa igenom dem ordentligt i morgon! :)
  • Orolig släkting
    Anonym (...) skrev 2017-08-16 19:37:43 följande:
    Jag har själv blivit mycket svårt misshandlad under uppväxten. Jag tar mycket allvarligt på sånt för jag vet konsekvenserna. Misstag gör alla. Upprepas det ofta och utan att reparation sker så kan de psykiska skadorna bli svåra. Jag har i åtanke att TS ordval speglar TS uppfattning som kan vara färgad av dennes egna, ibland omedvetna, rädslor.

    Jag avskyr när barn far illa. Men ingen annan än barnet själv kan säga hur denne mår. Annat kan vi bara spekulera om. Sammantaget att vi bara läser TS tolkning av en händelse där ordvalen påverkar texten mycket så ser jag inte allvaret. Det där är en enstaka händelse som är rätt mild. Daglig sådan behandling tillsammans med andra kränkningar skulle sannolikt ge skador. En eller någon enstaka? Nej. Inte värre än gemene man bär på.

    Vad tråkigt att höra att du har blivit svårt misshandlad som barn, jag hoppas verkligen att du har fått professionell hjälp och mår bra idag <3 


    Du har helt rätt i att alla gör misstag, det hör till livet. Jag håller däremot inte med dig att några enstaka fall av kränkningar/misshandel/elakhet inte skulle ge barnet några skador. Är det någon skillnad på att utsätta sitt barn för lite våld då och då, och att tvångsmata barnet lite råttgift då och då? Bara lite? Och bara ibland? För det dör ju inte barnet av, så det kan ju inte vara någon fara. Båda händelserna är skadliga och olagliga övergrepp som är helt oacceptabla i alla lägen, oavsett vad. Men det som verkligen oroar mig i just det här fallet är att våldsbeteendet kan fortsätta och/eller eskalera, vilket garanterat kommer att skada barnet. Förhoppningsvis så får föräldrarna den hjälp, information och stöd de behöver av soc för att både de och barnen ska må bra, på kort och lång sikt.

    Självklart kan jag bara återge min uppfattning av vad som hände, vilket jag gjort så ärligt och objektivt jag kunnat, men det är bra att du har det i åtanke när du läser mina och andras inlägg och inte bara accepterar allt som sanning, utan är lite källkritisk så att säga :) Det är en bra grundinställning att ha.

    Vilka ordval anser du påverkar texten mycket? Och vilka eventuellt omedvetna rädslor menar du kan påverka min uppfattning av händelsen?

  • Orolig släkting
    Tow2Mater skrev 2017-08-16 20:05:17 följande:
    Och såna som dig som verkar köpa varje liten snyftig detalj och låter helt irrelevant information grumla faktan. Klart man måste ifrågasätta saker och inte sluka allt med hull och hår.
    Självklart ska man ifrågasätta allt man läser, det är bra! Men att gå till personattack och att vara otrevlig är bara onödigt. Håll gärna god ton i min tråd när du pratar med andra om du vill att de ska lyssna på vad du säger, annars kommer folk bara avfärda dig som ett troll.
  • Orolig släkting
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-17 01:47:08 följande:
    Vilka är det som brukar skriva liknande inlägg....
    Nyfiken, vilka är det som brukar skriva så? Jag är väldigt ny på forumet Oskyldig
  • Orolig släkting
    Anonym (Inte ok) skrev 2017-08-19 01:39:03 följande:
    Det är verkligen inte ok och du gjorde rätt i att säga till.

    Detta är säkerligen inte första gången dem gör likanade, alltså använder våld emot sina barn. "förklaringen" fick du bara för att du ifrågasatte dem.

    Aga är olagligt och du bör göra en orosanmälan till socialtjänsten snarast. Det finns inget som hindrar det och gör vad som är bäst för barnet.
    Tack, det är skönt att veta att andra håller med mig! Föräldern som knuffade barnet är anmäld till soc och en utredning pågår. Det var inte jag som anmälde, utan en psykolog jag pratade med om händelsen, men anmäld är hen i alla fall.
  • Orolig släkting
    Uppdatering/mer förklaring:

    Släktingen som knuffade är min pappa. Släktingen som försvarade hans agerande är hans nya fru. Barnet är deras gemensamma dotter. Jag är en 27-årig tjej. Pappa brukade ofta hota och straffa mig med riktigt hård smisk när jag var liten, mest för (enligt mig) helt orimliga anledningar som t.ex. att jag var ledsen. Han sa att jag tiggde om det. För att jag grät pga något som hänt. Han fortsatte att hotade mig då och då med grovt våld ända långt upp i tonåren, men gjorde aldrig något. Jag var ändå rädd att han skulle göra mig illa, det syntes tydligt på honom hur gärna han ville. Han sa att han ville. Detta i kombination med att min mammas "nya" kille hade enorma aggressioner och agerade hotfullt och våldsamt under många många år (jag var alltid på helspänn hos dem och var ofta rädd för mammas och barnens liv) har gjort att jag har nolltolerans för våld och mår skitdåligt över det pappa gjorde mot min lillasyster. Man får inte göra illa barn, men han är ju ändå min pappa. Jag kunde inte anmäla min egen pappa till soc... Men en psykolog gjorde det, så de har koll på honom nu i alla fall. Det är nog bra.
    Jag har inte haft någon kontakt med dem sedan händelsen, men blev plötsligt bjuden till ett födelsedagsfirande hos dem i morgon. Jag saknar mina halvsystrar något enormt och har bestämt mig för att gå. Men det känns jättekonstigt. Jag känner mig så liten och svag och bara fel. Hatar detta. Jag kan fortfarande inte helt övertyga mig själv om att jag gjorde rätt som sade ifrån när pappa körde på min lillasyster, jag säger liksom aldrig ifrån, inte för nåt. Men det känns bra att det är flera här som tycker att det inte är okej att knuffa barn. Jag är inte helt ensam i alla fall :)
  • Orolig släkting
    Anonym (Inte ok) skrev 2017-08-19 22:36:07 följande:
    Vad bra!

    Jag blir så mörkrädd i bland att många är så rädda att göra någon arg eller upprörd att barn istället fortsätter fara illa. Märks mycket till exempel här på familjeliv.

    Tack för att du tog ställning för barnet!

    Jag tycker du bör prata med socialtjänsten också för att öka chansen att detta tas på allvar.
    Det är redan gjort :) Jag ringde soc kanske 2 dagar efter anmälan, och vi pratade en lång stund om vad som hände. Det kändes som att de tog det på allvar, men de tyvärr inte kunde säga något om hur utredningen skulle gå till eller vilka åtgärder som skulle tas eftersom det inte var jag som gjorde den ursprungliga anmälan. Förhoppningsvis får föräldrarna den hjälp de behöver för att barnet inte ska behöva utsättas för något sådant igen!
  • Orolig släkting
    Anonym (Wtf) skrev 2017-08-19 22:43:15 följande:
    Du gjorde helt rätt som sa ifrån för att skydda din lillasyster! Att du dessutom stod upp mot den man som misshandlat dig som barn är ju helt enormt starkt! Grymt bra jobbat!!

    Stå på dig imorgon nu, gå dit rakryggad och känn dig stolt över vem du är och dina värderingar!
    Tack så jättemycket!! HjärtaHjärta Det var så snällt sagt! Jag kommer bära med mig dina ord och göra mitt absolut bästa i morgon {#emotions_dlg.flower} Uppdaterar tråden igen när jag har kommit hem efter firandet.
  • Orolig släkting
    Tow2Mater skrev 2017-08-17 23:01:06 följande:
    Jo, förstår vad du menar. Men om jag kan anta släktingen är mamman (jag gissar för skojs skull nu syster), som varit fl-ledig med barnet. Pappan jobbar mycket, och ville inte ta ledigt ett år för att vara hemma med barnet. Antar barnet kan reagera olika om det nu är mamman som kör på det eller pappan, då det kanske har 'närmare' relation med just mamman som varit hemma hela tiden. Blir bara mycket otydligt att försöka föreställa sig dessa olika scenarion. Jag har svårt att tänka i abstrakta termer som "förälder 1" och "förälder 2".
    Okej, då förstår jag hur du tänker :) Jag har skrivit mer information i inlägg #87 där det bla står vem som är mamma och pappa till barnet: www.familjeliv.se/forum/thread/77930076-ok-att-kora-pa-sitt-barn/9
Svar på tråden OK att köra på sitt barn?