Har försökt att söka på nätet men fattar inte riktigt. När ungefär brukar man ha ägglossning efter missfall. Jag fick ett MA i v12 fostret var då i v8. Jag gjorde en skrapning för nästan tre veckor sedan (om två dagar) och blödde i 10dagar efter detta. Den senaste veckan har jag haft typ ägglossning flytningar men är ändå osäker. Vi ligger typ varannan dag så hoppas inte vi missar något men ogillar känslan att inte ha koll på min kropp. Någon med erfarenheter?
Ja visst är det skönt att inte vara ensam :) precis, man hade ju kommit så pass långt att man trodde att det inte var nån fara.. hemskt av kroppen att luras så :( ja jag skulle väl haft bf i början av februari. Okej! Förstår:) är ju ingen vits att kolla tidigare, blir ju bara jobbigare.. när ska du ta gravtest? Jag ska kolla typ 3,4 september... Vi kanske kan följas åt så man har någon att dela alla funderingar med? Har ni barn sen innan?
Ja jag har en son som är 1,5år så han är ju fortfarande rätt liten. Det tog ca 3år innan vi fick honom så vi hade inte räknat med att bli gravida så snabbt denna gång (hann inte få en mens efter att hormonspiral en var ute) . Trodde verkligen inte det skulle ta så hårt att få mf den här gången eftersom vi var förberedda på att det skulle ta längre tid men man hinner ju planera mycket i huvudet under veckorna man var gravid ändå. Har du barn?
Jag ska kolla om en ve ka typ 25-27. Asså egentligen skulle jag väl kolla typ nu. Om jag mot förmodan skulle bli gravid igen så hade det ju varit skönt att fått ett minus innan. Det är snarare jag som är löjlig. Hur tänker ni kring ny graviditet? Skulle du vilja bli gravid nu igen eller vända en (eller flera) mensar?
Nä han blev till på det vanliga sättet. Vi var rätt unga när vi började och första året kanske man inte kan säga att vi försökte aktivt egentligen (även om jag är ganska säker på att vi pricka in äl någorlunda 11 av 12ggr iaf) . Vi påbörjade en utredning men hann inte slutföra den innan jag var gravid.
Ja det känns sjukt tomt, som att något fattas fast det ju egentligen aldrig riktigt funnits. Nä det är väl bäst att om inte annat vänta för att få bort eventuella hjärnspöken om det händer igen. Ibland tänker jag att jag borde ha väntat lite längre efter att spiralen åkte ut och så gör jag samma sak igen.
Jag tog förresten ett gravtest idag på kvällen. Var på något vis säker på att det inte skulle visa något så gjorde det bara för att få det bekräftat. Men nog var det ett plus där ändå. Känns lite surt men är väl bäst att bara vänta några dagar till. Är ändå glad att jag gjorde det annars skulle jag kanske inte vetat om jag skulle vara glad eller ledsen nu när jag ska testa om ett par dagar och det fortfarande är positivt.
Kommer nog göra med ältester om kroppen inte är som den brukar sedan. Annars har jag testat några gånger förra gången men alltid haft fullt på exakta dagen själv.
Kommer du använda dem? Och håller dom extra koll på Ämnesomsättningsproverna när du planerar ny graviditet eller är det fört är man väl blivit gravid?
Okej :) va skönt att ni blev gravida på egen hand ändå! Även om det måste ha varit jobbigt att det tog tid! Tur att ni va unga så ni inte behövde bli stressade över det iaf:)
Jamen precis, man anklagar kanske sig själv tillräckligt ändå vid mf så kan man utesluta vissa saker så skadar det ju inte.. förstår hur du tänker men man blir ju så otålig... i söndags var det 3v sen jag började blöda och på torsdag är det 3v sen själva missfallet skedde.. har fortfarande lite blodblandade flytningar.. så drygt ju.. vill ju att det iaf ska va över helt så det ens är lönt att börja känna efter efter någon äl... blir ju såå utdraget om det ska dröja länge innan mensen ens kommer :/
Okej! Är ju perfekt om man har koll på sin äl och inte behöver tester! Jag tog ut min hormonspiral maj-16 och haft regelbunden mens sen dess och märkt av äl på ett ungefär vilket jag aldrig tidigare i mitt liv gjort! Skönt! Men är lite rädd att tänk om kroppen ska börja krångla nu..
Var det starkt positivt eller svagt? Man vill ju ha negativt för att veta att alla hormoner är ur kroppen.. men samtidigt förstår jag dig om det visar positivt om du misstänkt att du kanske redan haft äl!
Jag beställde hem lite äl och gravtester.. så när jag får de känningar jag haft när jag borde ha äl så kommer jag nog testa :)
Ringde min bm för att kolla vad hon sa ang sköldkörteln och medicinen.. med den dos jag har nu ligger jag ganska okej för en graviditet.. och har läst att det kan va bra redan om man planerar en graviditet.. så tror jag fortsätter på samma dos, då vet jag att jag inte borde ha allt för höga värden vid början av nästa graviditet.. men ska ringa min läkare och kolla med henne också..
Men skönt att höra att du låg bra i dina värden. Då hade missfallet ju säkert inget med det att göra. Nä jag börjar landa i att väntat tills kroppen är redo. Jag ska ta ett nytt test på fredag då hoppas jag det gått ner och blivit negativt annars får jag väl ringa gyn. Gravtestet var svagt men ändå inte jättesvagt omman kan säga så.
Idag fick jag reda på att dom två mammorna jag umgåtts med under föräldraledigheten väntar syskon i Jan och mars. Och jag känner mest avundsjuka. Jag blir så trött på mig själv för har ju såklart ingen lust att vara en missunnsam person. Dessutom trivs jag egentligen rätt bra med livet. Tycker att det är rätt skönt att jobba hämta på dagis osv så jag borde verkligen bli sån.
Spännande, det är ju superbra att du kan känna av äl då blir det ju lite lättare. Det är ju lite kul med äl-tester också då får man ju om inte bekräftelse på om man känner rätt
Jag låg bra i värde nu men jag visste som sagt inte om grsvidueyen förrän ca v9 och höjde dosen drygt 1v senare så jag gick med för högt värde första 10veckorna..
Låter klokt, det skadar ju inte att vänta nån månad iaf:) kan som sagt va skönt att se att gravtestet är negativt och att man får en mens.. så blir det förhoppningsvis lättare att ha koll på äl sen också! Om.inte kroppen får för sig att hamna helt ur balans en längre tid, vilket jag är lite rädd för... har ju ännu blodblandade flytningar...:/
Usch va jobbigt!! Jag förstår dig verkligen! Känner likadant.. helt normalt i våran situation... Vi har ju förlorat vårt barn.. följde några på Instagram varav av tjej va i exakt samma vecka och henne är det tufft att följa nu :( slutade följa men kikade ändå in för dum som man är kan man ändå inte låta bli....
Skönt ändå att du känner dig nöjd med livet nu :) låter härligt! Hoppas ni inte behöver vänta så länge på en ny graviditet...
Spännande att se vad testet visar på fredag då :) är ju som skönt att få.ett negativt så allt i kroppen är borta...
Ja ibland går man in och kollar saker fast man vet att man bara kommer att må dåligt av det. Det är som om man söker saker som triggar. Jag var inne in en bf februari grupp och där diskuterades rul. Bara så dumt. Det var ju då man skulle sett en perfekt liten krabat. Ändå rätt skönt att jag började blöda, att få reda på att den inte levde nu hade varit fruktansvärt. Hur fick du reda på missfallet?
Igår testade jag negativt. Kändes himla skönt, nu kan man börja om igen. Känns nästan lite som nystart. Trodde aldrig jag skulle bli så pepp av ett minus haha.
Ja det är hemskt men man kan inte låta bli! Ja precis och jag tycker Instagram (om du har Det?) kryllar av gravidmagar, ul-bilder och gravidappar och såå många med bf kring februari....
Ja tänk att komma på rul och få veta!! Tror dock inte att jag skulle kunna gå så länge utan att upptäcka att nåt va fel... ändå tredje barnet och det borde kännas i kroppen.. skulle fått lyssna på hjärtat hos bm vid inskrivningen och det va 1v efter vi fick veta att bebisen dött... hade varit hemskt att ha kommit då och hon inte skulle hittar hjärtljud... Jag började blöda en söndag och då bokade vi en tid för ul privat på tisdagen och där gick vi veta..blödde inte alls så mycket och tänkte att det är nog ingen fara. Blödde ganska mycket med senaste barnet varav en gång rejält och det var ju ingen fara :( sen va vi på koll dagen efter på kvinnokliniken också där vi bestämde hur vi skulle gå vidare..fick då med mig cytotec hem...
Hur var det för dig? Började du att blöda mycket och åkte in?
Åh va skönt att det var negativt nu! Hehe ja konstigt att vilja ha ett minus men som sagt det är ju det som behövs för att kunna starta om! :) spännande! Jag undrar när första mensen har tänkt Komma?! Så man kan börja hålla utkik efter äl :) tycker det är spännande & skrämmande allting nu ändå...när man blir gravid igen...rädslan att det ska hända igen :/
Ja det är hemskt men man kan inte låta bli! Ja precis och jag tycker Instagram (om du har Det?) kryllar av gravidmagar, ul-bilder och gravidappar och såå många med bf kring februari....
Ja tänk att komma på rul och få veta!! Tror dock inte att jag skulle kunna gå så länge utan att upptäcka att nåt va fel... ändå tredje barnet och det borde kännas i kroppen.. skulle fått lyssna på hjärtat hos bm vid inskrivningen och det va 1v efter vi fick veta att bebisen dött... hade varit hemskt att ha kommit då och hon inte skulle hittar hjärtljud... Jag började blöda en söndag och då bokade vi en tid för ul privat på tisdagen och där gick vi veta..blödde inte alls så mycket och tänkte att det är nog ingen fara. Blödde ganska mycket med senaste barnet varav en gång rejält och det var ju ingen fara :( sen va vi på koll dagen efter på kvinnokliniken också där vi bestämde hur vi skulle gå vidare..fick då med mig cytotec hem...
Hur var det för dig? Började du att blöda mycket och åkte in?
Åh va skönt att det var negativt nu! Hehe ja konstigt att vilja ha ett minus men som sagt det är ju det som behövs för att kunna starta om! :) spännande! Jag undrar när första mensen har tänkt Komma?! Så man kan börja hålla utkik efter äl :) tycker det är spännande & skrämmande allting nu ändå...när man blir gravid igen...rädslan att det ska hända igen :/
Haha ja tittar man på Instagram är ju 75% gravida eller har små nyföddingar. Och jag klickar mig alltid in på såna inlägg och så mår man lite sämre än innan. Tur att ni bokade in ul då. Ja man tänker ju lätt att man bara är nojig men bra att du ändå tog oron på allvar.
För mig började det med småblödningar när vi var på en veckas semester med mina föräldrar. Försökte att inte tänka så mycket mer på det men eftersom de blev fler och fler och rikliga och rikliga ringde jag min bm. Hon ordnade en tid på gyn när jag skulle komma hem. I slutet av veckan fick jag min första störtblödning så vi åkte in akut. Där fick vi se ett pickande hjärta men fostret var två veckor mindre ä beräknat. Kom hem började jobba och gick på den tid jag fått hos gyn hemma eftersom jag fortsatt blöda. Där slog fortfarande hjärtat och fostret hade växt 10 dagar trots att det bara gått fem så trodde att allt var frid och fröjd. Däremot var läkaren oroad över blödningarna så hon rekommenderade mig att sjukskriva mig och ta det lungt en vecka om det inte hade gått över skulle jag ringa och få sjukskrivningen förlängt till återbesöket två veckor senare. När jag ringde andra gången ville den läkaren inte sjukskriva mig utan jag fick snällt gå till jobbet. Då hade jag haft två större blödningar och blött lite konstant hela tiden. På väg till jobbet andra dagen forsade bokstavligen blodet ur mig och vi fick tid på gyn direkt. När vi kom dit var fostret dött, den hade troligtvis dött 2-3 dagar efter andra ultraljudet. Sen skulle tydligen någon annan läkare bekräfta allt en vecka senare. Då bröt jag ihop och hon flyttade fram det besöket till dagen efter så det tackar jag för.
Nu blev det väldigt långt men var tuffa veckor där man pendlade mellan hopp och förtvivlan. Hur konstigt det än låter var jag helt oförberedd på att den skulle vara död sista gången. Känns skönt att allt det är över nu. Men håller med dig om att det både är skrämmande och förväntansfullt. Kommer nog vara mycket mer nojig över symtom som försvinner och minsta lilla blod.