Ni som kallar er feminister

Röstar C. 

V håller jag inte med om i övrigt för fem öre och de har en konstig syn på feminism.

FI är galna.

S som skryter om att de har en feministisk regering går hellre på privata företagsstyrelser än sopar rent framför egen dörr. 

C är de jag står närmast i övriga frågor också. Feministisk politik hamnar långt ner på min lista över saker som är viktiga.

De drar saker för långt. De lägger sig i saker som är helt oväsentliga. De vill, känns det som rent generellt, ha ett matriarkat nu nästan för att "hämnas" på männen. 

Jag vill ha ett jämställt samhälle med individuell frihet. Jag vill inte begränsas av att jag är kvinna men jag vill inte heller att mina söner ska begränsas för att de är pojkar. Jag tror inte på att man kan forma alla människor i samma mall, därav att jag inte gillar vänsterns politik i övrigt heller. FI är ju även de väldigt långt ut på vänsterkanten (vilket inte är så konstigt när tex Gudrun Schyman är en av grundarna). 

Nope, men han ska få baka om han vill och jag ska få åka till verkstaden om jag vill. Eller om han vill städa och jag skotta snö så är det också ok. Det ska vara lika självklart att han tar hand om hus och hem som att jag gör det. 

Det ska vara självklart att jag och en man bedöms på samma grunder arbetsmässigt och därmed ha samma förutsättningar vid en lönegranskning. Jag ska inte behöva jobba hårdare för att visa att jag är lika bra som en man på något.

Det ska ses som lika självklart att han vabbar som att jag gör det, eller är föräldraledig med våra barn. Men, vi ska själva få välja vem som är föräldraledig, när och hur mycket. Det ska inte bestämmas av staten. 

Japp, men sen finns det just de som brukar kallas radikalfeminister (som många inom V och FI) som mer eller mindre vill att vi ska "byta roller" nu och att kvinnor ska bestämma och männen hunsas på samma vis som kvinnor blivit hunsade. För mig är inte det feminism. Feminism för mig är att alla ska ha rätten att vara som de vill, de ska inte tvingas in i roller de är obekväma med. Och att man självklart ska ha lika rättigheter och lika löner för lika arbete och bedömas på lika grunder och inte baserat på vad man har för könsorgan.

Och ska man som stat lägga sig i hur företag styrs i sina bolagsstyrelser så kanske man ska sopa rent framför egen dörr först genom att se till att de bolag som är inom offentlig verksamhet och styrs av kommun/landsting/staten har en 50/50-fördelning av män och kvinnor innan man funderar på att lagstifta för privata företag. 

Problemet idag är att kvinnor inte "får" erkänna vare sig att de VILL vara hemma länge med barnen och inte heller att de INTE vill vara hemma med barnen. En kvinna som börjar jobba tidigt ses som konstig och en kvinna som vill vara hemma länge ses som någon som vill tillbaks till ett hemmafrusideal typ.

Samma med männen. Det är fortfarande så att inom många kretsar så ses män som udda som vill vara hemma med sina barn. De får höra att de är "barnvakt" till sina barn (vi brukar skämta om det hemma ). 

Se inte de kvinnor som vill börja jobba tidigt som "konstiga" och "okvinnliga". Se inte de män som vill vara hemma som "barnvakter". 

Gör inte föräldraförsäkringen individualiserad men se till att gemensam vårdnad är normen från start även för ogifta par så att mannen aktivt måste föra över dagar till kvinnan om så är fallet (ja, det finns undantag då det är direkt olämpligt med gemensam vårdnad men i majoriteten av alla fall så är det inte fallet). 

Försök att hitta morötter och inte bara piskor för att förändra normerna som styr de val vi gör.