Äggdonation 2017

Hej! Kul att du svarade.

Jo, jag har sett att det finns en del trådar där ute. Känns dock som att de har varit igång länge och jag känner att det är svårt att få ett sammanhang och komma in utan att läsa igenom från början.

Min förhoppning var därför att kunna starta en ny tråd om det är någon som vill hoppa på. Kanske någon (likt mig) går igenom detta för första gången.

Kanske joinar jag er senare. 

Åh, lycka till i november! Samma här, i november smäller det :)

Vi gör vårt första försök på IVF-kliniken i Umeå. Har stött i kö ett tag men äntligen är vi igång!

Har du barn sedan innan med hjälp av ÄD?

Hej på er! 

Ursäkta att jag har varit frånvarande. Har haft en liten tuff period där jag dels inte mått bra av medicineringen, dels har jag haft mycket tankar kring detta plus att jag fått babybesked från flertalet vänner. Grävde ned mig i ett litet hål ett tag, men är nu på banan igen. Vi har fått datum för återföring.

Vi går också privat. Alla landstingsbetalade försök har vi gjort i och med IVF-försök. Vi hade turen att kunna bidra med en korsdonator, så vi har bara stått i kö i 1, 5 år. Antar att det säkert tagit det dubbla om vi inte hade haft en sådan fin människa med oss som själv kunde donera ägg för att vi skulle få "hoppa fram" lite.

Åh, jag hoppas att det går bra med ruvningen!!

Alla funderingar är välkomna :) 

Mina tankar har varit väldigt "tabu" när jag tagit upp dem med andra, har jag märkt. Kommer jag att se en annan kvinna i mitt barn? Allt detta snack med hur likt barnen är sina föräldrar, hur kommer jag att handskas med det? Mina så kallade talanger, kommer dessa att föras vidare, hur mycket beror på genetik och hur mycket på miljö? Bara vetskapen om att det inte är mitt gentetiska barn har tagit upp mycket av mina tankar. Mitt barn kommer aldrig att kunna titta på bilder på mig när jag var yngre och jämföra drag osv. Min man kommer aldrig att kunna se mig (utseendet) i vårt barn. Det har varit en sorg och svårt att acceptera. Det kommer kanske alltid att vara en sorg men jag känner mig starkare nu.

Alla funderingar är välkomna :) 

Mina tankar har varit väldigt "tabu" när jag tagit upp dem med andra, har jag märkt. Kommer jag att se en annan kvinna i mitt barn? Allt detta snack med hur likt barnen är sina föräldrar, hur kommer jag att handskas med det? Mina så kallade talanger, kommer dessa att föras vidare, hur mycket beror på genetik och hur mycket på miljö? Bara vetskapen om att det inte är mitt gentetiska barn har tagit upp mycket av mina tankar. Mitt barn kommer aldrig att kunna titta på bilder på mig när jag var yngre och jämföra drag osv. Min man kommer aldrig att kunna se mig (utseendet) i vårt barn. Det har varit en sorg och svårt att acceptera. Det kommer kanske alltid att vara en sorg men jag känner mig starkare nu.

Vi får inte reda på något. Hårfärg, längd, vikt och ögonfärg som försöker de matcha så bra som möjligt.

Precis sådana tankar hade jag också tidigare. Jag har varit så rädd för hur jag kommer att känna när någon påpekar likheter eller olikheter, jag menar, det är ju inte så att man skriker ut till alla man träffar att "vårt barn blev till genom ÄD". Hos oss är det familj och närmsta vänner som vet.

Jag försöker dock tänka på att jag sååå gärna vill vara gravid, jag vill skapa ett band till mitt barn redan i magen. Känna sparkar, uppleva graviditeten med min man, föda mitt barn och allt vad det innebär. Därför kommer ÄD före adoption i vårt fall.

Äter också femanest, snart återföring, första försöket :)

Jag blir så ledsen att höra om dina missfall, livets är så orättvist! Jag önskar att det får gå bra nu.

30 år jag med, med ett AMH-värde på 0,14, så läkaren sa att det i princip var noll chans att det skulle bli ett barn på naturlig väg. Pga av den dåliga äggreserven har jag 4 misslyckade IVF-försök bakom mig, aldrig ett plus på stickan efter 4 år av försök. Positivt i det hela är att det inte går att koppla till att man inte kan bära ett barn, så det hoppas jag på nu :)

Intressant det där med utredningen, undrar varför sådant inte görs i Sverige? Antar att det betyder att din kropp stöter bort embryot? Rätta mig gärna om jag har fel!

Jag fick själv ordna prov för AMH-värde. Tänker att läkarna kunde ha kollat på detta då jag under alla IVF-bahndlingar fick ta högsta dosen medicin. 

Hej, och välkommen hit :) Ja, det är både och, det är skönt att veta att man inte är ensam, samtidigt som man inte önskar sin värsta fiende att vara ofrivilligt barnlös.

Jag vet inte om det var någon speciell du menade, men jag har gärna kontakt jag med :) Att få diskutera sånt här med personer som förstår är speciellt. Även här har det varit år av frågor som det inte finns något svar på, så arg jag har varit på världen ibland. Det konstiga är att man reser sig, varje gång. Idag har jag tyvärr inte lika lätt till tårar, det är som att man har byggt ett hårt skal runt om sig för att orka.