Att ta sig förbi sveket

Vuxna män och kvinnor är mkt sällan bara "kompisar". Minst någon av dom, oftast mannen, är nästan alltid intresserad av mer. Många kvinnor tro att män tänker på samma sätt som de själva när det gäller att vara kompis mellan könen, men så är det oftast inte. Så om din pojkvän har "tjejkompisar" så bör du räkna med att han sannolikt har mer än bara kompistankar, även om han kanske inte väljer att leva ut tankarna i verkligheten. 

Det är 'konstigt' hur alla ångrar sig först när de har blivit påkommna.

De ursäkterna han kommer med är dessutom klassiska, sjäkvlart visste han att det han gjorde var fel men han VALDE att göra det iallafall. Buhu han visste inte om han var snygg eller inte så då valde han att be om nakenbilder isätllet för att glädjas över sin nya familj.
Sen vem vet hur det hade slutat om du inte kommit på honom, du vet ju inte heller egentligen om det redan har gått längre än nakenbilder

Jag hade nog tvivlat på om det var första eller sista gången, hans ord om det ena eller det andra hade jag definitivt inte litat på, som sagt han har ju gjort detta medvetet.

Nu kommer du sitta och oroa dig och undra hurvida han ljuger eller inte i framtiden, omd u avslutar och träffar en ny kan det här sveket också sitta kvar, någon annan kan alltså få betala priset för vad han har gjort.

Det han har gjort är inte ett misstag utan en medveten handling, ingen fin eller snäll kille sitter väl och ber om nakenbilder samtidigt som man nyss har fptt barn, hans prioriteringar borde legat hos dig och hans barn men istället har han bara tänkt på sig själv, tror knappast han brytt sig om tjejen men det förändrar inget uten gör det nästan bara värre för det fanns ju inte ens känslor inblandade.

Du ska totalt strunta i honom och hans 'panick', du ska bara landa i dig själv, i rollen som mamma, fundera över ditt eget värde.
Jag hade flyttat eller bett honom flytta tills du har tänkt klart, du och barnet är det viktiga nu inte hans svek det sveket får han stå för och betala för själv.

Jag har varit med om det plus partner som varit otrogen (Är man om det spelar någon roll) Det du måste göra är att förlåta och gå vidare, det går inte att älta, tro mig, det kommer komma upp i varje bråk annars många år framöver.

Så antingen bestämmer man sig för att ge han/hon en till chans och går vidare på allvar. Försöker bygga upp tilliten igen vilket förståerligt nog tar väldigt lång tid, men bestämmer man sig för att förlåta får det inte komma upp i bråk om och om igen.

Vet man med sig att man inte kan förlåta, hur tufft det än låter så måste man kanske tänka på sig själv och gå vidare. Ber om ursäkt att det här är det enda rådet jag kan ge. I mina ögon handlar det om självrespekt, du måste kunna respektera dig nog mycket för att säga när det är nog.

Hur du än gör önskar jag dig all lycka både nu och i framtiden, jag hoppas innerligt att allt löser sig för er.

Då vi haft ett så öppet och ärligt förhållande fram tills nu tror jag på honom när han säger att det aldrig hänt tidigare. Han säger att det är första, och sista, gången han gjort något sådant här.

Jag vet allt om vilken typ av relation han har haft med sina tjejkompisar. Vissa har börjat som en flirt, någon har han faktiskt haft sex med osv. Det har han aldrig dolt för mig och han har varit väldigt noga med att involvera mig i relationerna och jag tycker väldigt bra om dom allihop och dom om mig. Denna tjejen har han känt i många år utan att det varit på den nivån och han lät mig som sagt var läsa allt som blivit skrivet hittills eftersom jag var i samma situation med mitt ex som hon är med sin sambo (bortsett från otrohet). Henne hade jag dock från början en jobbig magkänsla för, inte för min sambo utan för henne.. Något som vi pratat om vid flera tillfällen.

Jag är också väldigt insatt i hans relationshistorik då svartsjuka inte existerat i vårat förhållande och vi har pratat om precis allt.

Han är rätt duktig på att göra bort sig när allt är "för bra" men samma misstag begås aldrig mer än en gång. Han levde rätt struligt fram tills han träffade mig med mycket alkohol och andra dåliga val men han har lugnat ner sig successivt sedan vi träffades. Jag har aldrig ställt krav på honom men han vill vara den bästa han kan vara för mig (hans ord).

Jag vet hur han tittar på mig. Han ser på mig som att det inte finns något annat.. Det gjorde han i söndags innan han åkte med.

De första dagarna denna vecka, efter att ha sett den konversationen, tittade jag igenom hela telefonen. Han är inte den som raderar meddelanden och självklart såg jag en del jag önskar att jag inte sett men ingenting sånt. Han har höjt mig till skyarna. Det enda som nuddat ämnet sex i hans konversationer från att vi träffades är när han berättat för någon om hur fantastiskt vårat är. Det enda negativa jag läst som rör mig är om han skällt över hormoner under tiden jag var gravid.

Jag har pratat med en vän som varit på hans sida av detta. Hon älskar sin man men mådde dåligt själv just då. Hon ångrar det hon gjort varje dag men han vet ingenting. Hon skulle aldrig vara fysisk med någon annan, inte ens då. Det handlade bara om uppmärksamheten.

Hans kompisar är arga på det han gjort. Dom står på min sida i detta men är chockade just för att han är så lycklig med mig (deras ord).

Vi har/hade det där förhållandet "alla" avundade. Vi har fått höra från start hur folk önskar att dom fick uppleva det vi har och vi har aldrig spelat. Vi har inte överdrivit eller undanhållt hur vårat förhållande ser ut. Men vi har heller aldrig bråkat. Aldrig höjt rösterna åt varandra. Vi har diskuterat och pratat tills vi löst våra meningsskiljaktigheter.

Jag vill förlåta men hur ska jag göra för att sluta måla upp fortsättningen av konversationen i mitt huvud?

Om det varit påväg dit men tvärnitat och blivit en vänskapsrelation så ser jag ingen anledning till oro och fantisera får man alltid göra. Jag gör, varför skulle inte han få?

Sexuell attraktion är inte begränsat till den man har romantiska känslor för och det är något som är svårt att styra över.. Det är handling, inte tankar, som är det viktiga.

Han och jag har lite olika syn för var gränsen går. Han har aldrig dolt något för mig innan och har skämtat över gränsen med andra. När jag fått se det har jag sagt ifrån eftersom MIN gräns är lägre än hans.

Hon påstod att detta var på skämt. Han med från början, när han märkte att hon hakade på utan tvekan så gick det längre och han ville bara testa (som han själv sagt). Han kan inte ljuga för mig.. Jag ser och hör direkt om han döljer något och även om det ibland tagit tid så har han alltid sagt sanningen hur jobbigt det än har varit. Idag kommer han hem. Har han ljugit så Kommer jag veta det innan denna dagen är slut.

Jag vill också lägga till att hans panikattack kom när jag sa "vet du om att du inte bara sårat mig, du har krossat mitt hjärta". Innan det har han varit ledsen och ångerfull men bitit ihop och tagit allt jag sagt och skrivit.

Ett till tillägg. Han erbjöd mig när han skaffade ny telefon att lägga in mitt tumavtryck för att låsa upp telefonen. Jag tackade nej då.

Vi upptäckte mitt i allt detta att hans facebook blivit hackad (eller jag upptäckte) så han bytte lösenord. Han har dock lovat att skriva upp det när han kommer hem.

Det var jag själv som sa att jag inte vill ha full tillgång till allt. Jag förstörde även hans gamla telefon.

Har jag möjlighet att logga in kommer jag ha svårt att fokusera framåt och jag står med en fallskärm i en ubåt.

Men nu funderar jag på om det kanske hjälper att få tillbaka tilliten om jag har full insyn..

Ni har inte haft en öppen och ärlig relation. Han kan ljuga och gå bakom din rygg tillboch med när du är nyförlöst. Det ni har är motsatsen till en ärlig och öppen relation. Du trodde att han var trogen och älskade dig men det är han inte. Allt du trodde om er relation måste du omvärdera. Det enda du vet med säkerhet är att han gärna ljuger för dig och går bakom din rygg. Att han dessutom gör det när du är nyförlöst och samtidigt skriver ett gulligt meddelande till dig visar att han inte ens har en grundläggande mänsklig respekt för dig.

Men du sväljer hans lögner. Går på hans "panikattack" och tror dig själv se när han ljuger eller inte. Kanske är det ett försvar för att du är nyförlöst och rädd, kanske är det önsketänkande. Glöm dock inte att du just nu bara vet en sak om ett förhållande: han ljuger och går bakom ryggen på dig. Ärlighet, öppenhet och kärlek finns inte längre.

Du kan välja att gå vidare i en ny relation eller börja om från början med din sambo. Men det du trodde att ni hade och det du trodde att du visste om honom stämmer inte.

Jag tror mig inte veta, jag vet. Även under dessa dagar har jag vetat när han försökt försköna situationen.. Och det har inte tagit många minuter innan han berättat som det är istället.

Jag har själv, i tidigare relationer, drabbats av panik och gjort saker jag ångrar (precis efteråt och än idag). Det är fullt möjligt att man gör saker i stunden och sedan ångrar sig och aldrig gör om det. Min syn på kärlek och attraktion är inte svart och vit.

Han gick över min gräns för vad som är okej, hans gräns är dock mycket högre (inte bara för honom, allt han anser är ok för honom är även okej för mig). Nu har han gjort bort sig, det vet han. Han borde även veta att det är här min gräns går och borde därför inte göra om det.

Jag är faktiskt inte ute efter negativitet även om jag förstår att det är i ett gott syfte. Jag vill ha tips och råd för hur vi ska ta oss igenom detta tillsammans.

Du verkar ju så otroligt säker på hans trovärdighet ("om han gjort något dumt en gång så gör han aldrig om det"), och öser ur dig vilken ärlig människa han är och hur väl du "läser" honom, så vad är det du vill ha tips och råd om egentligen? Med din logik kommer det inte att hända igen och är alltså inget att ödsla mer energi att tänka på.