Inlägg från: AndreaBD |Visa alla inlägg
  • AndreaBD

    Rätt studier/yrke för sonen?

    Min son har pluggat astronomi på universitetet i fyra år, men det gick inte så bra. Han tröttnade, ser ingen framtid i det och har egentligen bara läst ungefär motsvarande två år.

    Frågan är vad han ska göra istället. Den enda idén som han har är: Då får man väl bli lärare, i matte och NO. Han har ett deltidsjobb nu där han jobbar med skolklasser med fysik-experiment. Så nu är han inne på att bli lärare, trots att han aldrig velat jobba med människor och framför allt inte med barn.

    Har någon alternativa idéer? Jag har ju tjatat på honom hela tiden att han ska gå till studievägledaren, men än så länge har han inte gjort det. Vad finns det annars som man kan plugga till och jobba med som har med matte och fysik att göra. Ännu bättre om han kan tillgodoräkna nåt som han har läst.

  • Svar på tråden Rätt studier/yrke för sonen?
  • AndreaBD
    BuoBä skrev 2017-09-22 21:38:24 följande:

    Din son är minst 23 år gammal. Låt honom bestämma själv vad han vill göra med sitt liv!!


    Bestämma själv får han gärna göra. Jag skulle bara vilja se att han ta reda på alternativen och inte bara gör det första han kommer på. Och så vill jag helst att han tjänar egna pengar innan han är 30.
  • AndreaBD
    Tow2Mater skrev 2017-09-22 22:42:07 följande:
    Beror ju på om han bor hemma eller inte.
    Det gör han, och det verkar som om han inte har så bråttom att komma hemifrån och att tjäna egna pengar. Så, jag vill sätta lite fart på honom. Okej, han var deprimerad, fick medicin, mår bättre nu.
  • AndreaBD
    Carambolan skrev 2017-09-22 21:39:31 följande:

    Det är inte så att han genom sitt extrajobb har upptäckt att han faktiskt gillar att jobba med barn...? Man kan ju ändra sig.


    Precis, det är det jag funderar på också. Jag tolkar det som han berättat så att han tycker det är roligt att stå framför en grupp/klass och visa det som han också är intresserad av. Och det är ju en anledning att läraryrket kan passa honom. Däremot tycker han fortfarande att ungarna är jobbiga. Nja, ibland kan han också tycka att vissa är duktiga och att det är roligt när de är aktiva och påhittiga. Men han säger fortfarande att han tycker att ungarna är ganska jobbiga.

    Både jag och hans pappa är lärare - och jag kan ju också säga att ungarna är jobbiga. Fast, för mig är det egentligen inte det ideala jobbet heller. Hans pappa däremot är mycket populär bland eleverna och lever för sitt jobb. Samtidigt är han inte ett dugg omhändertagande, precis som sonen. Men det kanske inte alla manliga lärare behöver vara? Det kan räcka om man gör rätt saker, är tillräckligt underhållande. Lärarjobbet passar ju "ensamvargar" också, då man får jobba ganska självständigt. Även om det numera är lag också. Men i klassrummet är man i regel ensam.
  • AndreaBD
    Jemp skrev 2017-09-22 23:40:26 följande:

    Varför tjata på honom och varför protestera mot hans (eventuella) yrkesval? Tror du gör två stora misstag där


    Jag protesterar mot INGA val. Jag vill bara inte försörja honom typ 10 år till. Nu har han slösat 4 år, nästa studier måste leda till något.
  • AndreaBD
    Tow2Mater skrev 2017-09-22 22:42:44 följande:

    Ingenjör.


    Ja.... det har jag också tänkt på. Vet inte varför han inte alls verkar dras mot det. Han gick ju teknisk program på gymnasiet.
  • AndreaBD
    Carambolan skrev 2017-09-23 00:08:28 följande:
    Gillar han läraryrket men inte barnen är det ju bara att jobba på komvux Stor brist på mattelärare för både barn och vuxna.
    Ja, jag trodde också att man kunde jobba på komvux eller liknande när jag läste till lärare. Men det är många lärare som tröttnar på kaoset på högstadiet eller gymnasiet, så det finns många att konkurrera med. Visst, gymnasiet kan vara bättre, men det beror också på vilket program. Och ämnet spelar förstås också roll. Matte går säkert bättre.
  • AndreaBD
    Studentpappa skrev 2017-09-23 12:28:10 följande:

    Varför ska du försörja honom? Han är ju vuxen, se till att han får ta ansvar för sitt eget liv. Det såg mina föräldrar till att jag förstod när gymnasiet var slut.


    Idén var att han barnen inte skulle behöva ta studielån. Jag har själv betalat tillbaka studielån, det är ju skönt om man slipper. Men då tänkte jag, fyra, högst fem år. Han har redan hållit på i fyra år. Om han börjar om nu så kan det ju bli ytterligare fem år. Det var just det som inte var meningen.
  • AndreaBD
    Typi skrev 2017-09-23 12:51:08 följande:

    Typiskt dålig lärare som läser ett ämne de gillar, inser att det inte ger jobb och sen blir lärare!!! Alltså hur tänker man då? Ingen som helst respekt för läraryrket eller eleverna man ska undervisa, bara insnöad på ett smalt ämne.

    Om du nu ändå är inne och lägger dig i vad din vuxna son ska göra med sin karriär så kan du ju påtala det olämpliga i att bli lärare om man inte vill vara just lärare!


    Så gjorde inte jag, och inte hans pappa heller. Och jag lägger mig inte i VAD han ska studera, men jag räknade med att få försörja honom högst i fem år efter studenten - inte i tio år!  Han har två syskon också, de måste också ha en utbildning.

    Och det är ju just därför jag frågar här vad det kan finnas för andra möjligheter - för att jag inte vill att han bara gör det här, även om det inte är hans grej.

    Sedan är det inte säkert heller att det inte är hans grej. Jag har sett många, där man inte hade trott det heller.
  • AndreaBD
    Carambolan skrev 2017-09-23 14:50:35 följande:

    Men det borde han väl förstå själv också, att erbjudandet om försörjd studietid inte varar för evigt? Om inte så säg att han får ett år till och därefter får han försörja sig själv bäst han vill.


    Nja, jag är väl lite för snäll där för att begränsa det till ett år. Jag avvaktar i alla fall tills han har en plan. Då vet vi hur lång tid det ska ta. Och så får jag ta ställning till det. Efter den här erfarenheten tänker jag också begränsa det till ett konkret antal år i alla fall. ;)
  • AndreaBD
    Studentpappa skrev 2017-09-23 15:33:38 följande:
    Nu ser du hur bra det fungerade, nu är det dags att han tar tag i sitt liv och blir vuxen. Jag har också studielån, det tynger inte mig nämnvärt. Om jag har behövt välja mellan att bo hemma som vuxen eller ta studielån hade jag valt lån alla dagar i veckan. Jag förstår inte unga vuxna som vill bo hemma helt enkelt, har man ingen önskan om att få vara självständig?

    Har man inget eget driv och vet att mamma ändå fixar mat och husrum (och säkert tvätten) så finns ju inte direkt incitamentet att ta sig i kragen.
    Jag och min exman hade studielån att betala tillbaka och så mycket tjänade vi inte  i början, och vi tyckte det var belastande. Det gick precis runt då.

    En faktor är förstås att det är hemskt svårt att få en lägenhet i Stockholm om man inte köper. Du kanske inte bor i Stockholm? Och så flyttade jag själv hemifrån när jag var 18, för att jag inte trivdes hemma, inte hade bra relation till mina föräldrar, och då tar jag det som något positivt att mina barn trivs så bra hemma. ;)
  • AndreaBD
    Studentpappa skrev 2017-09-23 16:08:05 följande:
    Måste man bo i sthlm för att plugga? Det är väl det tråkigaste stället att plugga på i Sverige då det knappt finns något studentliv. Ett utmärkt tillfälle att klippa navelsträngen och flytta från mamsen. Jag flyttade till Åre det första jag gjorde, inte det lättaste stället att få bostad på utan att köpa men det gick att ordna det också. Hade jag velat till sthlm är jag övertygad om att jag löst det också.

    Jag har ett toppenförhållande till mina föräldrar och har haft den bästa uppväxten man kan tänka sig. Det förändrar inte viljan till självständighet.
    Nej, det är klart man inte måste. Men tanken var ju i början att studera utan att behöva ta lån och han kom ju in på universitetet i Stockholm, i det ämnet som han ville studera. Man flyttar ju inte heller med flit långt bort om det innebär att man måste lägga en massa extra pengar på boende.

    Jag har också föreslagit - det fanns nån högskola i Dalarna där man fick betalt för att läsa till matte-/NO-lärare. Då skulle det förstås vara värt det. Men jag tror det är inte längre så. Det beror ju lite på omständigheterna också. Vi har ett stort hus, så det känns lite onödigt. Och vi har just haft ett h..... med att fixa lägenhet till min mans dotter. Det är inte lätt här.
Svar på tråden Rätt studier/yrke för sonen?