Vi som väntar på IVF
Ser att det va ett sen du skrev tråden, men har det hänt något sen dess? har ni påbörjat processen? Vår remiss ska skickas in nästa vecka efter ett blodprov, dock till RMC Linköping.
Inlägg från: 8992
|
-
-
Oh va roligt för dig! Så ni sätter igång direkt eller hur funkar det?
Jo efter att ha läst runt lite och pratat med min barnmorska så har jag fått veta att dom har som mål att första besöket ska ske inom 2månader från att remissen kommit till dom, vilket dom oftast lyckas med. Så det känns skönt att man ändå har en ungefärlig bild av när det är dags ???? -
Från att vårdcentralen skickade remiss till kvinnokliniken till första besöket tog en månad. Sen var det direkt spermaprov och spolning gjordes under vår utredning under vintern. Äggreserv nämndes inte på något av våra besök förutom att läkaren såg äggblåsor och att det fint ut på vul. Gjorde ganska många blodprov pga att jag har ett prolaktin)värde (tror jag jag det heter) som var förhöjt men dom hittade ingen orsak till det och värdena va ändå rimliga så vi blev oförklarligt barnlösa. Sedan fick vi vänta från januari fram tills nu då jag var tvungen att fylla 25 för att få en remiss .
Oj, det lät jobbigt. Jag känner mig nästan lite bortskämd då det inte är något ?fel? på mig. Slemhinnan kanske ?dyker upp? med hjälp av hormonbehandling under ivf-processen?
Vart bor du & vart ska ni göra behandlingen :) -
Ja, det är jättetråkigt! När jag ringde första gången angående problemet var jag 22år då skrattade personen i telefonen i princip och sa att jag gott kan vänta pga åldern och kommenterade att man ?måste ha haft ett långt seriöst förhållande innan man har rätt till hjälp?. Då hade vi varit tillsammans i 7år. Folk har så mycket åsikter om unga som vill ha barn...Så när vi sökte förra vintern då ringde min man som då va 27 och blev jättebra bemöt.zuces skrev 2017-11-17 22:26:53 följande:
Hela Sverige har 25 årsgräns förutom Västra Götaland! Jag är 22 och sattes i kö i Maj. Så orättvist med så olika i vården..
-
Ja, jag är urdålig på att vänta & har verkligen inget tålamod haha men försöker tänka att från imorgon när blodproven är tagna så bör det ta max 3 månader till första besöket, och att den tiden är ingenting jämfört med tiden vi redan väntat :)Hormonkarusellen skrev 2017-11-18 18:53:50 följande:
Ah, vi är snart 30, så vi behöver inte vänta in åldern, utan jag hoppas det går snabbare för oss då. Visst känns det alltid som så lång väntan? Jag menar man har väntat och längtat så länge redan, så varje missad cykel som inte ens är ett försök tycker jag är hemsk!
Vi bor i Stockholm, går på st Göran men vet inte var man får göra ivf sedan.. vi ska väl genomgå utredningen fullt ut nu, så att vi får en köplats , tycker vi väntat länge på det också
Jag är en sån som vill veta allt, googlar som en galning, och tänker långt fram i tiden så funderar redan på själva behandlingen. jag är redan nervös för sprutorna & äggplock då min man har extrem fobi för allt som har med sprutor och sjukhus att göra, så kommer få sköta sprutorna själv & på äggplock får syrran följa med om hon får. Undrar om man faktiskt får ha med sig någon annan än partner in under Äp ???? -
Spolningen är nog en av dom konstigaste sakerna jag gjort i livet haha många hade skrämt upp mig och sagt att det skulle göra ont, vilket det inte gjorde, men känslan av vätskan va så obeskrivlig att jag bara skrattade haha.Hormonkarusellen skrev 2017-11-19 11:56:09 följande:
Så långt vågar jag inte tänka tänker alltid bara ett steg fram, men oroar mig för att det ska ta tid just.. men sprutor som är min stora skräck, och hur det ska gå, sånt kommer senare, nu är jag bara i att mannen måste få till spermaprovet och jag spolningen, så att vi kan få det dör uppföljningsmötet och köplatsen. Sen kommer nästa oro
Tog sista blodproverna innan remiss idag. Någon som har koll på hur lång tid det kan ta innan svaren kommer? Dom sa inget om vad som händer efter det steget, men dom borde väl skicka remissen direkt om det inte är några konstigheter med proverna? :) -
Jaha, va tråkigt! Jag som hatar telefonsamtal haha ser man på 1177 när remisser är skickade/mottagna?zuces skrev 2017-11-22 11:38:01 följande:
Jag håller med, man får tyvärr ta tag i allt själv och hålla koll på att remisser skickas och även tas emot! Min tappades ju bort först så den fick skickas om på nytt..
-
zuces skrev 2017-11-22 15:47:59 följande:Kom på att du antagligen inte ska behandlas på Sahlgrenska! Vet inte hur det är med det sjukhuset du ska behandlas på. Så kanske de skriver! :)
Jag har verkligen problem med telefonsamtal så hittills har min man varit snäll och skött allt sånt. Har sån telefonfobi att jag inte ens svarar på okända nummer haha. Måste verkligen jobba på det! Nej, det blir RMC i Linköping för vår del. Men vad jag har läst i olika trådar så gäller det att ligga på angående remisser även där.
-
Oh va kul för er! Härligt att det känns så bra :) hur blir det för er nu? har hört att det finns långa och korta varianter av behandlingar med sprutorna:)zuces skrev 2017-11-22 21:48:39 följande:
Jaa men be honom göra det! Jag har också extrem telefonfobi i perioder hahah vet inte ens varför.. är annars en jättesocial person. Idag var vi på uppstartssamtal! Känns jättebra och man blir verkligen väl omhändertagen att man längtar till nästa gång man ska få träffa dessa människor nästan.. haha. Efter idag kommer nog jag ta alla samtal då det mest kommer handla om när jag ska börja med sprutor osv. Så tror det släpper när man väl träffat människorna!
Ja, det får nog bli så för mig i framtiden med. Det brukar kännas bättre när jag vet på ett ungefär vem som ringer och varför :) -
Men herregud! Så orättvist! Det är inte ditt fel, vet att det är svårt, men så ska du inte tänka! Fick du några tips om hur du ska gå upp på bästa/snabbaste sätt?Hormonkarusellen skrev 2017-11-23 09:34:55 följande:
Totalt kaos idag. Har gråtit så otroligt mycket. Var hos gyn igen, inget ägg och ingen hinna. Ivf kommer inte på tal, eftersom det inte hjälper med stimulering och jag väger ett kilo för lite. Sa att då klämmer jag i mig tio bullar då, så väger jag mer. Men det hjälper inte. Vi får inte göra spolning och remiss till ivf. I vår kan det bli på tal om jag gått upp två kilo (ett för marginal) och sen går det snabbt - det är inga väntetider, så då kan det bli ivf till september. Jag började såklart storgråta och sa att då är det ju mitt fel - jag väger för lite? Nej för jag äter ju normalt, så det är inte mitt fel. Men inget kommer ske förrän jag gått upp två kilo och hållt den vikten. Men då ÄR det ju mitt fel? Om någon sagt det här till mig för fyra år sedan när jag första gången sökte för utebliven mens hade jag väl lagt på mig tre kilo direkt. Sen har jag väl vägt både tre och fem kilo mer än idag, och inte hade jag någon ägglossning då heller..
jag kan inte sluta gråta, det är mitt fel att jag inte har ägglossning, att vi inte får ivf och att vi inte får barn.
-
Fick du alltså ingen rådgivning? Dom borde ju kunna ordna en träff med dietist? Har någon gett dig förslaget med kaloririka näringsdrycker? Vet en tjej som av andra anledningar behövde gå upp i vikt, då åt hon en kost med mycket protein & kolhydrater, ett mål mat eller näringsdryck var tredje timma. Det fungerade bra för henne och hon gick upp 5kg på 2 månader.Hormonkarusellen skrev 2017-11-23 12:09:20 följande:
Tack för pepp, är helt knäckt. Har ju gått i fyra år och ingen har tidigare reagerat så på vikten... det är tydligen en tvärhård gräns för ivf på BMI 19, men jag har 18,6. Att jag smäller i mig tio bullar hjälper inte, det ska vara långsiktigt. Så först i vår om jag håller en högre vikt.
Såhär ser vi ut i min familj, så jag vet inte hur mycket jag kan gå upp hälsosamt, inga tips fick jag - men bullar va fel... det blev sånt fokus på vikten, känns skitjobbigt. Och framför allt känns det som mitt fel... allt slit är ett kilos fel... mitt fel... blä!
-
Gud va jobbigt för dig. Måste va riktigt svårt, man kan ju inte göra något åt hur kroppen förbränner kalorierna :(Hormonkarusellen skrev 2017-11-29 07:07:08 följande:
Nej ingen hjälp. Ät mer träna mindre. Jag kan säkert äta mer, men det är liksom inte så att jag slarvar! Frukost, frukt, lunch, yougurt eller frukt och middag. Däremellan oftast godis eller kakor på dagen, och chips eller nötter på kvällen... kalorimässigt lär jag ligga på överskott men borde antagligen byta ut godis mot mer mat..så det är vad jag jobbar på nu.
Två kilo pendlar man ju nästan. Var så nöjd häromdagen och tänkte att nu är jag nästan där och nu är jag typ tillbaka från start igen.
-
Jag förstår dig, jag använder träningen som terapi också. Promenader och styrkepass borde ju inte vara något problem. Styrketräning kan ju bidra till viktökning om du lägger på dig muskelmassa. Jag har även börjat med att färglägga mindfullness målarböcker. Det är avslappnande och man släpper tankarna på allt annat för en stund. Sitter med målarboken, lite snacks och musik när jag känner mig nere.Hormonkarusellen skrev 2017-11-29 10:53:16 följande:
Jag får bränna mindre, träna mindre... men jag mår SÅ dåligt över det här fertilitetsskiten och då har frisk luft - en löptur tex, eller att svetta av sig ett tag på gymmet, har räddat mig från att gå under helt. Nu är det kanske det som förstört för mig? Det blir en så dålig spiral, träning blir negativt laddad, och att ligga hemma och tycka synd om mig själv blir ännu värre. Någon som har tips vad man kan göra istället?
Jag brukar baka, laga mat, pyssla och se på tv, men att komma ut eller iväg har varit jätteviktigt för mig också. Promenader måste väl ändå vara bra? Träning ska ju vara bra, så jag borde väl kunna fortsätta i liten skala? Lite styrka någon gånger i veckan och ett konditionspass?
-
Jag tänker att om du är van vid träning & mår bra av det, och sen slutar med det så kommer du ju må sämre psykiskt vilket kan påverka kroppen/eventuell graviditet negativt? Känns som dom behöver ge mer konkret fakta och rådgivning för att du ska kunna göra det som är bäst för dig och situationen.Hormonkarusellen skrev 2017-11-29 11:22:56 följande:
Jac har också haft såna, men de blev inte så snygga dom jag tänkt, haha. Jag har broderat adventskalendrar, tre st. Så helt rabiat kan jag ju inte vara, fatta mycket tid jag suttit still med dem men man känner sig sämst och fel, som tydligen inte kan göra något ordentligt - inte ens träna eller äta tydligen. Jag hsr tränat mycket - jag har ju mått skitkass, men inte SÅ mycket?! Eller? Hur vet man vad som är mycket eller lagom liksom... usch! Det finns ju de som springer maraton, och blir gravida, så lite löpning kan väl inte göra mig infertil?!
-
För oss går det framåt iallafalll! Läkaren på gynmottagningen ringde för att säga att proverna vi tog såg bra ut & att remiss skickas. Så nu känns det som att det börjar rulla igång på riktigt :) hon sa att vi kan förvänta oss första besöket på rmc i slutet av januari/början av februari.Hormonkarusellen skrev 2017-11-29 20:49:52 följande:
Ja verkligen, och allt kring träning och mat blir en ångest som jag inte riktigt känt innan. Tycker om något att det är värre nu i alla fall, nu tänker jag ju på det hela tiden.
Men jag äter portioner för en häst, jag tränar mindre, bara promenader varannan dag och lätt styrkepass varannan.
Men åh, hur är det med alla andra? Någon som gör framsteg eller som går med andra bekymmer?