Fira födelsedag med bara pappan?
Kan inte pappan göra något med barnet den dag hen önskade (gå ut och äta/gå på bio eller vad som kan passa) och så kan ni ha tårtfika tillsammans en dag då ni alla är samlade?
Inlägg från: Anonym (Eva)
|
-
-
Jag förstår att för dig är ditt barns känslor viktigare än ditt bonusbarns, men varför är det viktigare för din partner att ditt barn (eller du?) inte blir ledsen än att hans eget barn (som dessutom är den som skall firas) får känna att pappa lyssnar på hens behov?Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 14:43:02 följande:
Så tänkte nog barnet också men för oss är det viktigt att vi är en hel familj. Vill inte att mitt barn ska känna sig utanför om vi firar när hen inte är här.
Nu är det bonusbarnet som fyller år och om hen och pappa gör något gemensamt den dag hen föreslagit för sin pappa och ni sedan firar med god middag och tårta när ni är alla tillsammans tror inte jag att ditt barn behöver känna sig åsidosatt. Särskilt om du hjälper ditt barn att hantera det och inte lägger över din egen önskan om familjekänsla på ditt barn. -
Nej, två viljor strider mot varandra; din (ditt barns?) önskan att ditt barn inte blir åsidosatt och hans barns önskan att få fira tillsammans med sin pappa på en dag hen föreslagit. Pappan måste därför välja att du (ditt barn?) blir ledset eller att hans eget barn blir ledset. Väljer han att gå på din vilja prioriterar han ditt barns eventuella känsla av utanförskap framför sitt eget barn.Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 15:30:46 följande:
Min sambo har varit tydlig från dag ett att jag och mitt barn prioriteras lika högt som hans barn och att han ser oss som en familj. Så det är lika viktigt för honom som för mig.
Du och din man skulle mycket väl kunna lösa detta genom att exempelvis göra som jag föreslog. Kanske kunde det bli en tradition att du och din man firar era egna barn lite extra, förutom ert familjefirande.
Om du framhärdar i detta och din man inte lyssnar in sitt barn tror jag att ni splittrar familjen mer än att få den att bli sammansvetsad. -
Så det är alltså dina känslor det handlar om och som skall prioriteras framför en nioårings? I så fall är din man inte alls "fin" med sitt barn utan prioriterar bort hen för att du inte ska bli sur. Bedrövligt!Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 15:57:12 följande:
Det kanske inte har framgått så tydligt men detta att vi firar tillsammans än nästan viktigare för min sambo än för mig. Så det är liksom inte bara jag även om vi var överens om upplägget. Det är viktigt för honom att visa mig att mitt barn är lika mycket värt som hans.
-
I de "kärnfamiljer" jag har insyn i brukar föräldrarna ta hänsyn till hur barnet vill bli firat och jag tror inte att de är särskilt unik.Ess skrev 2017-10-14 16:25:04 följande:
Det är de vuxna som ordnar kalaset och de vuxna som bestämmer när det kommer att bli. Självklart kan barnet ha önskemål om tidpunkt, men de vuxna har vetorätten.
Konstigt att det blir sånt tjafsande när det gäller ett skilsmässobarn, då ska plötsligt allt ordnas exakt efter dess minsta nycker.
Varför skall bonusförälderns känslor prioriteras över barnets?
TS borde växa upp och lära sig att stå tillbaka för andra ibland, och hennes man borde kunna behandla sin partner och sitt barn utifrån deras ålder istället för att avkräva barnet att vara den vuxna och mogna bara för att TS inte fixar det utan att sura. -
Så, om era barn hade önskemål om att få fira på ett särskilt sätt som ni, om ni ville, skulle kunna tillmötesgå (som i TS fall göra något bara ni en dag och firat med bonussystemen en annan) så hade ni alltså -bara för att statuera att det är ni vuxna som bestämmer- valt att göra på annat sätt? Det är nämligen just det som TS man väljer att göra när han prioriterar sin partners känslor framför sitt barns.Ess skrev 2017-10-14 17:42:47 följande:
Eh nej. Vi tar en helg när vi själva och gäster kan.
Vem har överhuvudtaget nämnt att ts känslor ska prioriteras?
De vuxna bestämmer när firande är lämpligt, oavsett sammansatt eller kärnfamilj.
Det är väl inget konstigt att vilja fira när övriga också kan. Vi skulle inte välja att bjuda hit och fira hans barn när våra egna inte var hemma.
Ja, att du aldrig skulle vilja göra något för att tillmötesgå din mans barn sedan tidigare har nog ingen som finns här på FL missat, men att du dessutom tycker att dina egna barns önskemål är så nedvärderade var en nyhet. Känner dig inte alls, men du framstår tyvärr som en gravt narcissistisk person. -
Som sagt, här finns möjligheten att tillgodose bådas önskemål. Pappan skulle kunna välja att göra något med sitt barn den dag hen önskar det OCH ha födelsedagsfirande "som en familj" med TS och hennes barn när de alla är samlade. Då skulle barnet både få fira med pappan och med TS och hennes barn -något som troligen skulle uppskattas stort då få nioåringar nog skulle säga nej till tre firanden.Anonym (Så här tycker jag) skrev 2017-10-14 17:10:40 följande:
I en riktig familj vare sig det är en kärnfamilj eller nyfamilj så prioriterar man naturligtvis ingen vare sig vuxna eller barn utan man ger alla lika mycket plats och omtanke
Ssen vid vissa tillfällen som sjukdom etc eller liknande så bör man ju fokusera på den som behöver det, men här handlar det om vilken dag och då borde det vara de vuxna som avgör vilket som passar bäst om det alltså inte är just födelsedagen för den däremot är ju speciell men om det ska vara dagen innan eller efter födelsedagen avgör ju de vuxna och inte barnen.
Men eftersom pappan anser att hans barn skall vara den mogna som kan acceptera att inte få som hen vill eftersom han anser att hans partner inte klarar av det så lägger han grunden för att hans barn skall ta avstånd från honom och TS. Barnets känslor räknas inte in eftersom TS blir ledsen och kinkig om hon inte får som hon vill och mannen klarar visst inte av att stå emot gnället... -
Det står i inlägg #23 att "Det är viktigt för honom att visa mig att mitt barn är lika mycket värt som hans."Påven Johanna II skrev 2017-10-14 19:16:04 följande:
Fast det står väl ingenstans att det är ts som gnäller? Här verkar det ju snarare vara pappan (och troligen även ts) som helt missförstått hur man visar varandra att man värdesätter varandra. Ts skriver ju att det är främst pappan som driver detta och att han gör det för att visa henne och hennes barn att de är exakt lika viktiga och lika högt prioriterade som det egna barnet. Problemet är att de har fått hela saken om bakfoten, vilket - som vanligt - barnen får lida för. Den här gången pappans barn, en annan gång kanske ts barn.
Om TS hade talat om för sin sambo att han gärna fick fira en extragång med sitt barn förutom deras gemensamma firande och att hon inte trodde att hennes barn skulle känna sig mindre värd för det så skulle han kanske kunnat tänka sig att tillmötesgå sitt barns önskemål.
TS har möjligheten att visa sitt bonusbarn att hon anser att hens känslor och åsikter också är värdefulla men väljer att tyst låta sin man ignorera sitt barns önskemål för att han tror att hennes barn skulle känna sig åsidosatt. -
ELLER så skulle nioåringen kunnat få både ett litet firande med pappa OCH tårtkalas med pappa, TS och TS barn om mannen kunde tänka lite utanför sin trånga box. Det är väl ingen som menar att TS barn skall lämnas utanför familjefirandet, men att födelsedagsbarnet kunde få ett extra minifirande med pappa när hen nu önskar det. Och självklart måste pappan säga nej om det är praktiskt möjligt, men nu är det bara en principfråga där barnets önskemål och känslor prioriteras bort för att mannen hellre tillmötesgår sin partner och hennes barn (?).dfgkjhdskj skrev 2017-10-14 19:22:06 följande:
Det är inte konstigt att pappan vill att alla i hans familj ska vara inblandade och i hans familj ingår nu också ts hans bonusbarn. Det verkar ju också som en del glömmer att ts barn också är ett bonusbarn eller är det ok att kvinnors bonusbarn blir exkluderade?
Hade det varit tvärtom med ts barn som hade velat uteslutna ts bonusbarn då hade det varit ett himla gnäll åt det hållet istället.
FL i ett nötskal alltså. Kanske folk ska sluta läsa orden bio och bonus så slipper man flippa ur och kan se på det mer rationellt.
Födelsedagar firar man på den dagen barnet fyller år, är barnet hos den andre bioföräldern så firar man naturligtvis när det passar bra för alla i familjen, inte sjutton går vuxna människor helt efter barns önskan oavsett vad det gäller, finns utrymme visst men finns det andra aspekter att ta med i beräkningen så är det ju så.
Barnet ska bli firat, det är väl bra att pappan och ts vill att barnet är inkluderat i familjen istället för undanskuffad, skillnaden är att pappan och ts inte vill skuffa undan ett annat barn, det barnets känslor har ni ju helt tappat bort som sagt, sorry ts barn du får inte vara med och äta tårta för du är inte en del av familjen..
Varför skapa ett problem när det inte finns ett, herregud barnet ska firas och få tårta presenter och uppvaktning men ni får det att låta som jordens undergång, nej det är inte hemskt om det sker på en tisdag istället för en onsdag tex.
Så sluta bli alldeles gråtmilda över något som inte är ett problem. Tänk om pappan hade varit tvungen att jobba ska han säga till jobbet att hans barn vill bara den dagen och då måste han rätta sig efter det.. ja ni hör ju själva hur löjligt det låter.
Och jag skulle säga tvärtom vad gäller bio-/ bonus-. Om ett barn i en kärnfamilj velat gå på bio/ha mysdag med pappa och sedan få tårtkalas med familjen skulle ingen tycka illa vara, men att ett barn i en bonusfamilj vill göra något med bara sin förälder är hemskt. -
ELLER så skulle nioåringen kunnat få både ett litet firande med pappa OCH tårtkalas med pappa, TS och TS barn om mannen kunde tänka lite utanför sin trånga box. Det är väl ingen som menar att TS barn skall lämnas utanför familjefirandet, men att födelsedagsbarnet kunde få ett extra minifirande med pappa när hen nu önskar det. Och självklart måste pappan säga nej om det är praktiskt möjligt, men nu är det bara en principfråga där barnets önskemål och känslor prioriteras bort för att mannen hellre tillmötesgår sin partner och hennes barn (?).dfgkjhdskj skrev 2017-10-14 19:22:06 följande:
Det är inte konstigt att pappan vill att alla i hans familj ska vara inblandade och i hans familj ingår nu också ts hans bonusbarn. Det verkar ju också som en del glömmer att ts barn också är ett bonusbarn eller är det ok att kvinnors bonusbarn blir exkluderade?
Hade det varit tvärtom med ts barn som hade velat uteslutna ts bonusbarn då hade det varit ett himla gnäll åt det hållet istället.
FL i ett nötskal alltså. Kanske folk ska sluta läsa orden bio och bonus så slipper man flippa ur och kan se på det mer rationellt.
Födelsedagar firar man på den dagen barnet fyller år, är barnet hos den andre bioföräldern så firar man naturligtvis när det passar bra för alla i familjen, inte sjutton går vuxna människor helt efter barns önskan oavsett vad det gäller, finns utrymme visst men finns det andra aspekter att ta med i beräkningen så är det ju så.
Barnet ska bli firat, det är väl bra att pappan och ts vill att barnet är inkluderat i familjen istället för undanskuffad, skillnaden är att pappan och ts inte vill skuffa undan ett annat barn, det barnets känslor har ni ju helt tappat bort som sagt, sorry ts barn du får inte vara med och äta tårta för du är inte en del av familjen..
Varför skapa ett problem när det inte finns ett, herregud barnet ska firas och få tårta presenter och uppvaktning men ni får det att låta som jordens undergång, nej det är inte hemskt om det sker på en tisdag istället för en onsdag tex.
Så sluta bli alldeles gråtmilda över något som inte är ett problem. Tänk om pappan hade varit tvungen att jobba ska han säga till jobbet att hans barn vill bara den dagen och då måste han rätta sig efter det.. ja ni hör ju själva hur löjligt det låter.
Och jag skulle säga tvärtom vad gäller bio-/ bonus-. Om ett barn i en kärnfamilj velat gå på bio/ha mysdag med pappa och sedan få tårtkalas med familjen skulle ingen tycka illa vara, men att ett barn i en bonusfamilj vill göra något med bara sin förälder är hemskt. -
Var skriver TS att hennes man inte KAN fira sitt barn dagen före hens födelsedag som barnet önskar? Var framgår det att barnet skulle bli "sittande utanför dörren" för att pappan inte är hemma?Ess skrev 2017-10-14 22:27:43 följande:
Det var värst vad du kan utläsa mycket av att det är vi vuxna som har mandatet att bestämma när kalasen ska va.
Det är rätt trist för barnen om de envisas med att vilja ha kalas en dag när vi inte kan, ska de ordna det själva då eller?
När det gäller hans tidigare barn så hade knappast de heller tyckt det var kul att komma hit för att bli firade på sin födelsedag och sen fått sitta utanför dörren eftersom vi inte varit hemma, eller att vi bara sprungit förbi dem för att vi inte hade tid att bjuda dem på något.
Men det är så fort det handlar om skilsmässobarn, de ska ha rättigheten att styra precis ALLT, enligt vissa i tråden. Man ska släppa allt man har för händerna och ställa in andra planer, bara de får sin vilja fram.........
För att dina exempel ska ha någon relevans i frågan vi diskuterar och inte bara vara uttryck för ditt agg mot alla skilsmässobarn vore det bra om du hänvisade till de inlägg där TS uttryckt att mannen inte har praktisk möjlighet att tillgodose sitt barns behov utan skulle "sprungit förbi" hen för att han inte hade tid. -
Jag håller helt med dig!jrockyracoon skrev 2017-10-15 16:51:58 följande:
Ja, då kommer vi tillbaka till ruta 1. Ska pappans vilja stå oemotsagd, eller har vi rätt att rikta kritik om vi tycker hans beslut är felaktigt? Pappan tycks ha tagit detta beslut i avsikt att främja familjen, men verkar ha glömt att förankra detta beslut hos övriga familjemedlemmar. Tror att det riskerar att göra dagen till en riktig flopp, och sända signalen till hans barn att dennes vilja, tankar och känslor inte har någon betydelse och att dessa ska skjutas åt sidan. Onödigt, ogenomtänkt och dumt, enligt mig.
Det sorgliga i den här situationen är ju att den enda i den här familjen som verkligen skulle kunna ha intresse av att låta barnet få känna sig älskad och att hens önskning var värd att lyssna till istället anser att hans partners barns (?) eventuella känslor av utanförskap väger tyngre än hans eget barns önskemål.
TS partner hade så enkelt kunnat tillgodose båda barnens behov med ett minifirande dagen innan födelsedagen och sedan gemensamt firande när båda barnen var hos dem, men istället säger han till sitt barn att han prioriterar andras känslor framför den som faktiskt skall firas.
Att försöka bygga en familjekänsla på det sättet är dömt att misslyckas. TS, mannen och TS barn kanske svetsas samman men på bekostnad av mannens eget barn.
Jag tror inte att någon, förutom de som hellre sett att partnerns barn inte fanns (eller föräldrar som inte bryr sig nämnvärt om sina barn) kan tycka att det här är en bra lösning.
Vi får hoppas att barnet har en mamma som är mer lyhörd för sitt barns behov så att hen i alla fall får känna sig betydelsefull hos en förälder. -
Du är lika inkonsekvent i ditt resonemang som du anklagar alla "kärringar" för att vara.Ess skrev 2017-10-17 17:47:27 följande:
Ok, jag ändrar till kärringar.
Jag syftar på de som hoppar på mig i andra trådar ang att jag inte ser mannens barn som en del av min familj, jag är världens största monster som hatar de så mycket osv.
I denna tråden så är ts och mannens barn självklart INTE en familj enligt dem. Här vill mannen och troligtvis ts också se sig som en familj, och när de försöker få ihop den så får de på fan utav kärringmaffian här.
Ja det är nedsättande, och jag menar det som nedsättande också. Ingen gör rätt enligt dem. Eftersom de personer jag syftar på aldrig vågar framträda med sitt nick så är det svårt att hänvisa till exakt vilka de är, du får bläddra i trådarna.
Du anser inte att du skall behöva räkna din partners barn sedan förut som del av din familj, varför stöder du då inte barnet i den här tråden som, liksom du, vill välja vilka som är familj och som det känns viktigast att få fira med? Är du alltså också en kärring? -
Barnet det handlar om i TS har uppenbarligen inte som prioritet att fira sin födelsedag med sin pappas partners barn eller med TS utan har uttryckt en önskan om att få fira med sin pappa. Låter det som ett barn som ser sig som en del av den familjesammansättning som TS och hennes man vill tvinga fram?Ess skrev 2017-10-17 19:17:24 följande:
Jag stöder att de vuxna är de som tar beslut ang firande och även hur just DERAS familjesammansättning ska fungera. Hur vet du att barnet i ts inte ser de övriga som en del av sin familj?
Sen att jag personligen inte delar deras syn på vad som är familj och inte, spelar ingen roll.
Varför anser du att ett barn skall reagera mognare och acceptera att bli intvingad i en familjekonstellation som hen kanske inte är intresserad av när du, som väl ändå var vuxen när du och din man blev ihop, inte skall behöva inordna dig i en påtvingad familjesammansättning?
Till skillnad från barnet hade du ju ändå vinsten i det hela att du träffat en partner som du ville leva med. För barnet kan pappans nya mycket väl bara vara någon som tar tid från hens umgänge med pappan.
Du som så starkt propagerar för rätten att slippa se din partners barn som del av din familj borde väl om du varit konsekvent stått upp för barnets rätt och uppmanat TS att låta barnet få fira som hen önskar.
Istället är det lika inkonsekvent som alla andra "kärringar". -
Nej, precis! Har TS frågat sitt barn om hen ens vill fira det andra barnet? Det kanske inte är någon big deal för hen. Och även om hennes barn skulle vilja fira skulle i så fall två önskningar stå emot varandra och det rimliga borde väl då vara att den som inte vill leka familj skall få slippa det. Det är väl så det är i ditt fall, eller hur? Du räknar inte din mans barn som din familj.Ess skrev 2017-10-18 14:16:08 följande:
Då kan man även se det så här, varför skulle ts unge vilja gratulera hans unge?
Varför skulle ts själv vilja gratulera hans unge?
Vill de nu försöka få ihop alla till en enhet, så får de göra det, och på det vis de anser va bäst.
Att jag inte valt att göra likadant styr ju knappast deras syn på hur familjen ska styras.
Att TS vill fira barnet framgår ju i tråden eftersom det är hon och hennes man som tillsammans vill ha den här ordningen. Men om barnet inte anser att det behövs (om barnet tex precis som du själv vill definiera vilka som tillhör hens familj) så kanske TS får respektera det.
Varför skall ett barns syn på sin familj inte respekteras medans du själv anser att du har rätt till dina känslor och dina val? -
...och sedan finns det barn i familjer där de vuxna inte ser världen så extremt svartvitt att det bara kan vara de vuxnas beslut eller barnens.Ess skrev 2017-10-18 18:12:07 följande:
Skillnaden mellan vuxna och barn är att de vuxna tar besluten. Men det finns däremot ingen vuxen som kan tvinga barnet att se ts och hennes barn som sin familj, MEN de är ändå tvungna att på någon nivå samarbeta. När det gäller firandet så är det de vuxna som bestämmer när det ska bli och vilka som är välkomna.
Passar inte firandet så kanske dom ska strunta i det.
Nu är det så att ts och sambon har bestämt sig för att bo ihop, troligen har de sett hur barnen gick ihop innan de flyttade samman. Det är ett vuxenbeslut!
Sen finns det visst barn som dikterar villkoren och som bestämmer i familjen, men det är upp till de föräldrarna om de vill lägga sig platt för sina ungar.
Jag hade aldrig köpt det upplägget i alla fall.
Barn som får påverka sådant som inte är så viktigt i det stora hela, men som är viktigt för barnet ifråga. Som vilken matsäck hen får med sig på idrottsdagen, om de skall köpa den gröna eller blå tröjan till hen eller hur hens födelsedag skall firas. Särskilt när barnets önskemål faktiskt enkelt går att kombinera med något som funkar för alla i hushållet (som i TS fall tex att låta barnet och pappan få göra något gemensamt den dag det andra barnet inte är där och sedan äta tårta tillsammans allihop när de alla är samlade)
Nej, det här barnet valde inte, till skillnad från sin pappa och TS, att bo tillsammans med TS och hennes barn på halvtid. Hen får acceptera de vuxnas val i de stora frågorna.
Men, förstår jag alltså ditt resonemang rätt; Den som är vuxen får hata sin partners barn, tycka att det är ett lidande att behöva bo med dem (på hel-/halv-/deltid) och välja att göra det så obekvämt som möjligt för barnet så att hen förhoppningsvis skall välja att bo mer av tiden hos den andra föräldern. Detta trots att den vuxne själv valde att flytta ihop med sin partner. Barnet, som inte har valet vad gäller sammanboende får inte ens önska att få fira sin födelsedag med den som hen ser som sin familj.
Jag måste säga att det är både fascinerande och tragiskt att du förväntar dig att ett barn skall uppvisa en större mognad än du kräver av dig själv och andra vuxna individer. -
Jag brukar sällan fira min födelsedag, men om jag gör det så är det tillsammans med dem jag definierar som familj.Ess skrev 2017-10-19 17:59:38 följande:
Firar du din födelsedag enbart med din familj, eller det kommer även andra?
Varför förutsätter du att barnen tycker illa om varann?
Varför drar du in min familjebild hos ts, de är inte likadana överhuvudtaget.
Ts och sambon vill ha ihop till en familj. Vi var fullt nöjda redan från början att leva uppdelade och har aldrig haft ambitionen att va något annat.
Jag förutsätter inte att barnen tycker illa om varandra men läser i trådstarten att TS mans barn vill ha ett firande med sin pappa dagen innan hen fyller år. För barnet är firandet med pappa prioriterat framför att TS barn (och kanske även TS) skulle vara närvarande. Hen prioriterar alltså inte det andra barnets närvaro så högt som att få fira med sin far dagen innan sin födelsedag.
Vad vet du om barnets ambitioner angående hur hen vill se på de personer hen delar boende med hos pappa? Hen kanske resonerar på samma sätt som du i din relation till din mans barn, även om hens pappa och TS tänker annorlunda.
Allvarligt, kan du VERKLIGEN inte se att barnet agerar på samma sätt som du anser dig själv ha rätt att agera? Varför förväntar du dig respekt för dina val när du propagerar för att andra personer skall köras över när de (kanske) vill göra samma val som du? -
På vilket sätt har jag uttryckt att jag inte fattar jag att en kan fira personer som en inte ser som sin familj? Citera mig gärna där jag sagt det.Ess skrev 2017-10-23 16:08:24 följande:
Du verkar inte riktigt fatta att man inte behöver se personerna som en del av sin familj, men ändå gratulera dem på deras födelsedag.............
Även att bli gratulerad av andra än sin familj är inte totalt onormalt................
Jag förstår mycket väl att du, om du är inbjuden, kan vara med och fira din mans barn även om du inte ser dem som din familj. Jag förstår också att TS och hennes barn kan fira mannens barn oavsett hur de ser på familjeförhållandena till födelsedagsbarnet ifråga.
Det DU inte verkar fatta är att pappan, om han velat glädja sitt barn och samtidigt tillmötesgå sin partner (och hennes barn), skulle ha kunnat dubblera firandet och fira barnet dagen innan födelsedagen som barnet själv önskade OCH fira med TS och hennes barn när alla var samlade. Det är, för att använda ditt uttryck, inte alls ovanligt att fira med sin familj och sedan ha fest med andra också. Tex fira med närmsta familjen i samband med födelsedagen och med släkt/utökad familj vid ett tillfälle då alla/de flesta andra också kan vara med.
Det gemensamma firandet behövde ju inte innebära mer än ett tårtfika för att alla skulle bli nöjda. För precis som du förutsätter att mannens barn bara ville firas i förväg för att hen skulle få presenter tidigare då så kan vi på samma sätt tänka oss att TS barn bara vill vara med på firandet för att inte gå miste om en tårtbit.
Men, återigen, du duckar för frågan om varför du ger dig själv privilegier som du inte anser att andra har rätt till. Varför får du välja vilka du skall räkna till din familj när inte TS mans barn får göra det? -
Och det fega duckandet fortsätter ser jag.Ess skrev 2017-10-23 16:55:53 följande:
Vart har jag skrivit att barnet måste se ts barn som sin familj, citera gärna.
-
Nä, bara i självaste trådstarten och i rubriken hon satte på tråden...Ess skrev 2017-10-23 17:43:25 följande:
Ts har inte skrivit någonstans att barnet önskar sig en dag med bara pappan.
Anonym (Undrar) skrev 2017-10-14 14:06:28 följande:Därför har vi föreslagit att fira barnet vid ett senare tillfälle men barnet blev besviket och tycker själv att det räcker att fira med bara pappa.