Min sambos barn är inte hos oss på själva födelsedagen och därför har hen bett min sambo att fira med hen ett par dagar innan. Men då är inte mitt barn hos oss och vi vill förstås att hela familjen ska vara samlad när vi firar sambons barn. Därför har vi föreslagit att fira barnet vid ett senare tillfälle men barnet blev besviket och tycker själv att det räcker att fira med bara pappa. Gör vi fel som vill att hela familjen ska vara samlad?
Kan inte pappan göra något med barnet den dag hen önskade (gå ut och äta/gå på bio eller vad som kan passa) och så kan ni ha tårtfika tillsammans en dag då ni alla är samlade?
Ja, om barnet blev besviket och önskade ha det på något annat sätt så gör ni i mitt tycke fel.
Anonym (Eva) har ett bra förslag.
Det tycker inte jag, hade det varit på barnets födelsedag så hade det varit en annan sak men nu blir det ju en annan dag och då har man inte samma rätt att ställa krav å andra utan då får man ta den dag som andra kan också och i en familj utesluter man inte så pappan vore en riktigt dålig pappa/sambo/bonuspappa om han dansade efter barnets pipa.
som sagt hade det varit på barnets riktiga födelsedag då hade ts och hennes barn fått rätta sig men eftersom det nu är en helt annan dag så nej, man kan inte ha två olika familjer i en familj. Egentid är en sak men de kan barnet och pappan ha iallafall men att fira någon gör man tillsammans
Jag förstår att för dig är ditt barns känslor viktigare än ditt bonusbarns, men varför är det viktigare för din partner att ditt barn (eller du?) inte blir ledsen än att hans eget barn (som dessutom är den som skall firas) får känna att pappa lyssnar på hens behov?
Nu är det bonusbarnet som fyller år och om hen och pappa gör något gemensamt den dag hen föreslagit för sin pappa och ni sedan firar med god middag och tårta när ni är alla tillsammans tror inte jag att ditt barn behöver känna sig åsidosatt. Särskilt om du hjälper ditt barn att hantera det och inte lägger över din egen önskan om familjekänsla på ditt barn.
Också på hans barns födelsedagsfirande? Det får inte finnas en enda dag om året när någon i nyfamiljen prioriteras högre än någon annan?
Det var en konstig filur. Han har känt sitt barn hela barnets liv, har han känt dig och ditt barn lika länge eftersom det inte får finnas någon skillnad alls. Hur länge har ni varit tillsammans?
Nej, inte bara om det. Men det spelar förstås roll, eller borde i alla fall. Och att inte låta barnets önskemål kring sin födelsedag få råda för att man har ett förhållande med någon som själv har barn är också väldigt konstigt. Ditt barn är ju inte där? Vad gör det om hans barn får en dag med sin pappa och att ni sedan firar tillsammans på något sätt? Hur urholkar det den familjekänsla du tydligen eftersträvar?
Älskar du hans barn lika mycket som du älskar ditt? Får ditt barn inte heller önska sig en födelsedag tillsammans med dig?
Det borde vara viktigt för honom att visa sitt barn det också (och detta borde dessutom inte alls handla om det).
Du svarade aldrig på mina frågor? Älskar du hans barn lika mycket som du älskar ditt? Får ditt barn inte heller önska sig en födelsedag i ditt sällskap? Är det viktigt för dig att din sambo och hans barn alltid är med så att du visar dem att de är lika mycket värda? Saknar du och din sambo helt andra sätt att visa varandra den saken på?
Vill förtydliga att detta alltså ändå inte handlar om den dagen som barnet faktiskt fyller eftersom hen då är hos sin mamma. Utan om dagen innan och kvällen innan det så det blir ju ändå inte på barnets riktiga födelsedag.
Nej, men du borde väl utan vidare kunna sätta dig in i hur du skulle tänka om ditt barn faktiskt önskade sig det, eller?
Ja, det är bra att vara rättvis, men det är inte eftersträvansvärt in absurdum. I det här fallet är det skulle det till exempel vara rättvist att låta bli att fira ditt barn på det sätt det barnet vill bli firad på sin födelsedag. Det vill säga utan mormor, mostrar, kusiner och så vidare. Kanske bestämma åt ditt barn att det bara ska fira med sitt styvsyskon eller bara med din man. Det är rättvist, men inte särskilt klokt att göra så.
Det är väldigt misslyckat från er sida att försöka visa varandra att era barn har lika stort värde genom att missunna dem deras förälder under en födelsedag.
Förstår inte varför man inte kan göra både och som Eva föreslår i första inlägget. Då borde väl alla bli nöjda, barnet får fira med pappan så nära födelsedagen som möjligt och med resten av familjen när den är samlad. Låter väl som en enkel och bra lösning. Varför krångla till det?
För mig som förälder skulle det kännas konstigt att inte fira mitt barn första gången vi träffades efter födelsedagen. Skulle kännas konstigt att vänta en vecja bara för att alla skulke vara samlade. Är väl rimligt att fira lite grann nör papoa och barn träffas och sen tårtkalas när hela familjen är med.
Hur blev firandet då? Eller har det inte varit ännu?
Och vad tyckte födelsedagsbarnet om det då?
Vilken tur att ni kunde alla få er vilja igenom (utom själva födelsedagsbarnet då) men ändå...