Ja, som rubriken lyder.
När en vänskap har dött ut, har det varit pga att det runnit ut i sanden eller har det varit ett aktivt val att ni eller dom tröttnade? Hur såg det ut för just dig och varför?
Svek, flytt, skilsmässa och dödsfall. Jag har aldrig valt att säga upp bekantskapen, det har skett fast jag inte velat. Speciellt den sista. Hennes man dog och sen vill hon inte umgås för hon sörjer än. Tror hon vill sörja och att man ska tycka synd om henne och gör man inte det in absurdum ryker man. Pepp att livet går vidare med barn, vänner och släkt biter inte alls.
Jag har valt bort en fd vän.
Hon ringde i tid och otid och en dag sa jag bara att "jag ringer dig nästa gång, ok?". Och så ringde jag aldrig.
Det har passerat mer än tio år sedan dess och hon hörde inte av sig mer.
Det var en otroligt jobbig och energikrävande människa som mer eller mindre förväntade sig att jag alltid skulle prioritera henne högst med alla hennes konstiga idéer.
Ps Vad var det för konstiga idéer din fd vän hade?
Hmmm, kan nog inte berätta så mycket. Man vet ju aldrig, hon kanske finns här på FL.
Hon hade ett himla klantigt sätt också, berättade saker till andra om mig utan att ens fråga mig innan.
Hon raggade på väldigt unga killar i sin sons ålder, skröt om hur ung hon så ut. Vilket inte var fallet...
Det var mycket skumt med henne.
Det blir färre och färre som gillar hennes "det är så synd om mig-inlägg" på F.B eftersom hon aldrig verkar vilja komma vidare. Vi har erbjudit oss att umgås, men får bara höra att hon inte orkar. Till slut vet man inte vad man kan göra mer när inget verkar ha betydelse för henne. Jättetrist för hon var min enda vän och nu finns nog ingen chans att jag träffar nån fler/annan.
Runnit ut i sanden.
Vet ej riktigt kanske lite av båda?
En vän jag hade umgicks jag med lite då och då för att inte känna mig för ensam, men vi klickade aldrig riktigt när vi var utanför vårt större gäng. En dag berättade hon att hon var i ekonomisk knipa. Jag själv som höll på att spara till lägenhet och därför hade ett ganska fint sparkonto tänkte att jag kunde hjälpa henne. Sen gick det snabbt ut för när hon inte hade pengar att betala tillbaka samtidigt som hon glatt visade upp dina senaste shoppingfynd. Hon sa inte heller något när hon tyckte att hon inte hade pengar, hon lät datumet förfalla sen efter någon dag när jag frågade sa hon att inga pengar fanns. Efter ett tag så handlade vår vänskap bara om att få igen mina pengar för min del. När jag äntligen fick mina sista pengar ville jag inte ha med henne att göra mer och hon hörde aldrig av sig själv heller.
En annan vän växte jag ifrån kan man säga. Eller så insåg jag hur ensidig vänskapen var. Jag var nog den hon umgicks med när hon inte hade något annat att göra. När vi väl umgicks så handlade våra samtal mest om hennes historier om hur roligt hon hade haft med sina andra vänner. En dag när jag kommit till insikt om detta så slutade jag ringa och då tog det väldigt lång tid innan hon hörde av sig. Den gången blev den sista vi umgicks.