Jag jobbar på socialtjänsten barn och unga -fråga mig vad du vill

Skulle du kunna bedöma det bara genom att träffa barnen på dagis eller i skolan?
Någon gång måste du ju prata med föräldrarna, hur gör du när de totalvägrar?

Vad är standard tiden för att familjehemsplacera ett barn efter föräldern har försökt döda barnet? En vän till mig blev utsatt för ett mordförsök i mellanstadieåldern och föräldern (som fick en villkorlig dom) förlorade bara vårdnaden i tre månader sedan ansågs faran för barnets liv vara över. Har praxisen på det ändrats? Jag tycker det är väldigt märkligt att en vuxen får skyddat boende i en sådan situation och ett barn tvingas bo hos sin förövare.

Kan en förälder förlora vårdnaden permanent numera eller gör man som förr då man regelbundet kollar om det inte är någon fara förvånad barnets liv? (Jag säger liv för våldtäkter och misshandel var okej för 15 år sedan)

Vad säger skolan? Lärare, rektor? Och killens föräldrar? Vem är det som inte törs göra något och hur exakt har de agerat då detta tagits upp? Har ni anmält misshandeln? Pratat med skolsköterska/kurator?

Ni kan nog inte direkt bli hjälpta av soc om det gäller en konflikt i skolan mellan barnen, det är ju inte riktigt så soc funkar, de ska inte vara allmänhetens medlare eller konfliktlösare, utan det får ju skolan lösa så att er son inte blir utsatt i skolan. Gör skolan inget är nästa steg väl en polisanmälan eller att vända sig till skolinspektionen? Socialen utreder ju inte brott eller medlar i sådana konflikter.

Om du däremot menar att du tror att killen som slåss far illa och behöver hjälp för sin hälsa och utvecklings skull så kan soc vara rätt, men inte för att reda ut ett ärende om misshandel/mobbning i skolan. Det ligger ju på skolchefen. Eller polisen. Och föräldrarna till killen.

Skolan säger bara att det har hänt en sak och det har har varit lite bråk..
Ingen törs göra nåt då det är en kille från Somaliern säger man nåt om dom då är det kört och man är rasist på direkten..
Har sagt till grabben att berätta för mig om det sker igen så kommer jag anmäla direkt till polisen för misshandel

Tack men det hjälper inte , skolan, rektorn är rädda för att få en stämpel i pannan att har nåt emot invandrare..

Insinuerar du att jag skulle ha misshandlat mitt ex?

Tyvärr skriver pressen allt som oftast om MÄN som misshandlar kvinnor, men sällan tvärt om, viljet skapar omedvetet en bild av förövare som män och kvinnor som offer. Om sedan en utsatt man öppnar upp och börjar prata ut, ja då är det få som tror honom helt enkelt. 

Jag kan lägga upp fler inspelningar om du vill, tex. där man kan höra hur mitt ex får vår då 4 åriga son att kasta en metallknopp till en säng på mej, eller där hon hotar att slå sönder hela lägenheten om hon inte får pengar att gå på zoo, eller telefonsamtal där han gråter och säger att mamma slår honom ... eller... eller.. ja listan kan göras lång på allt elände som spelats in.

Socialtjänsten viftade bara bort alla mina inspelningar, screenshots på alla hotfulla chatmeddelanden som mitt ex skickat mej och min nya tjej, hennes chef, hennes vänner på facebook, mitt jobb... alltså det är ju inte klokt, men det var tydligen ingenting anmärkningsvärt för socialtjänsten alls. Det var som att de bara tolkade detta som försök till smutskastning av mitt ex och ingenting annat.

Om inpelningarna inte övertygade socialtjänsten om att någnting inte står rätt till med mitt ex, så lär de knappast övertyga dej heller.  

Det jag skriver här är sant, och du har rätt att tro var du vill. 

Socialtjänsten lyckades vrida en orosanmälan från personal på ett barnsjukhus om "avikande beteende hos modern, därför allvarliga farhågor om omsorgsbrist" till att rekomendera modern att söka ensam vårdnad för att "underlätta framtida vårdkontakter". Telefonsamtal som bekräfar detta påstående finns inspelat det med.

Det var en underkonsult på socialtjänsten som gjorde den utredningen och gav mamman den rekomendationen. Familjerätten gick sedan på samma linje, trots ytterligare div. orosanmälningar till socialtjänst och länsstyrelsen, bla från en privatperson som var besökte mammans lägenhet, mitt under pågående boendeutredning av familjerätten. Anmälaren beskrev mitt ex lägenhet som den värsta hon sett, det låg köttknivar på golvet och att barnet (min son) berättat för anmälaren att han brukade slå katterna.

När jag fick ta del av den informationen frågade jag min son varför han slog katterna, "det är ju dina katter" svarade han.

Familjerätten såg inga problem med det och tingsrätten gick sedan på familjerättens rekomendation.

När jag hämtade min son sist, hörde jag strax innan överlämningen mit ex säga på telefon att han kissat på sig av rädsla. 
Det såg ut som en soptip utanför dörren som vanligt när jag kom dit, trots att hon har boendestödjare sedan 2 år tillbaka i tiden.

Boendestödjare... jag har även hört henne ta ton mot mej i telefonen förut när han var ledsen "FATTAR DU INTE ATT HAN INTE VILL PRATA MED DEJ?" skrek hon i bakgrunden. mao. fyllde hon bara i det som mitt ex vill höra (abuse by proxy).

Mitt ex uppskattar säkerligen inte alls att jag och min son har en bra kontakt, och när hon ser tecken på det så bestraffar hon honom troligen verbalt utan dess like senare när ingen annan ser eller hör på. Och det är säkert just det som han är livrädd för, att hans mamma ska bli arg på honom.

Att få vrede riktad mot sig från en person som saknar empati och ånger kan vara en riktigt traumatisk upplevelse.

Jag frågade honom två gånger med ett par timmars mellanrum varför han var så rädd, första gången svarade han farfar, andra gången sa han duplot hemma hos mej.
 Hans agerande påminner om hur jag var förut, innan skiljsmässan, extremt lojal, håller tyst om problem, och gör nästan vad som helst för husfridens skull.

Min sons rädsla gick dock över efter bara ett par timmar och sedan dess har han varit väldigt väldigt glad hos mej. Och det tycker jag visar på att killen jag pratar med från en enhet inom socialtjänsten för våld i nära relationer hade rätt som rekommenderade mej att inte ge upp, det är bättre att hämta sonen, trots ett par timmars extrem trauma än att låta han vara kvar hos sin mamma så att jag inte får träffa honom alls.

Min son har varit på så pass bra humör den här gången att han berättade för mej vad som hänt sedan vi setts sist, tex. att hans mamma, hennes syster och hennes bror skrikit på honom samtidigt och han fick gå in och gråta själv i köket utan att någon tröstade honom efteråt. Han hade visst försökt låna mammas mobil för att spela spel eller nåt.Vanligtvis brukar han inte vilja säga någonting alls ifall något tråkigt händer hemma hos mamma.

Killen från socialtjänstens enhet för våld i nära relationer berättade för mej att allt för många gånger så backar socialtjänsten/familjerätten/tingsrätten upp våldsutövarens linje, vilket gör situationen bara än värre för de drabbade.
  En självsäker person som ljuger låter trovärdigare än en person med låg självkänsla som talar sanning.

För mej tog det 15 år att se igenom mitt ex för den person hon egentligen är och med det i åtanke kan man ju inte begära att någon ska kunna se samma sak efter bara ett par möten. 

Jag har haft tur som lyckats ta mej levande ur relationen med mitt ex. Att gå från att vara en dörrmatta utan självförtroende till en man som vågar stå upp för sig själv är inte lätt. Det kan ta flera år innan trauma/skuldkänslor försvinner tillräckligt för att man ska börja våga prata om vad som hänt.

 Nu gäller det att även stå upp för min son så att han får ett så bra liv som möjligt och inte hamnar i en nära relation senare i livet med någon som har en liknande giftig personlighet som hans mamma. Referensramarna skapas ju när man är liten.

 Även om uppförbacken förvandlades från kulle till Mount Everest när socialtjänsten/familjerätten kom in i bilden tänker jag inte ge upp!

Fråga: Känns det inte lite skämmigt att sitta och låtsas vara något man inte är på Familjeliv? Har du ens något jobb överhuvudtaget?

Somaliern? Förlåt men du känns bara som en lågbegåvad rasist som försöker sprider fördomar på nätet men inte ens kan få fakta rätt.

Fast även om personen är lågbegåvad och inte vet att det heter Somalia så är det en unge som är elak och det blir problem med påstådd rasism om man agerar.

Eller så gör de som min socialsekreterare gjorde.. Hon hade inte hört av sig på över två veckor, rätt som det var så började hon ringa och jag hade inte möjlighet att svara just då, så hon skickar ett sms fem minuter efter jag inte kunde svara där hon skriver att om jag ska få behålla mina barn så ska jag fan svara I telefon!?

Hon hotar på detta vis hela tiden..

Nja.. lite källkritisk måste man ändå vara.

Om vi tar en person som ofta visar fördomar och skriver en massa sk 'invandringskritiskt' och sprider en massa fördomar och påstår saker så kanske man inte köper direkt av påståenden hur dennes barn blivit mobbad av ett barn från 'Somaliern'

Det där ska du ta upp med hennes chef.
Spara alla sms.

Vad får dig att tro att TS inte är det hon utger sig för att vara?

Jag känner igen det där beteendet från socialtjänsten.... jag ringde på avsatt tid - de svarade ej, tryckte på för att få löpande info om utredningen - de hörde ej av sig, ringde jag handläggaren - telefonsvar, emailade jag handläggaren - ej svar. Handläggaren insinuerade även att jag gick på droger..

tack för svar ja inte lätt alltid när föräldrarna vill väl men barnet vägrar gå till skolan