Bf juli 2018
Hej!
Jag är gravid och väntar mitt första barn nu.
Plussade imorse och är överlycklig!
Är det någon mer som precis plussat?
Behöver någon att prata lite med :)
-
-
Svar på tråden Bf juli 2018
-
Tack för era svar! Har så svårt att få perspektiv mitt i allt så känner mig lite mindre koko i bollen när man hör att andra haft det likadant :) Låter bra att några redan tagit sig ut på utflykter, det är verkligen en milstolpe för mig, att kunna ta mig ut och känna mig som en del av familjen igen. Min mellersta (sjukt att säga mellersta) fyller 3 i september så då hoppas jag att vi kan åka till Kolmården över dagen
-
Tack för era svar! Har så svårt att få perspektiv mitt i allt så känner mig lite mindre koko i bollen när man hör att andra haft det likadant :) Låter bra att några redan tagit sig ut på utflykter, det är verkligen en milstolpe för mig, att kunna ta mig ut och känna mig som en del av familjen igen. Min mellersta (sjukt att säga mellersta) fyller 3 i september så då hoppas jag att vi kan åka till Kolmården över dagen
-
Vilken lurig! Nästan svårt att greppa vad som hänt när det går så fort tyckte jag. Gick det bra rent fysiskt?Perpen skrev 2018-08-04 02:19:28 följande:
Nu har vår son också tittat (rusat i raketfart) ut. :) Hade dryga värkar som började i onsdagskväll men tänkte att så många här i tråden kämpat jättelänge med det så varför skulle jag vara annorlunda. Mycket riktigt så trappades det ner och upp med jämna mellanrum. Ringde till fl ikväll och bad om att bli undersökt för att få en hum om hur vi låg till. Efter ctg gjordes en gynundersökning som visade 6-7 cm öppen. (Hoppsan!). Blev förflyttad till ett förlossningsrum och 7 minuter senare var han ute. Hann inte skrivas in eller få bedövning eller nåt. Känns som det var ren tur att jag ens hann få av mig kläderna. Svårt att landa dock och ännu svårare att somna (uppenbarligen eftersom jag sökte mig hit för att uppdatera istället).
-
Min är två veckor och NU börjar jag sakteliga känna mig känslomässigt normal. Tyvärr lyckades jag med bedriften att bryta båda handlederna i förrgår så utflykter är det inte riktigt tal om än :/Sopp skrev 2018-08-04 12:24:02 följande:
Tack för era svar! Har så svårt att få perspektiv mitt i allt så känner mig lite mindre koko i bollen när man hör att andra haft det likadant :) Låter bra att några redan tagit sig ut på utflykter, det är verkligen en milstolpe för mig, att kunna ta mig ut och känna mig som en del av familjen igen. Min mellersta (sjukt att säga mellersta) fyller 3 i september så då hoppas jag att vi kan åka till Kolmården över dagen
-
Neeeejjjj hur gick det till som? Vilken timing alltså, din stackare!
Iowhannah skrev 2018-08-04 13:48:19 följande:Min är två veckor och NU börjar jag sakteliga känna mig känslomässigt normal. Tyvärr lyckades jag med bedriften att bryta båda handlederna i förrgår så utflykter är det inte riktigt tal om än :/
-
Haha, the wee baby Seamus blev fyra veckor igår och det firade vi med att bli totalt ur fas med varandra för första gången någonsin. Hon är verkligen världens enklaste barn, jag brukar säga att vi fick en bebis light eftersom vi inte hade klarat av en riktig, men det senaste dygnet har det inte blivit mycket rätt. Kaskadspyor i fåtöljen, vi dubblade laktulosdosen efter snack med bvc-läkaren och då gav hon ifrån sig två läten jag aldrig hört vare sig en människa eller en människokropp producera förr och sen sket hon ner hela blöjan och favoritdressen, och när jag vaknade i soffan imorse (efter nån timmes sömn) låg ena hunden på hennes arm (båda låg och sov).
Jag frigjorde armen varpå wee baby Seamus började stortjuta, och det slutade hon inte med förrän sambon applicerade samma tryck på hennes arm igen. Sen mer kaskadspyor på det, och all vaken tid har spenderats åt att ligga och stirra på mig med en bekymmersrynka i pannan. Håhåjaja! Tur de är så gulliga! -
Ja vi hann verkligen inte med. Varken jag eller min man. Rent fysiskt gick det helt ok med tanke på hur fort det gick. Sprack i nån slemhinna men det var så lite så slapp sy. Men det är ju inte jättekul att kissa direkt. Men är nöjd ändå. Med första barnet syddes jag med 7 stygn så det kunde ju helt klart varit värre.Sopp skrev 2018-08-04 12:27:55 följande:
Vilken lurig! Nästan svårt att greppa vad som hänt när det går så fort tyckte jag. Gick det bra rent fysiskt?
-
Men herregud vilket äventyr! Hur mår hon nu?Ignoramus skrev 2018-08-04 16:26:13 följande:
Haha, the wee baby Seamus blev fyra veckor igår och det firade vi med att bli totalt ur fas med varandra för första gången någonsin. Hon är verkligen världens enklaste barn, jag brukar säga att vi fick en bebis light eftersom vi inte hade klarat av en riktig, men det senaste dygnet har det inte blivit mycket rätt. Kaskadspyor i fåtöljen, vi dubblade laktulosdosen efter snack med bvc-läkaren och då gav hon ifrån sig två läten jag aldrig hört vare sig en människa eller en människokropp producera förr och sen sket hon ner hela blöjan och favoritdressen, och när jag vaknade i soffan imorse (efter nån timmes sömn) låg ena hunden på hennes arm (båda låg och sov).
Jag frigjorde armen varpå wee baby Seamus började stortjuta, och det slutade hon inte med förrän sambon applicerade samma tryck på hennes arm igen. Sen mer kaskadspyor på det, och all vaken tid har spenderats åt att ligga och stirra på mig med en bekymmersrynka i pannan. Håhåjaja! Tur de är så gulliga!
Jag håller med, det är tur att de är så söta så man ändå orkar med det mesta! -
Sonen och jag kastade pappersflygplan i trädgården och jag backade för att kunna kasta så långt som möjligt. Det var dumt för jag missade att hans springcykel låg i gräset och snubblade över den, föll baklänges och tog emot med händerna. Jag kände snabbt att nåt gick sönder men var mest orolig för lilla Alice som jag hade i sele, men hon brydde sig inte ett dugg och lyckades t o m somna medan jag låg och skrek.Ignoramus skrev 2018-08-04 16:16:56 följande:
Neeeejjjj hur gick det till som? Vilken timing alltså, din stackare!
Sonen sprang in och hämtade pappa, och han i sin tur ringde efter ambulans. En granne kom och tog hand om vår son medan ambulanspersonalen jobbade med mig.
Nu har jag vänsterarmen, som bara gick av med allt på rätt plats, i skena och högerarmen, som i princip krossades, i gips. Har fått ut starka alvedon och morfin och högerarmen ska opereras i nästa vecka.
Barnen är hos farmor nu, och ska stanna där tills vi åtminstone vet exakt när jag ska opereras, men som vi saknar dem! Vi hälsade på förut och när vi skulle åka sa sonen ?pappa gå. Mamma stanna här? och mitt hjärta gick sönder :( -
Men fy! Alltså det här är kanske en alldeles för privat fråga, du kan bara strunta i den - men har du väldigt lätt att bryta ben? Var det inte du som bröt tån för några veckor sedan? Eller bara sjuk oturIowhannah skrev 2018-08-04 13:48:19 följande:
Min är två veckor och NU börjar jag sakteliga känna mig känslomässigt normal. Tyvärr lyckades jag med bedriften att bryta båda handlederna i förrgår så utflykter är det inte riktigt tal om än :/
