Välja en partner enbart för att ha någon som betalar för än?

Vad spelar det för roll vad jag får in på mitt konto varje månad? Jag vill väl ändå leva tillsammans med någon jag älskar, inte som jag ska be om pengar av....

Det här blir ju ett väldigt intressant perspektiv, för att på övriga familjeliv när folk svarar på kommentarer när människor är otrogna så svarar folk jämt sånt som "han älskar sin fru och inte dig, skulle han tycka om dig så skulle han bara lämna". Och det skulle ju isf inte gå ihop med att människor inte skiljer sig för att sänka sin levnadsstandard. Folk verkar ju då mer tvångsmässigt hålla sig kvar i relationer som dom inte vill ha pga att det är bekvämt, ekonomiska skäl men även praktiska plus rädslan för att vara helt ensam. Är människor så pass osjälvständiga?

Jag menade inte att skryta, jag tyckte det bara va väldigt olustigt att få en kommentar om att jag skulle bli tillsammans med någon så jag kan bli försörjd. Jag har liksom aldrig klagat över min ekonomiska situation någonsin! Det var mer det som det handlade om. Och pengar i sig är inte viktigt för mig, det är friheten att kunna välja och den möjligheten har vi i Sverige redan. Ingen ska behöva leva i en relation för att få ekonomisk trygghet, det sköter vi genom vårt skattesystem redan.

Vad är väldigt ung enligt dig då? Jag är en självständig människa slutar man vara det med åren?

Ja alltså jag ser mig ju som en självständig människa, däremot om man har olika inkomster vilket man kan ha och den andra vill ha saker i en helt annan prisklass då får väl den lägga ut dom pengarna.

Exempelvis för mig är det viktigt att ha en 50 tusen kronors säng, min partner säger nej och har verkligen inte dom pengarna alls men kan tänka sig att lägga 12 tusen kronor för en ny säng. Då kan den personen få betala 6 tusen och sen får den som vill ha den dyrare sängen lägga ut resten, alternativt får den välja 12 tusen kronors sängen. Samma sak är det ju när det kommer till en gemensam bostad, kan den ena ha budget för ett hus på 5 miljoner och den andra vill ha sjötomt och ett större hus, men den andra inte har råd, men att det är viktigt att ha ett hus för 12 miljoner då får man även då lägga ut mer pengar och låta den andre betala utifrån sin förmåga. Men det är ju en helt annan sak än att kräva att ens partner ska betala för ens taxiresor och gymkort.

Känns ju ändå som dom tycker det låter väldigt bekvämt. Fixar man sig en egen god ekonomi så kan man ta in städhjälp m.m
Då behöver man aldrig mer fundera på vem som tvättar eller den som städar.

Jag har sett hur det gått åt helvete för folk ju, men jag har sett hur dom agerat också.

Hur skulle kvinnorna förlora på det om man får fråga? Jag bryr mig väldigt mycket om kvinnor, jag är själv kvinna så det vore ju konstigt annars. Vad förlorar jag på??

Det är ju en annan situation. Att någon blir sjuk kan ju hända vem som helst. Men att jag ska ut och leta efter en partner för att jag ska få det ekonomiskt riktigt bra och bo i en finare bostad än jag gör idag, det känns inte så lockande. Jag trivs i min bostad, så träffar jag någon vill jag vara särbo.

Så du anser att det är rimligt att en partner betalar för min nya handväska jag vill ha??

Jag tänker inte på sånt, det har jag redan en budget för. Jag känner ingen som tänker på hyra och försäkringar i första hand iaf. Utan då tänker man mer på nöjen, resor, spa och liksom roliga saker, det andra är bara en bas. Jag har min försäkring på autogiro, tänker inte ens på det, samma sak med boendekostnaderna.

Du skrev vuxna människor har oftast viktigare saker att tänka på. Du får det att låta som att det är en majoritet och jag uppfattar det som att du anser att jag inte är tillräckligt vuxen eftersom jag bryr mig om handväskor och smycken.

Jag förstår att det finns många människor som lever på väldigt små marginaler och varit tillsammans tidigare med två personer som haft den typen av uppväxt med föräldrar som inte kunde ge dom busskort och liknande. Men många gånger såg jag även att dom föräldrarna även gjorde andra prioriteringar. Om en förälder väljer att dricka sprit för barnens barnbidrag så blir det lite pengar i kassan. Även studenter som har max 12 tusen i månaden ser jag resa, festa, shoppa, gå på restaurang. Sen finns det dom som blir sjuka, men titta på lyxfällan exempelvis. Dom föräldrarna säger att dom inte har råd med massa saker till barnen, men 5 hundar ska dom ha och dricka tre liter cola om dagen.

Det ser väldigt olika ut om man kollar på olika klassaspekter. Men prata om det utifrån en klassaspekt istället för att förminska min vuxenhet! Jag är inte mindre vuxen för jag vill ha en 30 tusen kronors ring på fingret.

Och jag är ingen bortskämd unge.

Hur kan det vara bortskämt om jag fixat mina pengar på egen hand? Jag har skapat mig ett liv jag vill leva, jag står inte i en bostadskö utan jag köper den bostaden jag vill ha, jag förväntar mig aldrig att något ska komma till mig, jag gör!

Vet riktigt många andra som lever med precis samma tankesätt och när vi misslyckas i affärer och förlorar några hundra tusen då lär vi oss att njuta av det också. Och det finns ingen ålder för det synsättet liksom. Men jag skulle känna mig fruktansvärt köpt om jag valde en man som skulle betala för mina saker.

Det vet jag inte alltså. Skillnaden är väl mer att jag pratar om mitt liv precis som alla andra människor, men vissa blir avundsjuka på det jag säger medans andra människor som berättar om sina liv att "jag har svårt att hitta bostad, jag har bara 500 kronor kvar att röra mig på efter att jag betalat min räkningar" dom beskriver egentligen också bara sin situation, men det är inte lika många som känner att dom vill leva på det sättet. Så din kommentar säger mer om dig.

Det är din tolkning då och din upplevelse vilket jag respekterar. Alla har ju trots allt rätt till sin egna åsikt.

Men jag känner mig även kränkt över att blivit såhär pass påhoppad av en vän eller vad det är som ifrågasätter varför jag är singel och säger att jag måste ut på Tinder och leta efter en partner, vilket jag inte är ett dugg intresserad av att ha. Och att då dra in att det kan vara bra för då kan jag ha någon som försörjer mig, klart jag blir illa till mods då jag kämpat som ett djur för att få det liv jag har idag! Jag har fått kämpa mer än jävligt många andra trots allt men aldrig gnällt över ekonomi någonsin.

Ja, precis. Jag har fått kämpa mig till allt det jag har, det är ingenting jag tar för givet på något sätt.

Inte alltid. Om dom lagt ner mest pengar på boendet och har barn tillsammans med den personen kan dom ju knappast sätta exet på gatan med barnen. Så personen måste ju ändå dela med sig om dom är gifta och inte har ett äktenskapsförord. Så då försvinner en hel del pengar.

Jag missbrukade i 12 år och varit med om all skit det livet tillför och efter det har jag kämpat för att få en dräglig jävla tillvaro och bygga upp ett nytt liv. Så för varje jag hållt mig nykter är bara det en seger för mig. Men jag skulle aldrig komma på tanken att gå in i en relation med någon bara för den ska betala för mina saker. Jag är ansvarsfull och kan ta hand om mig själv.

Men man lever väl inte ihop med sin sugardady eller sugarbabe?