Markerade

Ja det är bra. Men ha bara i åtanke att inte ge henne mindre uppmärksamhet än tidigare, kanske tillochmed kan bli så att hon behöver få ännu mer. Finns hundar som känner sig åsidosatta, blir svartsjuka när barn kommer och blir deprimerade eller utvecklar olater.

Hon har snarare fått mer uppmärksamhet sen jag/vi kom in i bilden. Så det är inga som helst problem :)

Ja och det är lika viktigt att ?uppfostra? barnen som hunden, dom måste lära sig att låte bli hunden. Inte klänga, klättra, dra och på andra sätt tränga sig på vovven. Nu verkar du inte ha den inställningen ts men allt för många tycker å så gulligt och låter ungarna göra vad dom vill med husdjuren och blir sen helt hysteriska när djuren säger ifrån

Abdolut har du rätt i det. Men jag har tröttnat på att vara övertydlig mot folk som inte kan tänka själva. Men nu verkar ju ts faktiskt vara en av de få som faktiskt kan lägga ihop ett pluss ett.

En hund ska behandlas med respekt.

Klart det kan vara gulligt och ibland går minstingen och kramar hunden och det har varit okej för hunden också. Hon är en hund som älskar att gosa. Men som i början av förhållandet då kunde sonen dra henne i svansen tex och jag var tydlig med att det inte var okej. Även min 4-åring kunde vara rent ut sagt elak men det berodde mer på att han inte är van vid hundar/djur. Sambon tyckte inte heller det var något konstigt men vi markerade direkt och hela tiden visade. Tex lärde jag snabbt min äldsta att sätta sig på golvet och locka 1 eller 2 gånger. Kom hon då så kunde han klappa och gosa annars skulle han låta henne vara.

Kanske du där har svaret på 'problemet'

Kanske de gångerna blev för mycket för hunden, och därför den nu är lite skeptisk till den minsta. Även om det är en hund som älskar att gosa så är det skillnad på att gosa och ha ett barn som klättrar och kramas och drar i öronen. Även om barnen inte drar i öronen så har ju små barn ändå en tendens till att vara lite 'klumpiga' kramas ganska så hårt osv..så det är inte alls säkert hunden njuter av det/känner sig fasthållen. Nåja det är ju svårt för oss veta vad det beror på, men det var en tanke bara.

Det är även rätt så viktigt att hunden får en egen bädd som är den frizon, när den ligger och sover eller vilar där så ska ingen gå till den, utan som du då säger att då istället locka på den. Fast det gäller överlag att man låter sovande/vilande hundar vara ifred

Att hunden morrar när du bara sätter barnet bredvid skulle jag se som ett stort varningstecken...

Att hunden morrar när du bara sätter barnet bredvid skulle jag se som ett stort varningstecken...

Banna inte hunden för att den morrar. Den gör inget fel. Att morra är ett avståndstagande, ett sätt att visa att hon inte är trygg. Det är ju mycket bättre att hon varnar och morrar än lär sig att det är fel och i slutändan kanske biter utan förvarning.

Sen får ni ju se till att barnet är snällt med hunden och att hunden är säker att umgås med.

Det hunden gjorde fel var andra gången hon morrade då jag enbart satte ner sonen bredvid mig i soffan. Hon vaktade "sin" plats men det får hon inte i soffan. Hade varit skillnad om det var hennes säng eller hennes plats på golvet där hon har filt och sådär. Därav att sambon så nej och tog bort henne från soffan. I vanliga fall är hon duktig på att gå undan eller tex hoppa ner från soffan om det blir för livligt.

Ditt barn (bebis) ska kunna gå fram och sticka handen i hundens hundmat utan att hunden reargerar.

Hunden ska stå absolut lägst i heirarkin. Allt annat har en felaktig "maktbalans" i familjen.

Fast där tycker vi olika. Jag tycker en hund ska få markera vid sin mat och tex vid sin säng/sovplats. En hund måste få säga till när den ska vara ifred. Det som blev fel nu va att hon markerade när jag bara satte min pojk bredvid. Där skulle hon själv flyttat på sig och lagt sig på sin plats som hon har i vardagsrummet.

Är du säker att hon morrade för att vakta soffan, och inte för det faktum att ungen kanske nuddade vid henne och hon inte tyckte om just det? Min hund gör så, han är inte elak eller vaktar utan han har någon fobi för när någon eller något nuddar vid honom när han ligger ner.

Första gången kan det absolut ha varit att hon blev skrämd så.hon sov. Men andra gången hade hon ingen anledning att morra därav att hon åkte ner från soffan.

Snacka om förlegad syn på hund uppfostran, hela dominansgrejen är förlegad.

Sen för den delen ska ungar inte röra eller störa hunden när den äter eller sover. Hundar är inga leksaker

Låter som att hon ville sova ifred helt enkelt, och morrade igen när barnet (från hundens perspektiv) "inte lyssnade" och satt lite för nära trots hennes signaler. Barnet är ju bara 1 år och utvecklas och lär sig nya saker hela tiden; mentalitet, motorik osv.

Om hunden aldrig varit med om att ha en bebis/litet barn i sin "flock" kan hon säkert vara osäker på barnet eftersom det beter sig på ett främmande och ibland oväntat sätt.

Det som ni, ledarna, då måste göra är att visa/lära hunden hur hon ska bete sig med barnet. Har hon inte till fullo lärt sig från er hur hon ska hantera denna lilla nya människa så kommer hon reagera på ett osäkert sätt. Hon kommer varna barnet genom att morra/nafsa/skälla. Såklart förstår inte barnet det, men ni de vuxna kan, och vet då vad hon försöker säga.

Och hundar upplever inte känslor som avund eller svartsjuka, de är inte som oss människor!

Vet ej om detta hjälper eller inte men det är kortfattat... Vad jag kände jag kunde skriva, typ. Önskar er lycka!

Det vi/jag gör är att lyfta bort sonen om han tex går till hennes madrass i vardagsrummet eller säng i sovrummet. Ligger hunden där ska hon få vara ifred. Sen har vi stenkoll om hon och sonen är i samma rum